Film Recension Hemmabio #1-2 2018

VIDEOMANNEN

DÖSTÄDARNAS VEDERSAKARE

Annons:

Under 80- och 90-talet drev Ennio Modena (Stefan Sauk) en av Sveriges bästa videobutiker. När vi skriver 2019 i kalendern har det gått drygt två år sedan den sista videobandspelaren tillverkades hos Funai i Japan. Men Ennio håller styvnackat fast vid sitt lager och går, för att parafrasera Göteborgsbandet Franke, runt med den ständiga känslan att alla runtomkring tappat stinget.

Till och med gamle polaren Giallo-Bosse har domesticerats av en sambo som inte tillåter en enda filmaffisch på väggen i den ljusa och fräscha lägenheten. I ett land där de flesta sedan länge döstädat ut sina filmsamlingar är Ennio hopplöst ur takt med tiden, luspank och riskerar att bli vräkt från källaren där han bor omgiven av hyllmeter efter hyllmeter med videokassetter och antikverade tv-apparater. Under en köprunda stöter han ihop Simone (Lena Nilsson) och ur det mötet växer tanken på att förändra en tillvaro som står och stampar.  

Regissören Kristian A. Söderström lyckas i långfilmsdebuten med exakt tonträff fånga atmosfären i den starkt mansdominerade filmsamlarmiljön. Efter att ha varit med och drivit Klubb Super 8 sedan millennieskiftet känner jag på gott och ont mycket väl igen mig i loppisgrävandet, sorterandet, katalogiserandet och de över hövan irriterade diskussionerna om uppblåsta petitesser som Söderström ger exempel på. Samt givetvis den gnagande känslan att samlingarna äger dig mer än tvärtom. Filmens besök till ingrodda ungkarlslyor där det knappt går att röra sig bland prylar, pizzakartonger och allmänt bråte ger även de obehagliga flashbacks.

I likhet med Ali Abbasi, som regisserade Sveriges Oscarsbidrag Gräns, verkar dock Söderström känna att de starka personporträtten och den närgångna miljöskildringen inte räcker. Det måste till en inte lika väl genomförd deckarintrig också. Låt vara att den tjänar som blinkning åt giallogenren Ennio håller varmt om hjärtat. Men med tanke på hur fantastiska Sauk och Nilsson är i sina roller känns det ändå lite som ett slöseri med tid.

Gott om extramaterial i form av intervjuer med den verklige Ennio Modena (av HemmaBios Thomas Nilsson), skådespelarna och ett par av regissörens tidiga kortfilmer. 

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår