Text: Thomas Nilsson
Bild: 20th Century Fox
Trenden har varit tydlig i många år. Kreativiteten i Hollywood har gått på sparlåga och filmfabrikerna har fått gräva allt djupare i återvinningscontainern. Nu har det blivit dags att damma av Bibeln igen och det är ju inte så konstigt – det är en bok fullspäckad av sex, våld, vilda äventyr, skräck, drama, fantastiska karaktärer och en evig kamp mellan det onda och det goda. Perfekt att göra film på alltså.
Det upptäckte filmbranschen tidigt. Hollywood började göra filmer baserade på bibliska historier redan i slutet av 1800-talet – och sedan rullade det på.
Jesus blev snabbt filmstjärna. Den allra första filmen om honom kom redan 1896 med den franska stumfilmen The Birth, Life and Death of Christ. Den första stora succén blev annars musikalfilmen Jesus Christ Superstar (1973). Mest kontroversiell är väl Mel Gibsons blodiga Passion of the Christ (2004) med James Caviezel som Jesus.
Moses har också varit en populär figur att göra film om. Mest känd är Charlton Heston i De tio budorden från 1956, men historien har filmats åtskilliga gånger under årens lopp. I mitten av 60-talet försökte Dino De Laurentis göra film av hela Bibeln. The Bible: In the Beginning... skildrar den första Moseboken, från Adam och Eva till Abraham, Isak och Jakob.
Här berättas också de klassiska historierna om Kain och Abel, Noaks ark och Babels torn. Men filmen floppade och resten av projektet lades på is.
Hollywood försökte gjuta nytt liv i Bibeln under samma årtionde med två nya, påkostade storfilmer – Konungarnas konung (med Jeffrey Hunter som Jesus) och Mannen från Nasaret (med Max von Sydow som Jesus), men båda blev ekonomiska fiaskon. Därför kom det att dröja tills filmfabrikerna på allvar vågade damma av ”Böckernas bok” igen …
Nya kontroverser i 3D
Även om Bibeln är tacksam att filmatisera har resultatet ofta blivit kontroversiellt.
Darren Aronofsky skapade rubriker 2014 med Noah om profeten (spelad av Russell Crowe) och hans ark.
Recensenterna gillade filmen, men den fick också kritik runt om i världen. Röster för att filmen var rasistisk höjdes på många håll. Den totalförbjöds även ibland annat Saudiarabien, Malaysia, och Indonesien för att man ansåg den strida mot Islams läror.
Ridley Scotts storslagna, actionspäckade 3-D-film Exodus: Gods and Kings har också blivit omdiskuterad, utskälld och kritiserad.
Handlingen är ”löst inspirerad” av berättelsen i Andra Moseboken om upproret mot farao Rhamses II (Joel Edgerton) och hur den upproriske Moses (Christian Bale) leder en halv miljon israeliska slavar ut ur Egypten. Även Sigourney Weaver, Ben Kingsley (som själv spelade Moses i Bibeln: Moses 1995) och Aaron Paul (Breaking Bad) syns i rollistan.
Alla de klassiska händelserna är förstås med – Röda Havet som delar sig, olyckorna som lamslår Egypten och Moses som tar emot stentavlorna med de tio budorden på toppen av berget Sinai.
Det är ett påkostat äventyr av … tja, bibliska proportioner, som väckt en hel del uppståndelse världen över. Manuset är skrivet av Oscarbelönade Steve Zaillian som även skrev manus till Scotts Hannibal (2001) och American Gangster (2007).
En del av kritiken har handlat om att Scott gav alla de ledande rollerna i en film som handlar om ”hebreiska och gammal egyptiska karaktärer” till enbart vita skådespelare. Kritikerna jämförde Scotts film med De tio budorden (1956) som också bara hade vita huvudskådespelare i rollistan. Flera protestaktioner drogs igång på Internet. Folk uppmanades också via Twitter att bojkotta Exodus.
Men Scott försvarade sig både i Variety och brittiska BBC och var rätt frän mot kritikerna. Regissören sa att han aldrig hade kunnat göra en sådan film utan stora stjärnor som affischnamn.
– Jag skulle inte ha fått en så stor budget om jag krävt att få Muhammad-si eller så från si eller så. Filmvärlden fungerar inte på det viset. Och de som vill bojkotta filmen av det skälet kan skaffa sig ett liv istället.
Totalförbud för ”historieförfalskning”
Exodus fick även kritik av andra orsaker. En var att Ridley Scott i intervjuer sagt att han skulle gestalta Bibelns mirakler med naturliga förklaringar – till exempel att vattnet i Röda Havet delas på grund av en tsunami som orsakades av en jordbävning utanför den italienska kusten.
Kontroverserna blev inte mindre av Christian Bales uttalanden om att Moses ”antagligen var schizofren och en av de värsta barbarer jag någonsin läst om”. Religionskritikerna blev upprörda och hävdade att det finns ingenting i den bibliska historien som pekar på att Moses var en ”galning”.
Historikerna har också klagat på de många felaktigheterna i filmen. I en recension lyfte Ellen White på The Biblical Archaeology Society fram åtskilliga saker som inte stämmer med den bibliska historien, bland annat olyckorna som drabbar Egypten. I Bibeln finns inga krokodilattacker som i filmen, men det är så Scott förklarar att Nilens vatten färgas rött av blod i en central scen.
”Men det finns så många felaktigheter i filmen, så om de inte hade använt de bibliska namnen så hade jag aldrig trott det handlade om Bibeln”, skrev White.
Exodus totalförbjöds i Egypten, just för sin ”historieförfalskning”, precis som i Förenade Arabemiraten, Kuwait och Marocko.
Ingenting blev heller bättre av att Ridley Scott lade bränsle på elden i flera intervjuer. Han sa bland annat i Esquire Magazine att ”religionen är den största källan till världens ondska”.
– Folk sliter varandra i stycken i deras olika gudars namn, trots att de – ironiskt nog – antagligen tillber exakt samma slags Gud.
I en annan intervju menade Scott också att det är en fördel att vara agnostiker om man ska regissera en biblisk historia.
– För då måste jag övertyga mig själv om att storyn verkligen fungerar.
För fet för Moses
Inspelningarna av Exodus drog igång i spanska Almería hösten 2013, men man filmade även i Marocko, Andalusien och på ön Fuerteventura med upp till 4 000 statister. Inomhusscenerna spelades in på klassiska Pinewood Studios i England.
Med tanke på filmens storlek är det ganska förvånande att man ”bara” hade 74 dagar på sig att spela in allt material.
I en intervju med tidningen Access Hollywood säger Ridley Scott att hans “Director´s Cut” klockar in på cirka 4 timmar, jämfört med den 90 min långa version som landade på biograferna. Blu-rayversionen är ca 15-20 minuter längre.
Filmbolaget tvingades lägga till undertiteln Gods and Kings eftersom man inte kunde köpa loss rättigheterna till titeln Exodus från 1960 – trots att den filmen inte har någonting med Scotts film att göra.
När Darren Aronofsky skulle göra Noah ville han ha Christian Bale i titelrollen. Men Bale var upptagen på annat håll och tvingades tacka nej. Regissören lockade därför istället till sig en av Ridley Scotts trogna skådespelare, Russell Crowe.
Det var dock nära att Bale inte fick rollen som Moses eftersom Scott tyckte att han var för tjock. Men Bale, som höll på att banta ned sig efter rollen som den lönnfete bedragaren Rosenfeld i American Hustle, slet hårt på gymmet och fick regissören på andra tankar.
För alla kalenderbitare kan det vara intressant att notera att Bale redan 1999 spelade Jesus i tevefilmen Mary – Mother of Jesus. Som kuriosa kan även nämnas Christian Bale spelade mot Charlton Heston i Skattkammarön (1990) – en film som regisserades av Fraser Clarke Heston. Både far och son spelade Moses i 1956 års version av De tio budorden. Lille Fraser fick gestalta den nyfödde Moses.
Bale har i flera intervjuer berättat att han, förutom de vanliga söndagsskolehistorierna, inte visste så mycket om vilken ”mångfacetterad” bok Bibeln är. För en gångs skull innebar förberedelserna för Exodus inte de vanliga fysiska prövningarna för Bale. Istället stängde han in sig och läste böcker, bland andra Bibeln och Koranen, men även Louis Ginzbergs Legend of the Jews och Jonathan Kirschs Moses: A Life.
