Ett par år in i framtiden har den verklighet som förebådades av attackerna mot den amerikanska demokratins centrum den sjätte januari 2021, då beväpnade Trumpanhängare stormade Capitolium i Washington, realiserats.
En i Civil War ej namngiven president (briljant gestaltad av Nick Offerman) men svår att läsa som något annat än en analog för den orange dåren och sexförbrytaren har under sin tredje mandatperiod lyckats avveckla den amerikanska demokratin till den punkt där inbördeskrig brutit ut.
En oväntad koalition mellan Kalifornien och Texas har upprättats som strider mot regeringstrogna trupper.
Medan smutsiga strider och självmordsbombare gör landet osäkert bestämmer sig den prisade fotografen Lee (Kirsten Dunst) för att tillsammans med sin kollega Joel (Wagner Moura) ta sig till Washington för att få till stånd en intervju med presidenten.
Detta trots att journalister av honom klassats som fiendesoldater och historier florerar om hur deras kollegor fallit offer för krypskyttar när de rapporterat från huvudstaden. Med sig på resan får de den åldrade journalistnestorn Sammy (Stephen McKinley Henderson) och den unga aspirerande fotografen Jessie (Cailee Spaeney).
Regissören bakom Civil War, Alex Garland, har en maffig meritlista. Garland slog igenom som författare med The Beach, utgivet 1996. Den filmatiserades några år senare av Danny Boyle vilket ledde till fler samarbeten som klassiska skräckfilmen 28 Days Later (uppföljaren 28 Years Later är på väg) och dystopiska sci-firullen Sunshine.
Regidebuten höll sig i samma genre och tonläge, det ständigt mer aktuella AI-kammarspelet Ex Machina med svenska Alicia Vikander i en huvudroll.
Här vinner Garland över mig på sin sida direkt när han låter Civil War inledas med drönarbilder av krigshärjade stadslandskap till toner av låten “Lovefingers” från legendariska bandet Silver Apples. Det är inte enda gången man blir positivt överraskad av musikvalet.
Under journalistgängets ödesdigra tripp mot mörkrets hjärta bjuds man på såväl vedervärdiga skildringar av krigsbrott, småstäder där landets tillstånd knappt märks och porträtt av krigskorrar som både sanningsvittnen och adrenalinjunkies med dåligt omdöme.
En del av detta har man väl sett förut men det är i vilket fall snyggt gjort tack vare genomgående fina skådespelarinsatser. Samspelet mellan Lee och hennes unga protegé övertygar kanske inte riktigt hela vägen, vilket dock enbart är marginalnoteringar för en i övrigt stark film.
Vad som ytterligare lyfter Civil War är de ytterst krunchiga och brutala eldstriderna med fantastisk ljuddesign och foto. Kom på mig själv med att sitta och huka i biosalongen när kulorna flög och bomber briserade. Tydligen åstadkom Garland en del av detta genom att, med fara för filmgängets hörsel, insistera på att krevader åstadkoms under inspelningen av riktiga vapen som sköt lösa skott.
Du kan läsa mer om den aspekten av inspelningen här. På det hela taget en tung och ytterst sevärd film som bör avnjutas med största möjliga bild och vältrimmat ljudsystem.
Betyg: 8/10
Civil War har biopremiär 2024-04-17.