Av Thomas Nilsson Foto: Marcus
För Marcus vaknade intresset för ljud och bild tack vare hans två betydligt äldre bröder.
– När de såg på film fick jag också sitta med och kolla, och det var inte direkt så mycket tecknad film eller vanliga barnfilmer, skrattar han och berättar att han det istället var filmer Dödligt vapen, Alien, Rocky, Rambo och Hajen som präglat hans barndom.
– Redan som ganska liten hade jag hunnit se en hel massa kultrullar. Min mellanbror Martin var den som introducerade mig för Alien-filmerna, Alien – återkomsten var en av mina stora barndomsfavoriter.
Det var på ungefär samma sätt som Martin också fick upp öronen för det här med musik.
– Mina bröder, men även farsan, höll på mycket med bilstereo och högtalare överlag, berättar han. Farsan byggde baslådor som morsan klädde med filtmattor. Min äldsta bror körde på den tiden med ett par Cerwin Vega AT-100 högtalare med NAD-förstärkare och en Technics cd-spelare och när han drog igång var det så att kristallkronan i taket på nedervåningen gungade. För en ungtupp som jag var detta något otroligt imponerande!
Marcus fick själv nöja sig med en gammal hederlig "bergsprängare" tills han var 15, men insåg snart att hans krav på bättre ljud hade höjts.
– Tanken var inte att köpa något extremt, bara något nytt – och bättre, minns han. Det slutade med att jag sommarjobbade nio veckor bara för att få råd att köpa min första efterlängtade stereo. Marcus följde då i sin brors fotspår och införskaffade ett par begagnade Cerwin Vega AT-100 högtalare, en NAD 306-förstärkare och en likadan cd-spelare.
– För en 15-16-åring var detta ett stort ögonblick. Jag kunde spela så det hördes i hela byn och det var inte många i min ålder som satt med en anläggning av den kalibern!
När Marcus väl upptäckt hur fantastisk musik kan låta genom en riktigt bra stereo, vaknade också intresset för hemmabio.
– Ändå väntade jag otroligt länge innan jag skaffade en riktig hemmabio. Dvd och en plasmateve köpte jag tidigt, men som gammal stereo-räv trodde jag länge att jag skulle vara nöjd med bara två kanaler. I efterhand ångrar jag att jag inte gick över till hemmabio tidigare, men det var en fråga om pengar och eftersom jag alltid satsat på att få ett musikljud i toppklass, prioriterade jag hela tiden 2-kanalsutrustningen.
Gemensam färgkod för huset
Idag är Marcus tillsammans med sin sambo Malin relativt nyinflyttad i en 223 kvadrat stor enplansvilla med fullt inredd källare i skånska Hässleholm.
– Vi bor i ett väldigt lugnt område med nära till både stan och naturen.
Marcus berättar att han under drygt 10 års tid haft en dröm om att bygga ett separat musik- och biorum.
– När vi flyttade in vaknade förstås de här planerna till liv igen på allvar, men tanken var bara att jag skulle sätta igång och bygga det där rummet någon gång i framtiden.
Men när den sista semesterveckan nalkades och Marcus hade renoverat vardagsrum och sovrum tänkte han om.
– Om jag nu ska förverkliga drömmen är det nu eller aldrig, minns han. För sedan blir det snabbt vardag igen och tiden kommer inte att räcka till.
Marcus berättar att han lade ned extremt mycket tid på att läsa och titta på hur andra byggt sina biosalonger på olika forum, både svenska och utländska.
– De bästa kunskaperna finns hos användarna och konsumenterna, tycker han.
Tillsammans med sambon drog sedan Marcus upp riktlinjerna för hur rummet skulle se ut.
– Vi bestämde oss direkt för att vi skulle ha en gemensam färgkod genom hela huset. Temat var vitt med mörka inslag. Man ska inte gå från ovanvåningen med en vit hall till ett rum i rött och svart. Helheten är viktig – och dessutom vill vi kunna använda rummet till annat än bara musik och film.
Dags att börja måla
Marcus berättar att han inför byggandet utgick från att musiken ska låta bra och sedan byggt vidare utifrån det.
– Trots att jag är en nybliven biobyggare så hade jag en bra grund att bygga på; låter musiken bra och ljudet förmedlas med bra balans anser jag att bioljudet också kommer att låta bra.
Han berättar vidare att de yttre förutsättningarna dessutom var riktigt bra från första början.
– Ovanför paneltaket fanns det till exempel 25 cm isolering och eftersom jag tidigt hade provspelat en hel del i rummet innan jag började bygga om, visste jag att jag hade ett bra rum att jobba med.
När sista semesterveckan kom drog Marcus så igång själva byggandet.
– Jag bodde i princip i källaren från morgon till kväll i nio dagar, skrattar han.
Eftersom grundstommen var så bra, handlade det mesta jobbet till en början mest om att måla.
– Jag började med att noggrant måla furupanelen i taket, det tog ca 2-3 timmar eftersom jag målade med pensel för att komma åt ojämnheter och gamla kvisthål. Jag målade taket tre gånger och även om den sista strykningen var lite onödig, gav det taket ändå det där lilla extra som jag ville ha. Sammanlagt sju lite färg gick åt och det var inte utan att jag var rätt stel i nacken efter det jobbet, skrattar Marcus.
Trappan till rummet var också i furu och även den målades vit sedan sambon Malin hittat en snygg bild på nätet på en liknande ommålad furutrappa. Nästa projekt var att riva ut den gamla källarmattan som var limmad på betonggolvet.
– Jag fick skära sönder mattan i småbitar och sedan bära ut den i etapper. Du kan ju själv tänka dig hur mycket damm en 15-20 år gammal matta drar till sig. Första gången jag satte kniven i den fick jag skära i ett stort dammoln!
Problem med gammal betongfix
Mer målning stod på schemat. Eftersom grunden var bra, behövde Marcus bara måla om väggarna två gånger. Den öppna spisen fick också vit färg. En fondvägg skulle också målas.
– Från början hade vi tänkt att måla den i silvermetallic, men efter att ha besökt den lokala målerifirman insåg jag att färgen var alldeles för blank, minns han.
Efter några provburkar hittade man dock rätt kulör.
– Tanken med färgen på fondväggen var att den skulle matcha Marcus Mårten-högtalare med träfaner i körsbär och bryta snyggt mot fonden.
Nästa stora projekt blev klinkersraden runt mattan.
– Den förre ägaren hade lagt en klinkersrad runt bastmattan och vid spisen i "modell brun", men den ville jag ta bort.
Det var då det första problemet dök upp.
– Jag började med att försöka få bort den gamla cementfixen som plattorna satt fast med med hammare, huggmejsel och vinkelslip. Två timmar senare satt jag utmattad i ett moln av damm utan att ha egentligen ha kommit någon vart, säger Marcus. Det var då Malin kom med idén att hyra en mekanisk huggmejsel.
1,5 timmar senare hade Marcus röjt ut all gammal klinkersfog och betongfix.
– Men ett nytt problem uppstod eftersom den mekaniska huggmejseln var så stark att betonggolvet sprack längs med kanterna i rummet, så det slutade med att jag fick spackla och fixa för att reparera skadorna. Elementen målades också om, från brunt till vitt.
Ett kungarike för en matta
Spotlighten vid filmduken orsakade Marcus en del sömnlösa nätter.
– Tanken var först att bygga en ljusramp, men efter en del efterforskningar upptäckte jag en 25 cm luftficka mellan panelen och taket. Dessutom fann det lediga hål i eldosan där allt kablage grenades ut och på så sätt kunde jag styra lamporna med den befintliga strömbrytaren vid trappan till rummet, berättar han.
Marcus satsade på LED-spotlights.
– De blev lite dyrare än vad jag hade tänkt, men jag ville inte snåla och tumma på brandsäkerheten.
Marcus berättar att det blev ett rejält pillande med att få igenom kablaget eftersom gammal isolering låg i vägen, men med en rejäl portion envishet och tålamod lyckades han till slut fixa en osynlig installation av spottarna utan att behöva göra några större ingrepp.
Den stora utmaningen med att lägga in en ny matta kom härnäst.
– Det krävdes ett antal timmar med hårt jobb med spackelspade, hacka, morakniv och sandpapper för att få bort alla limrester från bastmattan som satt kvar i betonggolvet och få en jämn och fin yta, förklarar Marcus.
Valet på en ny matta föll på en nålfiltsmatta av den grövsta sorten. Det blev också en variant med upphöjningar så att källargolvet kunde andas.
– Problemet var bara att det inte fanns någon matta med mina mått (ca 8,6 x 4,1 m), men mattkillen och jag slog våra kloka huvuden samman och satsade istället på 2 x 4 m och 1 x 1,5 m-längder.
Den första skarven löper precis vid soffan och nästa framme vid högtalarna och utrustningen, på så sätt flyttar inte mattan på sig och skarvarna syns nästan inte alls.
– Leveransen av mattan blev försenad och det var otroligt frustrerande att behöva göra uppehåll i jobbet när jag väl fått upp ångan, säger Marcus, som hade börjat jobba igen och fick försöka pussla in biobyggandet mellan jobb och gymträning.
Med gemensamma krafter lyckades Marcus med sambons hjälp sedan att lägga in mattan.
– Man kan väl inte påstå att det gick som på räls, det var första gången i mitt liv som jag lade en matta, men man lär sig ju under resans gång, skrattar han.
Snyggt med akustikplattor
När mattan väl var på plats kunde Marcus inte tygla sin iver längre, utan bar in högtalare och förstärkare för en första provlyssning.
– Mattan gjorde verkligen sitt , snacka om ljudlyft, minns han entusiastiskt. Jag var helt salig när jag sjönk ned i soffan. Smilbanden åkte upp till örsnibbarna!
Helt klart var dock inte rummet, en del detaljer återstod.
– Men detaljerna är viktiga, påpekar Marcus som fick vänta 3-4 veckor innan han kunde skära klart mattan. Försäljaren hade ju berättat att den kan krympa upp till 10 procent när den väl ligger på plats, så det blev en dryg väntan innan jag kunde ta fram mattkniven igen.
Golvlister sattes in ("det blev vita som bryter fint mot den mörka mattan"). Kabellister likaså.
– Jag lade ned åtskilliga timmar på att försöka dölja i stort sett alla kablar i hela rummet och valde stora lister med tanke på framtida uppgraderingar och projekt.
Marcus drog dessutom in 16 uttag bakom utrustningen.
–Efter ett tag upptäcker man alltid att det saknas ett eluttag.
Bland övriga detaljer märks också bland annat en styrcentral i form a en 32-tums LCD med ett vinkelrätt fäste som används till musik, för att Marcus ska kunna vända sig om i soffan och byta låtar.
– Jag ville inte ha skärmen framför mig eftersom jag inte vill bli störd när jag lyssnar på musik.
Marcus har också dragit kabelstrumpor på allt kablage och lagt in spotlights under trappan och vid hyllan vid musikmontern. Han satsade också på akustikplattor från Vicoustic för att dels eliminera reflexer, dels fungera som en snygg inredningsdetalj.
– Min sambo var till en början lite skeptisk till plattorna, men vi hade ju redan kommit överens om att jag skulle få fria händer i "min källare", skrattar Marcus, som sedan tidigare redan hade två andra akustikplattor som gjordes om till två tavlor för rummets bakre regioner.
Klipp på begagnatmarknaden
Trots att Marcus hade fullt upp med själva byggbiten köpte han samtidigt upp de komponenter som saknades bland hårdvaran.
– Jag köper egentligen bara nytt när jag själv importerar något, annars blir det nästan uteslutande begagnade prylar, förklarar han och berättar att han kollar begagnatannonser så gott som dagligen. Han kikar dessutom igenom både den svenska, norska, danska och tyska marknaden och surfar även in på Ebay en hel del.
– På det viset har jag gjort rätt många klipp genom åren, till exempel centerhögtalaren som var ganska repig och kantstött, men med ett riktigt bra ljud. Allt som behövdes för att få en estetiskt fin och välljudande högtalare var att själv slipa, spackla och lackera om den med Volvo svartmetallic. Även projektorn köptes begagnad.
Väl investerad tid
Marcus berättar att han lagt ned runt 250 timmar på sin bio; planering och research, byggande och kalibrering.
– Men det kan vara ännu mer eftersom jag tänker på hifi och bio varenda dag, men man räknar ju inte timmarna. När det handlar om hobby flyger tiden bara iväg, skrattar han och berättar att han redan har en del uppdateringar inplanerade.
– Eftersom subben är ganska ny, så jobbar jag med att integrera den i 2-kanalsljudet. Här är placering och finslipning A och O. Jag funderar också på att skaffa DAC så att datorn blir en duglig musikförmedlare. Projektet med att göra om alla cd-skivor digitalt har varit ett långtidsprojekt under den gångna vintern. Tanken på fler slutsteg finns också – gärna ett monoblock till centern – den förtjänar ett bra steg!
Marcus berättar vidare att han anser sitt biorum vara en budgetvariant, även om många skulle tycka att han lagt ned alldeles för mycket tid och pengar på att förverkliga sin biodröm.
– Jag ser det här som en upplevelse. Somliga människor köper dyra sportbilar, andra lägger sina pengar på dyra solsemestrar. Jag kör en rostig Volvo och har inte tålamod att ligga på en sandstrand, avslutar Marcus.
En sann hemmabiofantast har talat!
Marcus tre bästa tips:
• Läs på och planera ordentligt.
• Ha tålamod.
• Tänk på framtida förändringar och uppdateringar.
Marcus tre favoritfilmer
• Terminator 2
• Alien – återkomsten
• Braveheart
Reglaget
Byggt själv eller tagit hjälp?
90 % byggt själv
Film eller musik?
50/50
Ljud eller bild?
100 % ljud
Estetiskt eller funktionell?
100 % funktionellt
Budget eller High-end?
50/50 (High-end med budgetmedel, jag söker alltid efter det prisvärda ljudet)
Skryt eller egen njutning?
100 % egen njutning
Hårda fakta:
Akustikplattor: Vicoustic Superkit MD55 Lite
Hifi-rack: Accurate 4040
Golvhögtalare: Mårten Design Miles II
Surround/stativhögtalare: B&W DM602 S, Mirage Ominsat och Boston Acoustics Soundware
Centerhögtalare: B&W Nautlius HTM2
Subwoofer: BK Electronics XXLS400
Högtalarkablage: Choseal Audiophile Speaker Cable, Supra Classic 2.5 2x2,5 mm, Tara Labs Prime 1000
Övrigt kablage: Supra HDMI - HDMI 15m, Supra LoRad 1.5
Projektor: Epson EH-TW2900
HTPC: Mediacenter PC
Slutsteg: Jungson Duro
Blurayspelare: LG BD350V
Filmduk: Multibrackets Framed Projection Screen Deluxe 16:9, 108"
Surroundförstärkare: Onkyo TX-SR876
Övrigt: Sonic Design Standard 12-28 kg Soundcare SuperSpike Standard Spikes och dämpkuddar, Soundstyle ST122 fästen och stativ
Publicerad i hemmaBio 4 2011