Hisnande historisk himmelsfärd

Av Thomas Nilsson

Philippe Petit är fransmannen som blev besatt av en lika vansinnig som fascinerande idé och The Walk är den svindlande berättelsen om hur han lyckades med den omöjliga bedriften.

"Man ska leva livet på sin allra yttersta spets. Du måste göra uppror: du måste vägra begränsa dig själv av regler, vägra blunda för din egen framgång, vägra upprepa dig själv. Du måste se varje dag, varje år, varje idé, som en sann utmaning – och därefter måste du leva ditt liv på en spänd lina".

Orden är Philippe Petits – och innebörden av dem har genomsyrat hans personlighet under hela hans liv. Petit, som idag är 66 år gammal, föddes i franska Nemours, Seine-et-Marne. Redan som barn började han intressera sig för att klättra, trolla och jonglera. Philippe var 16 år när han började gå på lina första gången.
– Inom ett år lärde jag mig själv att göra allt det där som man kan göra på en lina. Jag lärde mig slå volter både framåt och bakåt, cykla på en enhjuling, balansera på en stol och hoppa genom ringar. Men samtidigt tänkte jag – är det här allt? Det verkar nästan löjligt, så jag bestämde mig för att strunta i den sortens trick och istället ta balanseringskonsten till en ny nivå.
Det berättar Petit i sin intressanta självbiografi To Reach the Clouds (2002) som till stor del också legat till grund för filmen The Walk.

Haffad av polisen
Petit var känd bland New York-borna redan innan hans mytomspunna himmelsfärd mellan World Trade Center-tornen. Fransmannen lockade dagligen stor publik med sina balanskonster i stans parker. Precis som hemma i Paris brukade han också jonglera och trolla på gatorna.
I Frankrike var Petit ännu mer berömd efter att ha gått på lina mellan tornen på Notre Dame-katedralen och blivit häktad av polisen. Mer rubriker blev det när Petit 1971 blev inbjuden att uppträda på hög höjd på Rivieran för Pablo Picasso på dennes 90-årsdag. Två år senare fick Petit på nytt polisen på halsen efter att olovligt gått på lina på en offentlig byggnad, den här gången mellan bropelarna på Sydney Bridge i Sydney.

Allt började hos tandläkaren
Året är 1968.
Philippe Petit har en fruktansvärd tandvärk och sitter i väntrummet hos tandläkaren. Han bläddrar i en tidning och får plötsligt syn på en artikel som handlar om hur man i New York håller på att bygga två gigantiska skyskrapor på nedre Manhattan som skulle bli världens högsta – World Trade Center.
Petit kan inte riktigt förklara för sig själv varför han blir så förhäxad av byggnaderna, men kan inte motstå locktonerna som börjar dåna i hans huvud. Han rycker ut tidningssidan och smyger ut från väntrummet, helt uppslukad av artikeln, trots sin svåra tandvärk som han sedan går med i ytterligare ett par veckor.
Petit samlar alla artiklar han kan komma över om bygget, samtidigt som en lika omöjlig som vansinnig dröm börjar växa till en besatthet – att gå på lina mellan de två tvillingskyskraporna. Det går också snart upp för Petit att han måste förverkliga sin idé för att inte bli galen.

