Begär och brutala bakfyllor.
I ett soldränkt Mexico City driver den knappt fyrtioårige men skapligt slitne William Lee (Daniel Craig) från skugga till skugga. Då han försöker ersätta ett grovt heroinberoende med en bristfälligt kontrollerad törst efter alkohol går irrfärderna främst mellan billiga ställen där till och med bartendrarna uttrycker oro för mängden och hastigheten med vilken mezcalen slinker ned i Lees trupe.
Dagarna fördrivs i samtal med andra medlemmar av stadens löst sammanhållna kotteri av gay exilamerikaner. Jakten på någon att smita över till ett hotell där man kan betala rummen per timme är konstant och ibland lyckosam.
Det är en alltigenom flyktig, planlös existens som skulle kunna pågå utan större förändring så länge levern håller. Men en dag faller Lees blick på den betydligt yngre Eugene Allerton (Drew Starkey) och tillvaron får plötsligt det totala fokus som bara en hopplös blixtförälskelse kan ge en man.
Givetvis kan alla utom den förälskade själv se att det här inte kommer att sluta väl.
Med utgångspunkt i kortromanen Queer och andra mörkare delar av William S. Burroughs (1914 - 1997) liv och verk har den flitige regissören Luca Guadagnino (Suspiria, Challengers) skapat en svettig och visuellt fulländad gestaltning av längtan i olika former.
Burroughs var den minst livsbejakande författaren som brukar förknippas med beatgenerationen. Andra kända namn är Allen Ginsberg (“Howl”) och Jack Kerouac (På drift).
Queer är som många andra texter från beatfolket lätt kamouflerad självbiografi och skrevs under tidigt femtiotal då minnet av upplevelserna var råa och satt kvar i skinnet. Manuskriptet övergavs sedan i över trettio år.
Det gavs till sist ut 1985 då Burroughs redan var en etablerad kultförfattare. Med tanke på inslagen av explicit homosexualitet är det såklart svårt att tänka sig någon förläggare som skulle ha vågat ge ut boken när den först skrevs.
Men jag kan ändå se hur den kunnat få uppskattning och status bland de kritiker och läsare som gjorde Patricia Highsmiths under pseudonym utgivna lesbiska klassiker The Price of Salt till en storsäljare 1952.
Själv läste jag Svängd, som Queer hette i Einar Heckschers svenska översättning, under tidigt nittiotal. Även om den då tycktes mig lite blek i jämförelse med den hallucinatoriska, våldsamma och på alla sätt bisarra Naked Lunch, så blev jag ändå skapligt golvad av denna tunna bok som gav mig inblick i erfarenheter som låg väldigt långt ifrån mina egna.
Med brasklappen att det nu gått drygt trettiotre år sedan min starka läsupplevelse vågar jag påstå att Guadagninos filmatisering är fullkomligt kongenial i sin visuella gestaltning av vad boken ger uttryck för. Åtrå och längtan efter samhörighet genom samtal, sex eller psykotropa substanser.
I Queers senare partier lyckas Lee övertala Allerton att följa med under en expedition till Sydamerika i jakt på den mytomspunna dekokten Ayahusca. Lee är övertygad att denna shamanistiska brygd tillred av växten Banisteriopsis caapi ska väcka latenta telepatiska förmågor. I detta skruvade djungeläventyr tar filmen verkligen ut svängarna ordentligt.
Avsiktligt (?) ostiga effekter och Leslie Manvilles vapenviftande kemist är riktiga scentjuvar som det inte går att slita blicken från när de är i bild. Guadagnino lägger sig dessutom emellanåt nära David Cronenbergs likaledes lysande filmatisering av den ”ofilmbara” Naked Lunch (1991) i sekvenser när jag och kropp upplöses under påverkan av plantan.
Låt vara att den till stora delar är filmad i Cinecittá, men jag som besökte Mexico City femtio år efter att Burroughs/Lee traskade runt på stadens gator, får ändå en stark känsla av igenkänning.
När en av de snyggaste scenerna visar Lees loja strövtåg genom ett kvarter till de anakronistiska tonerna av Nirvanas “Come As You Are” ger mig Queer också en potent dos av nostalgi, denna farliga mentala drog. Merparten av musiken står dock Atticus Ross och Trent Reznor för. Som väntat fullkomligt briljant och ren njutning även utan filmen.
Starkt skådespeleri, dito musik, en regissör som inte håller tillbaka på några plan, snygg scenografi och en blandning av modellbyggen, animation och mer eller mindre väl genomförda effekter - Queer är till såväl utförande som innehåll en bioupplevelse av rang.
BETYG: 9