En film om bröder emellan
Ridley Scott lovade i den brittiska filmtidningen Empire att Exodus: Gods and Kings är en ”jävligt stor upplevelse”. Trots att regissören är 77 år gammal fortsätter han att göra stora, påkostade produktioner.
– Om man ser på filmen ur ett metaforiskt perspektiv, så är Exodus den största film jag gjort – och kanske även budgetmässigt, förklarade han.
– Men jag tog mig inte an uppgiften som mitt största projekt, så tänker jag aldrig när jag börjar filma. Han fortsatte:
– Jag gör alla mina filmer på samma sätt, jag fokuserar på karaktärerna och på storyn. Jag insåg aldrig att Gladiator skulle bli en så stor film. Den kändes inte så stor när vi spelade in den. För mig var det en ”liten historia om hämnd”.
Scott menade att likheterna mellan Gladiator och Exodus är påtagliga. Det handlar om en enkel historia, om en kamp bröder emellan. I Exodus stångas Moses mot sin adoptivbror Rhamses, även om det här syskondramat spelas upp med gudomliga mirakel som bakgrund.
Specialeffekter som imponerar
Visuellt är Exodus en imponerande skapelse. Effektteamet skapade över 1 500 visuella effekter.
– Vi har en massa effekter, men jag vill inte säga att Exodus är en effektfilm, påpekade Scott i Empire.
– Jag lyfter hellre fram karaktärerna som är de som förtjänar mest uppmärksamhet.
Men en film om bibliska mirakel kan förstås inte förverkligas utan avancerade effekter.
Scenen där Röda Havet delar sig filmades på Fuerteventura. Man använde en blandning av verkliga filmbilder och CGI-effekter för att skapa en drygt 50 meter hög tsunamivåg, inspirerad av de jättelika surfvågor som drar in över Hawaiis stränder.
– Närbilderna på hur folk som flyr undan vågen spelades in på stranden på Fuerteventura och en del av vattnet som syns i filmen är också riktiga vågor, berättade Peter Chiang, Visual-Effects Supervisor. Man använde också flera Jet Skies för att skapa skummande vågor som drevs mot skådespelarna.
– I förgrunden ser vi Christian Bale och ett 40-tal israeler komma springande. Allt bakom dem – hästar, vågen och människorna – är datoranimerade.
Hagelstormen som nästan piskar sönder Egypten beskriver Peter Chiang som en ”intressant utmaning”.
– Effektteamet byggde ett 30-tal bazookas som drevs av tryckluft. Med dem kunde vi skjuta iväg plastbollar som gick sönder ungefär som riktigt hagel när de träffade skådespelarna och marken runt dem”. Allt hagel i bakgrunden är dock datoranimerat.
Små grodorna, små grodorna …
”Grodscenen”, som visar hur Egypten invaderas av grodor, verkar också ha varit en prövning. Man använde riktiga grodor för närbilderna, men tillverkade även fejkade djur. Vissa scener förbättrades dessutom med hjälp av CGI-teknik som fick grodmassorna att se enorma ut.
– I en scen väller grodorna ut genom dörrarna som publiken efter en rockkonsert, berättade Peter Chiang.
– I en annan bildar grodorna ett slags pyramid som vi döpte till ”World War Z” (efter scenen i filmen med samma namn där horder av zombier klättrar på varandra för att ta sig över Jerusalems murar).
Det var förstås en utmaning att hantera 400 riktiga grodor under inspelningen.
– Det stora problemet, förutom att få dem att hoppa, var att vi efter varje tagning var tvungna att fånga dem igen och kolla så att vi fått tag på varenda en av dem. Alla – även Ridley och skådespelarna – fick hjälpas åt för att samla ihop grodorna.
--------------------------------------------------------------------------------------------
EXTRAMATERIAL:
Intervju Ridley Scott:
Hur skrämmande var det att ta sig an en film av den här storleken?
– Det var inte alls särskilt skrämmande. Om jag hade känt något motstånd hade jag aldrig gjort filmen. Får man ett så bra manus, så får man också bra skådespelare som Christian Bale. Med den kombinationen blir jobbet ett nöje och inte speciellt skrämmande. Då blundar man för rädslan och fokuserar på de problem som uppstår när man gör film.
