Hemma hos Favorit i repris Hemmabio #4 2014

En studioräv bygger bo. Eller bio.

Längst in i Salas djupaste trollskogar är det förmodligen ganska långt till närmaste vilddjursnäste. Där ligger nämligen Olle Nilssons koja. Och den har låtit ovanligt mycket de senaste veckorna.

Dundrande bas-kaskader som sprider sig flera kilometer i radie. Lugnt tillbakalutad i en skön skinnfåtölj sitter Olle själv, med fjärrkontrollen i handen och ett leende på läpparna. Han har kommit i mål. Efter många års funderande och experimenterande.

 

Nyheter från Ekoreflektionen

Det började egentligen för ungefär tjugo år sedan. Olle bestämde sig för att göra allvar av sina kunskaper i ljudteknik och akustik, och kom fram med en lösning för små och större inspelningsstudios runtom i landet. Länge hade gamla idéer och tänkesätt dominerat den branschen, och man reflekterade knappast över att de allra flesta studiomiljöerna var baserade på ekofria och kraftigt dämpade rum. Tanken var att bara behålla direktljudet från röster och instrument, och dämpa bort allt annat. Problemet med det tänkesättet är att man på det viset tar död på en hel massa livskraft i ljudet. Har du någon gång gått in i en gammal anrik studio och försökt prata så vet du hur det låter. Man får ta i från fotknölarna för att överhuvudtaget göra sig hörd.

 

Ballt…

Olles idé byggde snarare på att bibehålla så mycket livskraft och dynamik i ljudet som möjligt. Men hur gör man det då? Jo, först reflekterar man, och sedan reflekterar man. Alltså först tänker man efter, och går runt runt i cirklar en stund (Minns du professor Balthazar…?) och SEN! Kommer man på det.

 

Svar till: ”Bio och långpromenader”

Olles lösning bygger på att noggrant mäta upp akustiken i rummet och sedan sätta in en så genomtänkt motattack som möjligt. Ganska snart fann han en likasinnad herre, som gick omkring i egna cirklar i trakterna kring Morgongåva, norr om Uppsala. Inte alltför långt ifrån Sala alltså. Han heter Matts Odemalm, och producerar akustikprodukter av yppersta klass (bland annat till DTS referens-studios i USA). Olles teknikkunnande och Matts akustik-snille visade sig snart vara en vägvinnande kombination. Studiofolket började höra av sig - både nybyggare med vackra visioner och så småningom även etablerade proffs med flera succéer i ryggen redan, med det gemensamt att man ville vidare. Man ville bli ännu bättre. Precis som Olle och Matts.

 

Men Ferdinand…?

Varje färdig studio och varje ny erfarenhet ledde fram till nya slutsatser. Drömmen om en egen ljudkoja började växa fram. Ett njutnings-näste där man tagit tillvara på alla slutsatser redan i byggfasen, och där man bara kunde luta sig tillbaka och njuta. Och lukta på blommorna…

 

Olles mor var en mycket förstående mor. Nej, nu blev det fel spår. Var var vi?

Jo, i början av bygget, ja. Förutom ett bostadshus vackert beläget vid en liten insjö i skogen behövs ju ett garage. Där man kan ställa in bilar och snöskotrar och allt möjligt livsnödvändigt. Verktyg, skidor, gräsklippare och, vad är det mer man behöver nu igen? Jovisst ja, en kompromisslös High End hemmabio var det ja. Följaktligen blev garaget ungefär tre gånger längre än vanliga garage. Längst ut står bruksbilen. Sedan kommer vrålåket. Och längst in det allra heligaste.

 

Compact Living

Olles biosalong är inte jättestor. Snarare kompakt. Precis som de flesta studios i Skandinavien. Detta sågs dock aldrig som något problem. Snarare en rolig utmaning. En fördel med att bygga helt från grunden är att man redan från början kan dimensionera väggar och proportioner så att de lämpar sig för ljudåtergivning. I studiovärlden finns många formler över vilka bredd-höjd-och längdförhållanden som fungerar och vilka som är mediokra eller hopplösa. Med den kunskapen i ryggen togs beslutet att bygga på bredden, alltså med framkanalerna längs ena långväggen och bakkanalerna strax ovanför/bakom sittplatserna. En genomtänkt placering av högtalare och basar och en generös takhöjd kompenserar båda för rummets begränsade storlek (ca 25 kvm), men de riktigt höga höjderna når man inte utan en genomtänkt akustiklösning, menar Olle och Matts.

 

Vad ska vi ha?

