Av Thomas Ytterberg
Har du projektorn till film och inget annat än film, och då film från Hollywood? Då är det kanske frestande med en 2,35:1-duk eftersom majoriteten, kring 70 procent av nya Hollywoodfilmer, håller det bredare formatet. 2,35:1 och upplevelsen blir som allra bäst när en svart ram sluter runt bilden utan överflödiga dukytor. Då blir det optimal bio!
Den traditionella 16:9-bilden är dock inte dålig, och mycket material kommer i 16:9-format (1,78:1). Dessutom, av de 30% Hollywoodfilm som inte håller 2:25:1 håller det nästan allt nästan samma med 1,85:1. För TV och TV-spel är det renodlad 16:9 som gäller, och med senaste årens HDTV-explosion är det nu lätt att få tag på TV-serier som mer än väl utnyttjar varenda pixel i 1080p-signalen för en stor och detaljerad 16:9-bild.
Fast samtidigt innebär 16:9-bild alltså att majoriteten Hollywood-film i 2,35:1-fomat också måste återges med svarta kanter ovan och under duk, vilket förtar en del av kontrastupplevelsen. En vit duk med "svart" projicering är helt enkelt inte samma känsla som att bilden helt omsluts av svart.
Så frågan är inte enkel. Ska man välja 2,35:1-duk för bästa bild till Hollywoodfilm eller hålla 16:9 för TV-serier? Ja, i grund och botten måste du kompromissa med något av dessa format och vilket som är viktigast kan du endast svara på själv. Den enkla lösningen är att gå på 16:9-duk för det är det mest allmängiltiga formatet, och du gör inte fel med 16:9 som fungerar i alla lägen.
Syftet med 2,35:1-projicering är alltså att slippa de svarta kanterna ovan och under bilden. Kanske inte i första hand för att du lider av något kognitivt problem med "sorgkanter" utan för att upplevelsen av bilden blir betydligt starkare ifall den ramas in i exakt rätt format och gränsar mot svart i alla kanter, snarare än att ovan- och undersida gränsar mot en vit duk med jämförelsevis halvdan svärta.
Texten behöver flyttas
Textningen på 2,35:1-bild ligger normalt i den svarta kanten, "letterboxen" och väljer du en 2,35:1-duk kommer texten att försvinna eller hamna under duken där projektorn sätter de svarta kanterna. Vill du ha med textningen måste den flyttas uppåt och in i bild vilket endast är möjligt att sköta via Blu-rayspelaren.
De spelare som har sådana funktioner är de från Oppo och de som baseras på Oppos produkt, till exempel Cambridges bättre spelare. Philips Blu-rayspelare har också funktionen och ligger lägligare till i pris. Vår erfarenhet från tester är att Philips spelare ofta inverkar på bilden på sätt som kanske inte alltid är önskvärda, där Oppos är dokumenterat pålitliga och levererar en korrekt bild med minimal inverkan.
Alternativet är förstås att ignorera textningen helt och hållet eller till och med att leva med att det hamnar som en mörk text på väggen under duken.
Och för den delen: du kan när som helst köra 2,35:1-duk mot vilken projektor som helst, även de som saknar rätt zoomförhållanden för att fungera bra. Kruxet är bara att det inte blir ett dugg roligt med 16:9-bild som delvis ligger på dukens ram och på väggen.
2,35:1, 2,37:1, 2,39:1 eller 2,40:1?
Det förekommer olika kvoter och vilket är egentligen rätt? Tja, ska man dra någon parallell till analoga filmremsor är det 2,39:1 men det exakta förhållandet varierar något från film till film. Olika filmbolag nämner också olika förhållande som "sin" standard och vad som sedan är exakt på filmen varierar. Tumregeln är dock 2,35:1 och i praktiken brukar det innebära 816 pixlar på höjden för Blu-ray och 1080p. Resterande 264 pixelrader går åt till de svarta kanterna.
Några pixlar uppåt och nedåt är inte direkt avgörande för bildens kvalitet eller upplevelsen. Att få pixlar att exakt matcha kanterna på en duk med precision hör till de svåraste av uppgifter man kan ge sig på. Precisionen finns helt enkelt inte där. Tanken med en duk är ändå att zooma så att bilden precis smälter samman med dukens kant. Hamnar några pixelrader precis under eller ovanför kommer det inte att inverka på upplevelsen utan du får precis den effekt som är syftet med 2,35:1-duk.
