Fartfylld och överraskande lyckad återvinning.
Jag står fast vid vad jag skrev för ett tag sen – dessa ständiga djupdykningar i återvinningscontainern understryker bara den eskalerande bristen på fantasi och nytänk i filmbranschen. (Och varför skulle det vara annorlunda i Sverige?)
Men sedan måste jag också erkänna att ”Sune-regissören” Jon Holmbergs remake av Strul (originalet drog 1988 miljonpublik till de svenska biograferna) är betydligt bättre än jag förväntade mig.
Storyn är ungefär densamma, om än spetsad med en mer ”naturalistisk ton” och hårdhänt våld.
(När Strul hade premiär i Vansbro hade den 15-årsgräns, när filmen gick upp i resten av landet var den kortad med två minuter och tillåten från 11 år.)
Men att nyversionen fick 10 miljoner visningar på bara tre dagar världen över och blev den näst mest sedda över Netflix icke-engelskspråkiga filmer under premiärveckan (efter spanska Hålet 2) är för mig ändå rätt obegripligt.
I originalet blir den töntige kemiläraren Conny (Björn Skifs) oskyldigt dömd för narkotikabrott.
I fängelsets tvätteri hittar han en hemlig tunnel som utnyttjas av ett gäng interner som tvingar Conny att medverka i ett planerat rån mot en värdetransport. Under en av sina utflykter till utsidan träffar Conny en polisinspektör (Gunnel Fred) som han blir förälskad i.
Samtidigt som han försöker dölja sin verkliga identitet gör Conny allt han kan för att förhindra rånförsöket.
I nyinspelningen är Conny (Filip Berg) en tafatt, frånskild varannan-vecka-pappa och innesäljare på en elektronikkedja som blir oskyldigt dömd till 18 års fängelse för mord. Tunneln i fängelsets tvätteri finns kvar.
Men den här gången misstas Conny för exfruns nya pojkvän till pilot av ett par skurkar (Dejan Čukić och Joakim Sällquist) som planerar att rymma och tvinga Conny att flyga dem utomlands med ett privatplan som väntar på Arlanda. Amy Deasismont är polisen som börjar ana att Conny är oskyldig.
Det är en onödig, men fartfylld, överraskande underhållande och lyckad remake som emellanåt faktiskt är rätt rolig.
Filmen är snyggt fotad i högt tempo med snabba klipp, eleganta kameraåkningar och en del fyndiga, uppdaterade förvecklingar. Björn Skifs dyker, förstås, själv upp i en finurlig cameo-roll. (Trist att den avslöjas redan i trailern.)
Filip Berg är bra som en lågmäld Stig-Helmer-variant av originalkaraktären, men bäst är faktiskt Joakim Sällqvist som stissig gangster. I övrigt svajar skådespeleriet en del.
De som minns det färgglada, snälla originalet blir förmodligen lätt chockade över det nya, ”lite förhöjda” anslaget med skottlossningar, blod, brutala slagsmål och en man som blir skjuten i huvudet.
Sådant hade ju varit helt otänkbart i en Björn Skifs-film.
Det tilltaget har också splittrat både publik och kritiker.
Nu när olikheterna ändå är så framträdande hade det kanske varit smartare att satsa på en renodlad originalidé i samma actionspäckade stuk, utan att blanda in Strul och ”Gullefjun”.
STRUL
ACTION/KOMEDI
Producerad: 2024
Format: VOD 16:9
Utgivare: Netflix
Längd: 98 minuter
Betyg: 6