Ingen blir väl direkt förvånad. Men det är tydligen ganska tradigt att vara lönnmördare. Inte kontorstider direkt.
THIS NOT SO CHARMING MAN
Ingen blir väl direkt förvånad. Men det är tydligen ganska tradigt att vara lönnmördare. Inte kontorstider direkt. Långa dagar dessutom. Nästan uteslutande ensamarbete. Oändligt mycket tid att spendera i ditt eget huvud.
I David Finchers senaste får vi följa med in i ett sådant. Det sitter på en namnlös torped spelad av Michael Fassbender. Den smidigt yogatränade kroppen ter sig lika formbar som någonsin det nollställda ansiktet. En projektionsyta för åskådaren.
Med undantag för några få scener är vi ensamma med denne man och hans relativt grunda självinsikter merparten av speltiden. Det är en malande inre monolog vi känner väl igen från otaliga andra filmer.
Jag hade inte blivit förvånad om Paul Schrader haft en hand i manuset. Men det är den gamle parhästen Andrew Kevin Walker (Se7en) som skrivit med bas i seriealbumen Alexis “Matz” Nolent och Luc Jacamon sedan 1998 gjort om en effektiv kontrakterad bödel. Det har hunnit bli sjutton stycken.
Givetvis är det inte en vanlig dag på jobbet vi får följa vår protagonist. Utan det är uppdraget som går fel trots alla förberedelser, känslokyla, strikta rutiner och The Smiths i hörlurarna. Arbetsgivarens eget säkerhetsprotokoll kickar in. I sin strävan att knyta ihop “lösa trådar” gör de hela situationen mycket personlig. Även uttalade misantroper och dråpare kan som bekant ha människor de bryr sig om.
Det är som ni hör utförandet snarare än innehållet som gör The Killer högst sevärd. Finchers sedvanliga precision och snygga iscensättningar höjer detta långt över den dussinthriller en synopsis ger sken av. The Killer präglas också, sitt morbida ämne till trots, av en uppfriskande torr humor.
Genomgående tycks Fincher driva med sina egna ökänt detaljfixerade arbetsmetoder. Här gestaltade av Fassbenders figur som finslipat dödandet in i minsta beståndsdel.
Han peppar sig själv med grovhuggna aforismer som “Stick to your plan. Anticipate. Don’t improvise. Trust no one. Never yield an advantage,” och spekulerar med illa dold stolthet om vilken chock innehållet och den minutiösa ordningen i en av hans många lagerenheter skulle ge den utomstående som öppnar dörren.
En annan måltavla för filmens cynism är det ansiktslösa konsumtionssamhället som möjliggör att vår protagonist på sätt och vis bara är ytterligare en som erbjuder varor och tjänster mot betalning. Låt vara av ett sällsynt fatalt slag.
Till skillnad från huvudpersonens gebit så är filmarbetet kollektivt. Och Fincher har som vanligt samlat idel genialiska människor omkring sig. Erik Messerschmidt fick en välförtjänt Oscar för fotot till Finchers Mank. Även här ger han ett sällsamt skimmer till de brutalistiska miljöer huvudpersonen rör sig genom.
För musiken står som brukligt är Atticus Ross och Trent Reznor. Duons malande rytmer och industriella ljudbild äter sig in i medvetandet. En snygg kontrapunkt till hur huvudpersonens psyke illustreras genom Fassbenders inre monolog. Pärlbandet av låtar från The Smiths får sin förklaring. Båda dessa musikaliska inslag gör det värt att vrida upp volymen på hemmabiosystemet ytterligare.
Samt i centrum förstås tidigare nämnde Fassbender. En sann kameleont i denna anonyma roll. Fassbender trollbinder med små medel. Hans nedtonade rollprestation fascinerar och gör det värt att se ytterligare en skildring av den bisarra vardagen för en grå hantverkare med mord som yrke.
THE KILLER
THRILLER
Producerad: 2023
Format: SVOD 16:9 HD
Utgivare: Netflix
Längd: 118 minuter
Betyg: 8