För- och nackdelar med 2,35:1-duk:
Plus
Bästa upplevelsen för film i 2,35:1-format, det vill säga majoriteten Hollywoodfilm
Du slipper svarta kanter under och ovan bilden
Minus
Ger mindre bild vid 16:9 och den bilden får istället kanter på kortsidorna
Ställer krav på projektorns optik, zoomförhållanden och installation vilket exkluderar de flesta budgetprojektorer
Utgå från bredden på duken
Hur stor duk kan du då ha med 2,35:1-bild? En vanlig missuppfattning är att du kan ha en "större" bild men det stämmer i de flesta fall inte. Projektorns zoomförhållande sätter fortfarande gränsen för hur bred bild du kan få. Majoriteten renodlade hemmabioprojektorer med LCD- eller LCOS-baserad teknik (främst JVC och Sony) klarar ungefär 1,4× bildens bredd. Alltså att projektorns objektiv har ett kastförhållande där avståndet till duken som närmast är 1,4 gånger dukens bredd. Har du tre meter mellan duk och projektorns objektiv kan du alltså få en bild som är strax över 210 centimeter bred.
• Nyare hemmabioprojektor från Epson, Panasonic, JVC och Sony kan komma så nära duken som 1,4 gånger dukens bredd.
• Epson, Panasonic och JVC något närmare, kring 1,35 gånger dukens bredd. Det är dock aldrig fel med marginaler.
• Budget-DLP:er är begränsande till kring 1,6 – 1,7 gånger bildens bredd. Men många saknar i vilket fall rätt zoomomfång för att ge 16:9-bild som platsar på höjden i en 2,35:1-duk.
Nu anges dukarnas storlek som tum på diagonalen vilket är förvirrande eftersom det innebär så olika saker vid 16:9 och 2,35:1. Tumregeln är att utgå från bredden på duken för att få en uppfattning om hur stor bild då kan få. För att få plats med en 16:9-bild i en 2,35:1-duk innebär också en förminskning av 16:9-bilden. Se tabell för hur bredd och storlek hänger ihop.
Om du använder ett anamorfiskt objektiv kan du uppnå viss breddning av bilden men det är inte så enkelt att du kan göra bilden 33 procent bredare än projektorns maximala zoom. Objektiven kräver en viss snävhet i ljuskäglan för att få plats i objektivet och hålla tillräckligt hög kvalitet i kanterna.
Anamorfisk 2,35:1
Äkta 2,35:1-projicering kräver en projektor som från början arbetar med en 2,35:1-förhållande med bildpanelerna, men sådana produkter förekommer än så länge bara som experiment och utvecklingsmodeller, och inga av dessa finns på den traditionella hemmabiomarknaden.
För att uppnå äkta 2,35:1-projicering används istället ett utanpåliggande objektiv, en anamorfisk lins som antingen komprimerar bilden på höjden med 33 procent, eller den vanligare metoden där man sträcker ut den på bredden med 33 procent. För att få rätt proportioner behöver projektorn en funktion för att skala om bilden så att det matchar objektivets påverkan på bilden. Alternativt använder man en separat scaler som omvandlar bildsignalen innan den når projektorn.
Metoden att sträcka ut bilden på bredden med ett objektiv kallas också för "konstant höjd" och vi hade en skola om detta i HB 10/2007. Objektiven som klarar av detta utan att försämra bildkvaliteten hos en full hd-projektor kostar en hel del pengar, och de enklaste modellerna kostar ofta från 20 000 kronor och uppåt. Avancerade modeller av objektiven har motoriserad funktion för att växla mellan normal 16:9-projicering och 2,35:1-projicering. Men då talar vi om priser på 50 000 kronor och uppåt.
Fördelarna med att hantera detta via ett externt objektiv är att du bättre tar tillvara på projektorns ljus eftersom inget ljus slösas på att visa svarta kanter. Det fungerar också med alla projektorer eftersom projektorn inte förändrar sin projicering utan allt tas hand om av objektivet.
Nackdelen är förstås priset, installationskraven för att få det externa objektivet på plats samt kravet på att bilden först måste sträckas till rätt proportioner vilket kan kräva en dyrbar extern scaler.
2,35:1-bild med zoommetoden
Den andra metoden som blivit populär och betydligt vanligare tack vare ett fåtal hemmabioprojektorer från Panasonic (3000-serien och uppåt) och JVC X30 och X35-generationen samt Sonys VPL-VW95 är att använda deras generösa zoomomfång till att zooma in och ut för att på så sätt fylla en 2,35:1-duk.
Att kalla detta för 2,35:1-projicering är egentligen helt fel och bidrar också med en hel del förvirring. I själva verket projiceras en 16:9-bild som vanligt. Ingenting förändras i bilden utan projektorn zoomar in eller ut mellan två lägen för att fylla bilden på höjden av 2,35:1-duk. När en 2,35:1-duk fylls på bredden är projektorn fortfarande exakt samma 16:9-projektor den alltid varit.
