Roger Moores första film efter genombrottet som James Bond i Leva och låta dö (1973).
Gold (1974) blir en extra nostalgikick eftersom jag faktiskt ser filmen på VHS. (Den finns bland annat att se på Youtube).
Storyn är baserad på Wilburs Smiths roman Guld (1970) som i sin tur är inspirerad av verkliga händelser.
Platsen är Sonderditch, en fiktiv sydafrikansk guldgruva utanför Johannesburg. Gruvchefen Slater (Roger Moore) och hans närmaste man ”Big King” (Simon Sabela) hyllas för sina räddningsinsatser när en gruvtunnel kollapsar. Snart visar det sig att raset inte var en olycka.
Den hänsynslöse gruvägaren Steyner (Bradford Dillman) har allierat sig med maffian, ledd av den mäktige Farrell (John Gielgud), för att sätta Sonderditch och flera andra guldgruvor under vatten för att driva upp och sko sig på det ökade guldpriset.
Men Slater, som vänsterprasslar med Steyners vackra fru Terry (Susanna York), kommer sin chefs konspirationsplaner på spåren.
Detta blev Roger Moores första film efter genombrottet som James Bond i Leva och låta dö (1973). Kopplingen till Bond-franchisen stärktes ytterligare genom att filmbolaget även plockade in regissören Peter Hunt (I Hennes Majestäts hemliga tjänst), klipparen John Glen och förtextproducenten Maurice Binder. Producenterna ville först ha Steve Spielberg som regissör, men Moore tyckte Spielberg var för ung och grön och satte stopp för de planerna.
Gold är en färgstark rulle av klassiskt 80-talssnitt och blev en stor kassasuccé. Men också kontroversiell eftersom filmen delvis spelades in i Sydafrika under apartheidregimen, bland annat nere i två verkliga gruvor.
Den maffiga översvämningsscenen i slutet blev mycket dyrare än beräknat och gjorde att filmen drog över budget.