Wallraffande på hög höjd
I sex år planerade Philippe Petit (i The Walk spelad av en mycket porträttlik Joseph Gordon-Levitt) omsorgsfullt sin dröm. Han reste till New York tre gånger för att följa byggandet av skyskraporna.
En gång påstod han sig vara journalist utsänd från en fransk arkitekturtidning som ville intervjua några av arbetarna bara för att få komma upp på taket till en av byggnaderna. En annan gång låtsades Petit vara turist och vid ett tillfälle tillverkade han falska ID-kort och utgav sig för att vara en av teknikerna som höll på att installera ett säkerhetsräcke på taken för att kunna studera omgivningarna.
Petit fick hjälp av en liten, men trogen skara medhjälpare. Den tjeckiske balanskonstnären Rudy Omankowsky, Jr. ("Papa Rudy" kallad) bistod med både ekonomiskt stöd och hjälp med att planera hela den svindlande "kuppen" (i filmen spelas han av Ben Kingsley).
Vid sin sida hade Petit också två franska kompisar, Jean-Louis Blondeau (i filmen gestaltad av Clément Sibony) och Jean-François Heckel (César Domboy).
Tillsammans smyger de runt skyskrapsbyggena, mäter och fotograferar för att kunna bygga upp en exakt modell av skyskraporna, så att Petit i detalj kan planera hur man ska fästa vajern och stagen mellan byggnaderna. Petit lyckas dessutom med hjälp av den amerikanske fotografen Barry Moore hyra en helikopter för att ta bilder av de båda tornen från hög höjd.
Petit fick även hjälp av amerikanen Barry Greenhouse (Steve Valentine) som jobbade på The New York State Insurance Department som hade kontor på den 82:a våningen i det södra tornet. Greenhouse hade sett Petit uppträda på Paris gator och kände igen fransmannen när de stötte ihop i byggnaden. Han tyckte Petits idé var vansinnig, men även han ställde upp och hjälpte till att smuggla in all utrustning som sedan med mycket möda och stort besvär riggades upp på taket på de båda tornen.
Flickvännen Annie Allix (Charlotte Le Bon) var med Petit redan när han började gå på lina i Paris. I filmen bistår hon, precis som i verkligheten, Philippe med kärlek och moraliskt stöd, men i verkligheten var hon betydligt mer tveksam till hans "kupp" och hon dök inte upp i New York förrän Petit gjorde sitt andra försök att ta sig an de båda tornen. Kärlekshistorien dem emellan tog också en lite svartare och mindre sympatisk vändning än i filmen.

45 svindlande minuter i himlen
Efter en minutiös planering, stort hemlighetsmakeri och åtskilliga problem och misslyckanden stod så en 24-årig Philippe Petit, klockan 07.15 den 7 augusti 1974, redo att förverkliga sin livsdröm – att ta steget ut på en 2 cm tjock stålvajer uppspänd mellan de två tornen, 416 svindlande meter över New York, utan säkerhetslina och med bara en åtta meter lång balansstång som hjälpmedel.
Petit klarade den 43 meter långa dödsföraktande vandringen mellan de halvfärdiga byggnaderna utan problem, men han nöjde sig inte med det. På 45 minuter gick han sträckan fram och tillbaka åtta gånger. Under den tiden hann Petit också sätta sig ned på linan, ställa sig på knä, och till och med lägga sig raklång och prata med en fiskmås som cirkulerade över hans huvud.
Polisen dök upp på båda tornen och försökte övertala Petit att kliva av linan. Man hotade även med att plocka upp honom med hjälp av en polishelikopter, men det var först när det började regna och vinden ökade som Petit gav upp.
Fransmannen häktades, men släpptes snabbt och fick skriva autografer till poliserna som häpnade över Petits osannolika bragd. Alla anklagelser om olovligt intrång och skadeståndsanspråk avskrevs snabbt, istället dömdes Petit till att ge en gratisföreställning för barn i Central Park.

Omöjligt – men sant
Philippe Petits makalösa bragd har redan tidigare berättats på film. James March regisserade den Oscarbelönade dokumentären Man on Wire (2008) som också är baserad på Petits biografi. Robert Zemeckis (Forest Gump) fick upp ögonen för den fantastiska historien när han upptäckte barnboken The Man Who Walked Between the Towers, skriven och illustrerad av Mordicai Gerstein. Till en början trodde Zemeckis att historien var en bluff, han kunde inte förstå hur han hade kunnat missa en sådan händelse i nyhetsflödet om den verkligen hade hänt.
– Men så fort jag insåg att det var en sann historia, så kände jag att den hade allt som skulle göra en bra film, berättade Zemeckis för Deadline.com (november 2015).
– Här fanns en passionerad karaktär som är driven av en besatthet. Det fanns element som hämtade ur en klassisk "kuppfilm". Petit var en rebell, det fanns spänning och så genomförde han ju den här hisnande bedriften.
Joseph Gordon-Levitt hade ingen som helst erfarenhet av att gå på lina när han tackade ja till rollen som Philippe Petit, men han fick experthjälp av fransmannen.
– Efter åtta dagar kunde jag faktiskt gå på lina själv helt utan hjälp. Det var väldigt kul, men också mycket smärtsamt, sa skådespelaren i en intervju med The Hollywood Reporter. Han berättade också att han själv en gång under sin första sommar i New York besökte observationsdäcket på World Trade Center.
– Det var en typisk turistgrej, men jag ville verkligen gå upp dit. Jag minns det fortfarande mycket väl. Det kändes mer som att befinna sig i himlen än uppe på en hög byggnad. Gordon-Levitt återvände också till platsen där World Trade Center-tornen en gång låg och gick mellan de två tornens minnesplatser för att få känslan av hur långt Petit faktiskt gick på lina mellan byggnaderna.
Precis som i filmen fick också verklighetens Philippe Petit fritt inträde för resten av livet till observationsdäcket i det södra tornet där han också – precis som i filmen – skrev sin autograf på en stålbalk nära den plats där han påbörjade sin historiska lingångarvandring.

