Jonas Åkerlunds senaste alster börjar stryka den här recensenten kraftigt mothårs redan i öppningssekvensen. Det centrala skämtet är att Johnny Knoxvilles karaktär (som precis poppat i sig Viagra och annat stimulerande) bibehåller sin erektion långt efter att han skjutits ihjäl av de unga och hippa ersättare han fått i den lönnmördarorganisation han just pensionerats från.
Den slafsiga attityden bibehålls under resten av speltiden. Konsekvent javisst, men 2019 kunde man väl tycka att vi kommit aningen längre än att en seriefilmatisering per automatik blir tramsig och ironisk.
Kombinationen av tungfotad humor och kladdigt våld får mig att tänka på Lexia Alexanders Punisher: War Zone. Lagom till tioårsjubileet i december ägnade folk som Patton Oswalt (som nota bene alltid vara ett fan) ett par digitala spaltmetrar åt att ärerädda detta märkliga debakel till film.
Men där Alexander åtminstone hade en logisk förklaring till användandet av blödande neonfärger som grundton, Marvel skickade henne defekta fotostatkopior med utdrag från Punisherserier, så finns det ingen rim och reson i att Åkerlund gjort Victor Santos kraftigt stiliserade och ursprungligen helt tysta serie med begränsad palett till en pladdrig historia där grälla färger och olika typsnitt bombarderar åskådaren.
Detta sagt så gör Mads Mikkelsen som väntat en bra tolkning av den ärrade torpeden med kodnamnet The Black Kaiser. Och det finns trots allt enskilda sekvenser som tillfredsställer, exempelvis ytterligare ett bidrag till Netflix egen paradgren korridorsfajten.
POLAR
Producerad: 2019
Format: VOD 16:9 HD
Utgivare: Netflix
Längd: 118 min
Betyg 4