THE MOTHER

Jag vet att många rynkar på näsan åt Jennifer Lopez som skådis.

Oftast är det också befogat att påminnas om att de flesta artister ska hålla sig på sin kant och inte försöka bli filmstjärnor. Det blir nästan aldrig bra.

Det motsatta gäller förstås också – Steven Seagal, Bruce Willis och Russell Crowe är bra bevis på att skådisar aldrig blir rockstjärnor hur gärna de än vill tro det.

Nu tycker jag ändå att Jennifer Lopez har klarat sig ganska bra och sällan gör bort sig på film. Trots att hon har ett rätt begränsat register har hon visat att hon kan övertyga i både rom-com, drama och, som här, när det handlar om action.

Som vanligt är den här typen av ”omutbar mänsklig stridsmaskin ensam mot världen” proppfull av uttjatade klyschor och diverse ologiska tankevurpor som krystas ut för att tvinga fram spänningsmomenten.

Om jag är på rätt humör kan jag oftast ignorera den sortens övertydliga planteringar, trovärdighetsbrister och osannolika vändningar som radas upp av Niko Caro (regi) och Misha Green, Andrea Berloff och Peter Craig (manus).

Det är förutsägbar rulle med en story som vi känner igen från många liknande filmer. Men det är ändå en ganska snygg och underhållande film. Framför allt när det börjar dra åt ”road movie”-hållet – från den dystra och slitna, vinterbleka amerikanska mellanvästern i en skamfilad begagnad truck på långsträckta, ensliga vägar till Alaskas mäktiga och vackra, men olycksbådande och snöiga vildmarker.

I prologen möter vi ”The Mother” (Lopez) – ex-militär och prickskytt som trasslar till det för sig. Inte nog med att hon är mellanhand till den före detta marinsoldaten Lovell (Joseph Fiennes) och vapenhandlaren Álvarez (Gael García Bernal) skumraskaffärer. Hon har ett förhållande med dem båda och blir gravid.

När ”The Mother” upptäcker att det inte bara rör sig om vapensmuggling, utan även om trafficking av barn, larmar hon FBI och blir informatör för att sätta dit sina ex-älskare. Efter avslöjandet blir hon ett jagat villebråd. FBI placerar henne i ett ”safe house”, men skurkarna hittar förstås henne ändå.

Höggravid blir hon överfallen och knivhuggen, men överlever. Det gör även fostret och ”The Mother” föder en liten flicka. På grund av dödshotet mot ”The Mother” är det aldrig tal om att hon ska få behålla sitt barn. FBI tvingar henne att adoptera bort den nyfödda direkt.

Sedan gör filmen ett rejält tidshopp.

Tolv år senare gömmer sig ”The Mother” i en enslig stuga i Alaska. Då börjar filmen också på allvar.

Dottern Zoe (Lucy Paez) bor med sina fosterföräldrar, lyckligt ovetande om vad som håller på att hända. FBI-agenten Cruise (Omari Hardwick), som ”The Mother” räddade livet på under skurkarnas attack mot FBI:s ”safe house”, avslöjar för ”The Mother” att skurkarna fått nys om Zoe.

”The Mother” reser till Ohio lagom för att se Zoe bli kidnappad av Álvares hejdukar. ”The Mother” och Cruise ger sig ut på jakt. Spåren leder till Kuba. Där slår de två till mot hela Álvarez gäng för att frita Zoe.

Med den våldsamma anstormningen kunde filmen också tagit slut här. Men då återstår mer än en hel timme och filmen börjar liksom om igen.  Nu inser ”The Mother” att Lovell är dem på spåren och att Zoe inte är säker hos sina adoptivföräldrar. Enda chansen att rädda Zoes liv är att fly tillbaka Alaska, ta med sin dotter och gå under jorden.

Sedan är det inte så svårt att räkna ut vad som händer och hur det slutar. Men vägen dit är hyggligt sevärd och rafflande.

THE MOTHER

DRAMA/ACTION

Producerad: 2022

Format: SVOD

Utgivare: Netflix

Längd: 118 minuter

Betyg: 6