Yrselframkallande effekter
På grund av en krånglande kamera lyckades Philippe Petits medhjälpare aldrig filma just fransmannens halsbrytande gång mellan de majestätiska tornen, så den delen har aldrig visats i rörliga bilder.
I The Walk är Petis hisnande lingångarfärd mellan skyskraporna filmad med spektakulära IMAX-effekter i 3D och illusionen av att befinna sig drygt 400 meter över nedre Manhattan är total. Scenerna med Petit på taken och på linan är makalöst realistiska och rent av yrselframkallande.
De filmades i en studio där exakta kopior av de övre etagen på de båda skyskraporna byggdes upp med gröna skärmar i bakgrunden och på golvet. Resten av tvillingtornen och New Yorks skyline lades in digitalt i efterhand. Joseph Gordon-Levitt och en stuntman turades om att balansera på linan som var uppspänd i studiobygget, drygt tre meter över golvet.

Uteslutet med hyllningsvandring
Philippe Petit har bott i New York sedan sin legendariska bedrift och har fortsatt att gå på lina, både i stan och runt om i världen. Han har även hållit kurser runt om i USA.
Terrordåden mot World Trade Center skakade Philippe Petit ända in i själen. I sin bok berättar han hur händelserna skapat ett stort hålrum i hans hjärta.
– Mina torn blev våra torn. Jag såg dem kollapsa – störta samman och krossa tusentals liv. Misstro föregicks av sorg för byggnadernas utplåning, bestörtningen sjönk in innan ilskan över att så många oskyldiga liv släckts tog överhand.
Petit hyllade också alla de som miste sina liv i attacken i sin bok, men han ville gå ett steg längre och ansåg att stan skulle återuppbygga World Trade Center igen.
– När tvillingtornen på nytt smeker molnen, så erbjuder jag mig att gå mellan byggnaderna igen för att ge byggarna en kollektiv röst. Tillsammans kan vi förenas i en luftburen segersång, skrev Petit.

Inga nya tvillingtorn
Efter terrordåden 2001 påbörjades ett åtta månader långt och traumatiskt upprensningsarbete på nedre Manhattan. I slutet av samma år offentliggjordes planer på hur man hade tänkt sig återuppbygga platsen, men projektet kantades av problem och kritiska röster.
Diskussionerna om huruvida man skulle bygga upp tvillingtornen igen eller ersätta dem med nya byggnader, eller bara en minnesplats, höll på fram till 2006 då de inblandade parterna slutligen kom överens.
Hela det nya WTC-området beräknas vara färdigbyggt till 2020. Här kommer då att finnas nya skyskrapor, ett minnesmärke, en järnvägs-/tunnelbanestation och ett museum. Den högsta av de nya byggnaderna, One World Trade Center, börjades bygga i april 2006 och invigdes den 3 november 2014. Skyskrapan är 541 meter hög. Några nya tvillingtorn blir det dock inte – något som därmed också berövar Philippe Petit, och alla andra, möjligheten att upprepa fransmannens andlösa himlavandring från 1974 på platsen.
The Walk är tillägnad alla de som omkom i attentatet mot World Trade Center.