Svårare än så är det inte, men min erfarenhet och från att ha demonstrerat detta koncept är att många tror att det är mer komplicerat än vad det egentligen är. Komplext kan det förstås vara, men det mesta handlar om att hålla rätt på parametrarna vid installation.
Med 2,35:1-bild på en 2,35:1-duk kommer zoommetoden innebära att filmens svarta kanter projiceras ovan och under duken. En del av projektorns ljus slösas alltså på att visa svarta kanter – inget nytt där eftersom projektorn fortfarande skjuter en 16:9-bild. Endast duken och filmen är i 2,35:1-format. Bilden är zoomad så att den fyller duken med den aktiva bildytan. När du räknar på ljusflöde och ljusstyrka, tänk också på att projektorn i alla hänseenden projicerar en 16:9-bild.
Nu behöver inte de svarta kanterna som hamnar utanför duken vara ett problem, men ifall du har en ljus vägg kan det synas att det landar ljus där. Därför är det önskvärt med en projektor som är bra på att släcka ned sitt eget ljus, ännu något som undantar budgetprojektorer.
Linsminne underlättar oerhört
Det som utmärker de tidigare nämnda projektorerna är att de har en motoriserad optik och till detta en minnesfunktion så att stepmotorn på ditt kommando kan flytta om bilden till rätt position för 16:9-bild eller att fylla 2,35:1-duken. Det är detta linsminne som gett zoommetoden sitt uppsving – hela den här processen blir så mycket enklare och elegantare med linsminne!
Nu är det fullt möjligt att manuellt zooma om en projektor – allt som krävs är att zoomfånget är tillräckligt stort så att du kan växla mellan att fylla duken på höjden, alltså faktor 1,33×-zoom. Fast det är ofta opraktiskt att manuellt ställa om optiken varje gång du växlar bildformat. Det är inte bara zoomen som ändras utan även fokus och lens shift kan behöva justeras varje gång. Har du dessutom projektorn i taket blir det kanske till att plocka fram stegen också.
Ifall projektorn har sämre zoomomfång än 1,33× är det omöjligt att använda den här principen vilket diskvalificerar majoriteten av lågprismodellerna.
Därför är det projektorer med linsminne och god förmåga att släcka ned sig eget ljus, det vill säga högt kontrastförhållande, vilka främst används ihop med 2,35:1-dukar. Enklare projektormodeller har inte zoomomfånget som krävs och ger för gråblaskig svärta som syns utanför duken vid 2,35:1-bild.
Mer än bara zoomomfång
Vid 16:9-bild på en 2,35:1-duk zoomar projektor ut (minskar bilden) med 33 procent och fyller 16:9 bilden på höjden av duken. Givetvis uppstår situationen med att du får oanvända kortsidor på 2,35:1-duken, men att samma mängd ljus samlas på en mindre yta ger det en ljusstarkare bild med så mycket som 60 till 70 procent (beror på optiken) vilket gör att många accepterar en mindre 16:9-bild. 70 procent mer ljus gör att bilden kan fungera bättre för det material som är 16:9-format som TV-bild, spel och dator utan krav på att rummet är kolsvart.
Värt att notera är att när du zoomar ändras inte bilden likformigt, utan ju mer från en centrerad position objektivet befinner sig desto mer kommer bilden att växa eller krympa olika. Den projicerade bilden växer mer i nederkant än i överkant (så att säga) vid förändrad zoom. Effekten blir att när du vill gå växla mellan 16:9 och 2,35:1 så hamnar inte hela bilden på duken utan behöver justeras elektroniskt eller med lens shift till rätt höjdposition.
Hos Panasonics projektorer sker detta elektroniskt. Du utgår från en 16:9-bild på höjden av 2,35:1-duken och sedan justerar du bilden elektroniskt så att 2,35:1-bilden fyller 2,35:1-duken. Med JVC:s och Sonys lösningar använder du lens shiften som en del av linsminnet och det underlättar vid installation.
Just detta att objektiven sällan zoomar likformigt innebär att projektorer som lämpar sig för den här typen av projicering är begränsad. Du behöver en generös zoom och lensshift eller elektronisk skiftning av bilden. Lägg till att blaskig svärta syns som att ljus hamnar ovan och under duken och du har därmed sågat i princip alla budgetprojektorer. Ifall du är helhjärtat sugen på 2,35:1-duk och inte har råd med en ny Panasonic eller JVC kan en begagnad modell vara att föredra framför en ny budget-projektor som saknar de tekniska förutsättningarna.
