Jag minns händelsen mycket väl – den sovjetiska ubåten U137 som en natt i oktober 1981 gick på grund i ett militärt skyddsområde i Gåsfjärden i Blekinge skärgård.
Grundstötningen bekräftade misstanken att Sovjetunionen systematiskt spionerade vid de svenska kusterna.
I Kreml slog man ifrån sig och påstod att det inte alls handlade om spioneri eller en medveten gränskränkning. Istället förklarade den generade ubåtskaptenen Anatolij Gusjitjin att han helt enkelt hade navigerat fel.
Pinsamt var det också för det svenska försvaret med en ubåt som kunnat gå så nära land i ett skyddsområde utan att upptäckas.
Krisen mellan Sverige och Sovjetunionen fick stor internationell uppmärksamhet under tio dramatiska dygn, inte minst sedan det visade sig att ubåten ”sannolikt” var bestyckad med kärnvapenladdningar.
På tevenyheterna kunde vi se hur fullt stridsutrustade svenska elitsoldater övade på holmarna kring ubåten. Ute i Östersjön samlades sovjetiska krigsfartyg. På en sovjetisk jagare fanns soldater som kunde sättas in vid eventuella landstigningsförsök.
Var det här startskottet på det tredje världskriget?
Enligt Försvarsmakten var Sovjetunionen en halvtimme från att inleda stridshandlingar mot Sverige.
Men redan innan incidenten i Gåsfjärden var det kalla kriget påtagligt för det svenska försvaret och det hotades med kärnvapen från de båda supermakterna i öst och väst.
Jag gjorde lumpen på P6 i Kristianstad 1980–1981 och läget kring Östersjön var spänt.
”Hör upp, karlar. Ryssen kommer!”, brukade våra befäl vråla vid uppställningen och sedan fick vi ligga ute vid kusten och skjuta med spårljusammunition på inbillade sovjetiska invasionsstyrkor ute i det mörka ”Fredens hav”.
Nu har historien om U137 alltså blivit en dramakomedi, om än med en aningen tillskruvad story av ”hänsyn till rikets säkerhet”.
Här går ubåten på grund för att besättningen blir full efter att ha firat att ett av befälen ombord, löjtnant Tarasenko (Oskar Vygonovski), blivit pappa. När man lägger om kursen för att åka till hamnstaden Klaipèda i Litauen (där Tarasenko ska få permission) hamnar man istället på grund utanför Karlskrona.
Henrik Jansson-Schweizer (Tjockare än vatten) har skrivit ett rappt manus efter en idé av Jonas Jonasson (Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann) och Björn Stein (Känn ingen sorg) har regisserat med flyhänt tonträff.
Rolf Lassgård gör ett träffsäkert porträtt på statsminister Thorbjörn Fälldin som plötsligt får hela världens ögon riktade på sig – han som knappt kunde säga en hel mening på engelska.
Hans velige utrikesminister (Anders Mossling) får tampas med både en stridslysten överbefälhavare (Niklas Engdahl) och försöka förhindra president Reagan (Mark Noble) och generalsekreterare Breznjev (Kęstutis Stasys) från att utlösa storkrig på grund av kapten Peskovs (Andrius Bialobzeskis) klantigheter.
Resultatet är klart godkänt.
Det här är mycket välspelat och påkostat. Vasst och väldigt snyggt gjort. Dramatik med en spetsfundig glimt i ögat.
WHISKEY ON THE ROCKS
DRAMA/KOMEDI
Producerad: 2024
Format: SVOD
Utgivare: SVT Play
Längd: 6 x cirka 28 minuter
Betyg: 7