Var du inspirerad av David Leans Lawrence av Arabien när du spelade in slaget vid Kadesh?
–Vi filmade faktiskt vid samma klippa, Wadi Rum. Och en av vagnarna som användes när han sprängde ett turkiskt tåg stod fortfarande kvar. Wadi Rum är ett fantastiskt ställe. Jag har varit där tre gånger, första gången med Lean eftersom vi var goda vänner när han gjorde Lawrence. När jag spelade in Prometheus använde jag helikoptrar för att ta flygbilder över området, några av de överblivna scenerna har vi faktiskt använt i Exodus. Jag kommer återvända till Wadi Rum igen snart för att spela in The Martian.
Hur viktigt är det för dig att skapa sådana enorma kulisser som ni byggde på Pinewood Studios?
– En stor del av mitt jobb går ut på att skapa en så bra illusion av en situation och så bra rekvisita, t.ex. kläder, som möjligt. Jag tror det påverkar skådespelarna väldigt mycket. Om miljöerna och kläderna är bra, så blir det också mycket lättare för alla att hjälpas åt att skapa illusionen av att det vi ser faktiskt är på riktigt. Detaljer är nyckelordet. Jag är ett detaljfreak.
Varför bestämde du dig för att förklara de tio olyckor som drabbar Egypten och rationalisera dem?
– Jag ser mycket på National Geographic och tänkte på hur filmfotograferna kan tillbringa dagar i väntan på att filma vilda djur i sina verkliga miljöer. Den inställningen influerade mig när jag gjorde Exodus. Jag såg en fruktansvärd dokumentär om hur enorma flugsvärmar hade attackerat fiskebåtar och även orsakat en fiskares död sedan han fått flugor i munnen. Jag lagrade den incidenten i mitt lilla ”bibliotek” med saker som jag måste använda.
Finns det något speciellt extramaterial för Blu-ray-utgåvan?
– Det finns ca 20 minuter extramaterial, men det är ingenting som jag klippt in i själva filmen. Jag tror det skulle förstöra handlingen. Men det är 20 intressanta minuter som jag tror Blu-ray-publiken kommer att gilla.
Christian Bale:
Hur jobbigt var det att filma stridsscenerna med skadorna du fått efter din motorcykelolycka?
– Det var okej. Nerverna i min ena arm var trasiga, men kroppen är fantastisk. Nerverna växer tillbaka ungefär en millimeter om dagen, så jag fick ha tålamod. När jag återfick känseln i fingrarna började tro på att jag skulle klara av att göra den här filmen på utsatt tid, trots allt. Jag började träna med svärd, men det gjorde fruktansvärt ont och hela armen skakade. När det var dags att sätta mig på en häst och skjuta pilbåge var jag nästan helt frisk.
Såg du De tio budorden med Charlton Heston?
– Ja, och jag älskade den sortens ”svärd-och-sandaler”-filmer när jag växte upp. De visade alltid Ben Hur på teve varje jul. När Ridley erbjöd mig rollen som Moses såg jag också Monty Pythons Life of Brian och Mel Brooks Det våras för världshistorien, del 1. Det är fantastiska filmer – och dessutom informativa. Jag kände Chuck (Charlton Heston), men jag ville ge min Moses en annan look. Jag skrämde Ridley när jag valde bort den klassiska bilden av Moses med långt hår och skägg – vilket i sig känns rätt realistisk eftersom han antagligen inte hade någon möjlighet att klippa och raka sig i Sinai. Jag hade precis gjort American Hustle och såg ut som jultomten. När jag träffade Ridley hade jag dessutom rakat av mig allt hår. Jag vet att han tänkte; ”Herregud, vad har han gjort?” eftersom jag såg ut som raka motsatsen till Moses – tjock och skallig – men han sa ingenting. Han såg bara på mig och mumlade; ”Hmm, snagg, alltså”…
Varför tittade du på Life of Brian?
– Varför inte? Det är en fantastisk film och det finns alltid en bra ursäkt för att se om den. Dessutom är det otroligt lätt att omedvetet göra en Life of Brian när man ska filmatisera så tunga och djupa saker Exodus. Det fanns tagningar som kändes väldigt mycket Monty Python och det var bra att vi var uppmärksamma på det. Moses är dessutom en så intensiv karaktär, helt kompromisslös, så jag var tvungen att koppla av lite. Det hade blivit alldeles för krävande annars. Därför sjöng jag ibland Always Look on the Bright Side of Life och sa; ”Han är inte Messias, han är en stygg pojke” – och det hjälpte mig verkligen.