Dubbla dukar är win-win
Ytterligare en variant med linsminne är att använda två dukar. Till exempel en ramspänd 2,35:1-duk och framför den ha en elektrisk 16:9-duk. Det finns också lösningar för att knyta projektorers trigger-funktioner så att de skickar en signal till att fälla ned eller dra upp en duk beroende på vilket linsminne som är aktivt.
Fördelen med dubbla dukar är att du får det bästa av två världar utan att behöva ta en mindre 16:9-duk. Ifall du har huvudet på skaft kanske du i detta läge tänker att "Men ifall jag har en 16:9-duk fångar den samma projicering oavsett vilken duk jag använder?"
Svaret är nja, rätt tänkt men i praktiken kommer två dukar att befinna sig en bit från varandra och kanske inte hänger exakt på linje i projektorns ljuskägla. Fokus måste justeras olika för två dukar för annars sitter du med en skarp bild och en oskarp bild ur fokus. Eller två halvskarpa bilder.
Än en gång underlättar det också att projektorn har ett linsminne och även lens shift knutet till linsminnet. Detta saknas med Panasonics projektorer och då måste du hänga dukar exakt i förhållande till varandra för att bilden ska hamna rätt på båda dukarna.
Dukar med maskning
Ännu ett alternativ är dukar med maskning eller där du gör en egen lösning för maskning med små gardiner eller liknande. Grandview har en ramspänd duk kallad "Velvet Cinema Multi" som finns i fyra storlekar från 92 till 112 tum och pris från cirka 9 000 till 14 000 kronor. Där har du manuell maskning som kommer från ovan- och underifrån för att maska av de svarta kanterna. Detta innebär att projektorn kör 16:9-bild precis som innan men du slipper den blaskiga svärtan ovan och under bilden.
Motsvarande lösningar finns även för motoriserade dukar men det blir snabbt flerfaldigt dyrare och kräver premiumprodukter som de från Stewart och Screen Research. Här finns också varianter som fasta ramspända dukar med motoriserad maskning från sidorna för att skärma av de oanvända kortsidorna vid 16:9-bild på en 2,35:1-duk.
Sammanfattning 2,35:1-duk
Frågan jag ofta får är "Vilket är bäst?" och svaret är som alltid att det beror på. 2,35:1-duk har en mäktig effekt på bilden när du tittar på film men ger en rätt rejäl kompromiss med 16:9-material. Så det handlar enbart om vad du prioriterar för ditt egna tittande. Men en sak ska klargöras. 2,35:1-duk är inte för alla projektorer då det ställer krav på zoomomfång, lens shift och elektronisk inverkan på bilden.
Nästa skola fortsätter vi med valet av dukmaterial och hur rummet inverkar olika på bilden!
Checklista 2,35:1-bild
• 2,35:1-bild är för dig som prioriterar filmtittande i första hand. Ifall du ser mycket på TV-serier, spelar TV-spel eller använder dator kommer en 16:9-duk att ge effektivast bildyta.
• Ingen projektor projicerar en äkta 2,35:1-bild utan det kräver (dyrbara) anamorfiska objektiv och bildbehandling.
• När det talas om 2,35:1-projicering handlar det i första hand om en 2,35:1-duk och att projektorn zoomar bilden in och ut till att fylla duken på höjden – det som vi i artikeln kallar för zoommetoden.
• Med zoommetoden är projektorn fortfarande 16:9 i alla hänseenden som ljusflöde, möjlig storlek på bilden och så vidare. Inget med projektorn är egentligen annorlunda.
• Vid 2,35:1-bild på en 2,35:1-duk hamnar bilden svarta kanter utanför duken vilket eventuellt kan uppfattas som störande.
• Vid 16:9-bild på 2,35:1-duk matchar man bilden på höjden av duken och får oanvänd yta på kortsidorna. Detta ger en effektivt mindre bild men också mer ljusstyrka till 16:9-bilden.
• För att få en 16:9-duk att platsa på höjden av en 2,35:1-duk måste projektorns zoom ändras 33 procent. De flesta budgetprojektorer har ett sämre omfång än så och kan inte användas till detta.
• Vid växling mellan zoom för 16:9- och 2,35:1:-bild flyttas också projiceringens position vilket kräver elektronisk justering (positionsförflyttning) eller lens shift.
• Så länge projektorn har tillräckligt flexibel optik är detta möjligt men zoommetoden ställer också krav på en noggrann installation.
• Linsminne underlättar oerhört.