Även Flanagan låter sina protagonister vrida sig rejält på kroken.
POE-ETISK RÄTTVISA
Regissören Mike Flanagan har vid det här laget ett modigt antal filmer och tv-serier på meritlistan. Många av dem efter litterära förlagor. För att nämna några exempel så har vi Gerald’s Game och Doctor Sleep som bygger på romaner av Stephen King. Med antologiserien The Haunting… tog Flanagan sig an verk av Shirley Jackson och Henry James.
De jag sett förenas i att rätt stora friheter tas med källmaterialet. Vilket inte nödvändigtvis är av ondo. King får säga vad han vill om The Shining och hur den missar poängen med romanen. Men att Stanley Kubrick gjort en dålig film är det rätt få som sticker ut hakan och påstår. När Flanagan gör rikemansparabel av Edgar Allan Poe ligger dock den ståndpunkten nära till hands.
Här blir klanen Usher en knappt förtäckt analog för familjen Sackler, miljardärerna vars förmögenhet bygger på försäljningen av de smärtstillande preparat som lett till Amerikas ännu pågående opioidkris.
Till en början känns The Fall of the House of Usher följaktligen som någon blandning mellan Billions och Succession. Rika as som för alla samtal skrikande och under konstant intrigerande mot varandra. Snudd på hela Roderick Ushers tålamodsprövande regnbågsfamilj har någon kink som gör sig bra i bild. Men mest av allt känns den biten förutsägbar och tröttsam.
Det blir mer av det vanliga. Droger och naket. Poeblinkningarna finns med i form av namn på avsnitt och figurer. Samt givetvis en del lättplockade visuella markörer. Inte lika illa som med Lovecraft Country. Men inledningsvis undrar jag om Flanagan enbart ståtar med lånta korpfjädrar.
Det visar sig lyckligtvis inte helt vara fallet. Episoderna känns tyvärr genomgående utdragna på klassiskt Netflix-manér. Berättelsen rullas upp via två tidslinjer. Den ena med unga versioner av huvudfigurerna och deras klättring mot rikedomen är i princip helt överflödig. Men när ödet och deras egna ruttna livsval till slut kommer ikapp Roderick Ushers (en mycket bra Bruce Greenwood) vidriga avkomma blir det glädjande nog riktigt grisigt.
Emellanåt snyggt och väldigt mörkt både bildligt och bokstavligt. Ingen missdådare kommer billigt undan hos Poe. Även Flanagan låter sina protagonister vrida sig rejält på kroken. De som läst “The Masque of the Red Death”, “The Murders in the Rue Morgue” och “The Tell Tale Heart” (eller slagit upp synopsis på Wikipedia) kommer att känna igen de blodiga finalerna väl.
Men hur tillfredsställande de bitarna än ter sig så är det svårt att inte säga som kvinnan vars klippning av en gris gav klen utdelning: det var väl ändå mycket skrik för lite ull.
THE FALL OF THE HOUSE OF USHER
DRAMA/SKRÄCK
Producerad: 2023
Format: SVOD 16:9 HD
Utgivare: Netflix
Längd: 56 min/avsn.
Betyg: 5