Ett separat maskinrum ritades in och byggdes upp. Bra ström och bra arbetshöjd var två viktiga faktorer. Sedan gällde det bara att hitta bra apparater, så att bygget kan ta fart på allvar. I Zen-buddhistisk anda togs beslutet att så få apparater som möjligt fick vara synliga när man sitter i högsätet. Följ den tanken till sin spets, så kommer du snart fram till att dold elektronik, infällda högtalare och en ljudtransparent motorduk torde vara den ultimata lösningen. Om det går att hitta tillräckligt välljudande stealth-produkter, vill säga…

 

Nämen!

Lösningen fanns mycket närmare än väntat. Sala har många strängar på sin lyra. En av dem heter Micke Forssberg. Han startade sitt företag ungefär samtidigt som Olle, och har en lång och snirklig bana av erfarenheter bakom sig. Först som billjudsbyggare med internationella framgångar (bl a guldpokal på Consumer Electronics Show 1998), och sedan som kompromisslös designer av aktiva ljudsystem för High End musikåtergivning och bioinstallationer. Tillsammans med bäste kompisen Roger Pearson driver han företaget Amega (American Engineering and Audio) – med design och tillverkning av aktiva högtalarsystem för extra nogräknade kunder. Ljudidealet är stort och slagkraftigt. Lösningen är minst sagt okonventionell. Både för stationära och inbyggda högtalare dimensioneras riktigt starka slutsteg från proffs-sidan för att driva ett tillräckligt antal basar för att fylla ut rummet i fråga. Ett aktivt delningsfilter används för att dela av basen. Mellanregistret och toppen tillgodoses av ett tillräckligt antal koaxial-element, som delas med specialanpassade passiva delningsfilter. Lösningen har hämtats direkt från erfarenheterna från herrarnas alla kompromisslösa billjudsinstallationer som gjorts i Skandinavien och USA genom åren. Vilket antal element tycker du verkar vara tillräckligt per kanal i ett tight litet 25-kvadrats biorum? Två? Tre? Eller fem kanske?

 

 

Nix.

Tolv element per framkanal byggdes in. Alltså trettiosex mellanregister och trettiosex diskanter, bara för framkanalerna. En snabb sittning i biofåtöljen räcker som du förstår mer än väl för att få spindelfobi för all framtid. Bakåt valdes större koaxialelement, och betydligt färre. Bara två 5,25-tums högprestandaenheter i för ändamålet optimerade kabinett. Infällda de också, förstås.  Två tusenwatts slutsteg för basarna, och fem sjuhundrawattare för koaxialelementen installerades. Alla av fabrikat Powersoft. Valet av styrelektroniken föll på Marantz. Inga skrytprylar, utan vanliga ”helyllegrejer”, bara. Längst upp ställdes en Sony Playstation. Mest på kul, eftersom möjligheten ändå fanns.

 

Matts goes wild

Hela taket belamrades med diffusorer från Svanå Miljöteknik. Med hänsyn till bilden valde man ett svart tak. Ett klokt val. Dock för dystert för att användas i hela rummet. Övriga diffusionspaneler – som täcker i princip varje ledig kvadratcentimeter väggyta i hela rummet – fick bli varmt rödbruna. Det är viktigt att man trivs på en gång när man går in i bion, så det fick bli en varm ton i väggarna. Förutom diffusorer sitter ett antal basabsorbenter – eller basutjämnare – infällda på strategiska ställen. Det är inte precis något hafsverk – varje kavitet är beräknad och tillpassad efter rummets frekvenssvar i basområdet. Seriöst och kompromisslöst. Befriande nog är fåtöljerna valda efter en enda prioritet, och det är sittkomfort. Avslappning och återhämtning av livsgnistan gör sig inte på pinnstolar, menar byggherren.

 

Tripp, trapp…

När allt kopplats in, mäts rummet upp ytterligare en gång. Micke Forssberg tillhandahåller en DSP-lösning för sina högtalare, med möjlighet till en slutgiltig tillpassning av klangen. Programmet är egenutvecklat, och ger möjlighet till användning av fyra olika förval. Det innebär att han alltid kan garantera att hans högtalarlösning kommer att fungera i en tänkt användarmiljö, även om han inte varit på plats själv. Smart. För att bevisa att konceptet fungerar i helt olika miljöer, tar Micke med oss på en lyssningstur – först till sitt egna referenslyssningsrum hemma i stugan – en uråldrig gammal sextonhundratalsbyggnad som renoverats upp med varsam hand, och sedan en sväng hem till kollegan Roger och hans musiksystem i hans helt vanliga vardagsrum. Till min förvåning låter de två systemen väldigt lika varandra. Nästan på pricken likadant.

 

Trull.