Fördelen med Bluray är att man kan se om filmen när man vill. Du såg Exodus två gånger på raken, upptäckte du något nytt när du såg filmen andra gången?
– När jag ser en film första fången, så fastnar jag ofta i tankar på hur vi gjorde de olika scenerna. Det är en yrkesskada. Det krävs att jag ser filmen en andra gång för att uppskatta hela upplevelsen utan att tänka på alla praktiska detaljer och allt jobb som ligger bakom. Jag var helt överväldigad, filmen överträffade alla mina förväntningar. Jag känner mig verkligen stolt över vad vi har åstadkommit med Moses, med relationen mellan honom och Rhamses och de episka scenerna, med olyckorna och Röda havet som delar sig.
Förändras ditt jobb som skådespelare när du agerar framför en ”green screen”?
– Vi hade inte så många sådana scener eftersom Ridley lät bygga upp det mesta på riktigt på verkliga inspelningsplatser. När jag tänker tillbaka, så minns jag främst de fantastiska inspelningsplatserna. Jag älskar att filma på verkliga platser och Ridley lyckades verkligen leta upp några sanslöst spektakulära platser.
Joel Edgerton:
Hur skulle du beskriva Rhamses?
– Han står högst upp i hierarkin i ett väldigt fascistiskt samhälle och moraliskt sett är han motsägelseull, nästan lite som Hitler. När filmen börjar är han och Moses två bröder på samma våglängd. De är båda skeptiska till alla religiösa system. När prästinnan på kvällen under slaget vid Kadesh avslöjar sin profetia, så tror varken Rhamses eller Moses på henne. Men ju längre tiden går, desto mer osäker och ond blir farao och det får ju stora konsekvenser.
Samtidigt ser vi inte bara Rhamses som en renodlad skurk, utan också som make och far …
– När jag spelar någon slags skurk är det viktigt att jag förstår vad som driver karaktären till att göra de hemska saker han gör. Även om jag inte vill att publiken ska sympatisera alltför mycket med honom, så vill jag att de ska förstå bakgrunden till varför han beter sig som han gör. Det är viktigt för att göra kontrasterna mellan hjälten och skurken tydligare och bättre. Rhamses är ingen skurk i början av filmen, det är när striderna och motsättningarna med Moses börjar som fascisten i honom kommer fram.
Hur kändes det att kliva ut på inspelningsplatsen första gången och se hur enormt stort allting var?
– Det var rätt skrämmande. Under de första veckorna kände jag mig som en grabb som kommit till en ny skola mitt i terminen och var tvungen att visa vad han går för. Man försöker intala sig själv att man verkligen har förtjänat rätten av vara där. Men efter hand började jag koppla av och kunde njuta av upplevelsen. Ridley hade dragit ihop ett otroligt team med massor av underbara människor som tillsammans skapade en familjär atmosfär.
Hur var det att filma scenen med grodorna? Din fru i filmen, spelad av Golshifteh Farahani , var tvungen att vakna med grodor över hela ansiktet …
– Hon skulle låtsas sova när de hällde grodor över hela sängen med henne i. Men hon var tuff, hon klagade inte. De 400 grodor vi hade på inspelningen måste vara de hårdast arbetande grodorna i England. Dagen efter vi hade filmat grodscenen bestämde sig Ridley för att han vill filma fler scener med dem och ringde grodornas agent, men fick veta att de var upptagna med en teveshow i Manchester.
Hur svårt var det att porträttera en så historiskt välkänd person på film?
– Jag försökte inte tänka i de banorna. Jag undvek att se om De tio budorden av rädsla för att jag skulle känna mig osäker om jag började jämföra mig själv med Yul Brynner (som spelar Rhamses) och försöka efterlikna honom. Men jag njöt verkligen av den gemensamma processen av att skapa den här filmen, samarbetet med alla medarbetare var viktigare för mig här än på någon annan film jag hittills jobbat med. Utan dem hade jag varit helt vilse.