Tillbaka till Olle. Ganska tidigt i lyssningstesterna stod det klart att projektet varit lyckosamt. Upplösningen hos ljudet var på en så hög nivå redan från början att ljudet åkte om bilden i verklighetstrogenhet. Det var ju både bra och inte bra. Trots hårt pressad budget på sluttampen av bygget togs beslutet att införskaffa en projektor med en bildkvalitet som kunde åka ikapp med ljudkvaliteten i systemet. Tidigare äventyr i livet hade innefattat installationer av extremt kostbara trerörskanoner, men trots att dessa idag går att få tag på till högst beskedliga summor, föll valet på en helt ny JVC DLA-X700 – en tre-chips DILA-maskin med 4K-upplösning och en helt makalös bildkvalitet. Givetvis i 3D om man så önskar.

 

Trumvirvel…

Belysningen dämpas och föreställningen drar igång. Den motordrivna perforerade bioduken lämnas uppfälld under de första minuterna, för att vi ska kunna lyssna på systemet helt i fria luften. Basarna spelar alltid fritt, men de tre framkanalerna har som lott i livet att sjunga bakom gardinen så fort det visas film. Det tar inte lång stund för mig att förstå hur dagens övningar hängt ihop hittills. Fullkomligt omringad av stirrande spindelögon sitter jag snällt i biofåtöljen och noterar hur jag känner igen mig för tredje gången. Ljudmattan som väller fram är precis lika grundförankrad och självsäkert stadig i sin presentation som hemma hos både Micke och Roger. En stor och bred ljudbild breder ut sig långt bakom högtalarna, och scenkänslan infinner sig på direkten. Det låter live! Till viss del beror det förstås på att vi spelar en hel del livemusik. Eric Claptons Crossroads på Blu-ray ger en bild av många musiker på en stor scen. Vi slår igång projektorn. Bilden träder fram mot den mörka högtalarväggen. Vi fortsätter spela, och trycker på fjärren för att fälla ner motorduken. Långsamt sänker den sig och scenen framträder. Det ser ut precis som jag föreställt mig. Eller egentligen bättre, eftersom jag med min medfödda misstänksamhet mot perforerade dukar hade förväntat mig ett något prickigt intryck. Det största intrycket handlar dock inte om bilden. Det är återigen ljudet som fångar min uppmärksamhet. Ljudbilden håller ihop, och toppfrekvenserna klingar fortfarande i biosalongen. Dynamiken och drivet finns också kvar. Märkligt. Vi fortsätter att lyssna på både Keb Mo, Tower of Power (bandet alltså) och Walter Becker. Mäktig musik med tyngd i anslaget. Micke får för sig att vrida upp volymen till rent groteska nivåer, bara för att visa att det går. ”Lugn, jag har redan förstått”, signalerar jag. Och finner mig till ro. Jag sitter ner och njuter, och bara åker med på färden. En skön biofåtölj i ett genomarbetat biorum med full kraft bakom konerna är bland det mest behagliga och inspirerande man kan råka ut för. Men det vet du redan.

 

Slutsats

Stort, slagkraftigt och detaljerat ljud är målet. Installationen är väl så viktig som själva apparaterna. Ett stadigt bygge med rejäla väggar (30 cm regelavstånd, plywoodskiva och dubbla gipsskivor ger kraft i både byggnad och ljud) och en envishet och målmedvetenhet som går utanpå det mesta ger också verkliga resultat. Dagens tre smakprov har bjudit på bild och ljud i absolut toppklass. Den minutiösa akustikinredningen fungerar på ett häpnadsväckande sätt. Blundar man, får man omedelbart känslan av att befinna sig i ett fem gånger så stort rum som det verkliga. Klangen är fri och sträcker sig långt bakom högtalarnas fronter. Rätt vad det är trycker alla 42 elementen till samtidigt, i en enda stor transient. Effekten är imponerande. Och kvardröjande. På det sättet att har man väl satt sig ned, så dröjer man gärna kvar ända fram till småtimmarna. Men det är klart - man kan ju variera sig lite: Efter några filmer kan man alltid slappna av med lite gaming. Och några konsertfilmer. Sedan är man ju sugen på film igen. Bli inte förvånad om du läser i tidningen att det har öppnat en ny filial till Pizza Express i dagarna. I Salas djupaste trollskog. Vatten finns ju i kranen.

 


 

Utrustning Amega/Svanå Home Cinema Studio Super Solution

Amega Custom Install 5.1 högtalarsystem

36 st 3,5-tums koaxialelement fram, 4 st 5,25-tums koaxialelement bak, 2 st 18-tumsbasar

Slutsteg från Powersoft

Effekt: 2 x 1000 W till basarna. 5 x 700 W till topparna. Alla med separat DSP.

Baselement: 18-tum med neodymiummagnet från BMS

Marantz AV8801 processorförsteg

Marantz UD7007 Blu-ray

Sony PS3

JVC DLA-X700 projektor

Fyra sköna fåtöljer

Akustiklösning från Svanå Miljöteknik

Installation av Studiobyggarna

DSP-kalibrering av Amega

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår