Guide

OLED-guiden 2017

Sugen på OLED men vet inte var du ska börja? När reorna börjar närma sig är det läge för en djupdykning om de OLED-TV som finns på marknaden. Så lika, men ändå så olika!

Av Thomas ytterberg

Det som utmärker 2017 är att det är året då allt fler började ta del av LG:s OLED-paneler och då inte bara LG själva. Nu finns det flera alternativ till LG, där några är snarlika i prisklass. Reorna kan också ställa till det där annars dyra modeller plötsligt landar inom smärtgränsen för din plånbok. Så vad är då skillnaderna och likheterna?
Artikeln har medvetet inga priser därför att priserna ändras hela tiden. När detta skrivs i september har många modeller pendlat så tydligt i pris, flera tusen ned och sedan tillbaka. Vad apparaterna kommer att kosta i november och under mellandagsrean är minst sagt öppna frågor. Du kan som tålmodig spekulant spara tusenlappar på dessa reor. Men vilken OLED ska du då välja? Är de likadana när LG tillverkar alla paneler?
Här finns en viktig skillnad i att själva OLED-panelen tillverkas av LG, närmare bestämt bolaget LG Displays. Hela TV:n, produkten som helhet, tillverkas av respektive företag vilka adderar sina funktioner, sina menysystem, sin bildbehandling och allt annat som inte har med själva bildplanelen att göra. För LG och deras TV-apparater med OLED-panel är det LG Electronics som bygger den färdiga produkten. Därför finns det väldigt många likheter men också väldigt många olikheter mellan de olika modellerna.


Olika: Smart-TV, menyer och fjärrkontroll
Om något är tydligt är det att just OLED-panelen kommer från en och samma tillverkare. Allting annat runt om själva panelen är olika vilket märks allra tydligast när det gäller handhavandet. Alla funktioner runt om själva bilden, menyer, smart-system och fjärrkontroll är därför samma system man är van med från respektive tillverkare. Eftersom OLED-modellerna tillhör varje tillverkares utbud av flaggskeppsmodeller kan man räkna med att de har det senaste i processor- och programväg.
• LG:s OLED-modeller har menyer, fjärrkontroll, smart-tv och handhavande vilka är precis som LG:s andra TV-apparater från samma år
• Sonys OLED A1-modell har menyer, fjärrkontroll, smart-tv och handhavande vilka är precis som Sonys andra TV-apparater från 2017
• Panasonics EZ950 och EZ1000-modeller har menyer, fjärrkontroll, smart-tv och handhavande vilka är precis som Panasonics andra TV-apparater från 2017
• Philips POS901F och POS9002-modell har menyer, fjärrkontroll, smart-tv och handhavande vilka är precis som Philips andra TV-apparater från 2017, inklusive Philips Ambilight
• Alla smart-system blir förr eller senare utdaterade. De kommer att tappa funktioner i takt med att tjänsterna förändras och ställer andra krav på elektroniken som finns i TV:n


Olika: Paneler från 2016 och 2017
När detta skrivs i september förekommer det fortfarande försäljning av 2016 års modeller från LG, alltså de som heter 6-någonting i produktnamnet, B6V, E6V och så vidare. Philips modell POS901F är en 2017-modell men använder samma typ av 2016-panel medan POS9002-modellen har den nyare 2017-panelen.
2016-OLED-panelerna är fortfarande väldigt bra men inte lika vältrimmade som 2017-OLED-panelerna på ett par punkter. De viktigaste skillnaderna är att 2017-panelerna har mindre problem med ojämnheter när panelen ska visa mörka nyanser nära svart.
2017-panelerna är också något ljusstarkare på så sätt att de kan hålla en hög och jämn nivå av ljus utan att aktivera en Automatic Brightness Limiter, ABL, lika tydligt. Det vill säga att de undviker i högre grad att panelen ändrar sin ljusstyrka baserat på bildens ljusinnehåll.
Gränsen går vid ungefär 200 nits på 65-tummarna. Så länge som du kör upp till 200 nits ljusstyrka i referensvitt orkar OLED-panelen med att ge den ljusstyrkan i hela bilden hela tiden. Detta är något lägre för 55-tummarna men det råder också en hel del variation mellan exemplar.
Ska man då välja en 2017-panel framför en 2016-panel? Svar ja. Om du har råd är det alltid det bättre valet. Nu är OLED med 2016-paneler knappast dåliga och fortfarande i toppklass vad gäller bildkvalitet. Så det blir aldrig fel. Men de panelerna (och äldre OLED-modeller) kan ha problem som en del ägare uppfattar som störande, framför allt återgivning av skuggnyanser. De pendlar också mer i ljusstyrka baserat på bildens innehåll jämfört med 2017-panelerna.
• För LG är alla modeller med 7 i namnet deras 2017-modeller med moderna paneler. LG:s B7, E7, C7 och G7-modeller är 2017-paneler
Modellbeteckningar med siffran 6 i namnet är 2016-modeller.
• Sony A1 är 2017-panel
• Philips POS901F använder en 2016-panel. POS9002 använder en 2017-panel
• Panasonic EZ950 och EZ1000 använder 2017-paneler
• Har du råd, välj en 2017-panel framför en 2016-panel då dessa presterar jämnare vid ljus bilder och har mindre problem med skuggnyanser


Lika: reflexfilter och vinklar

Samtliga OLED-TV har idag ett högblankt reflexfilter som dämpar reflektioner väldigt effektivt. Har man en stark ljuskälla, ett fönster eller en lampa reflekterad direkt i panelen kommer det att synas, men dämpad och ofta med en rosa/vinröd färgton. OLED har inte perfekta betraktningsvinklar och långt från sidan träder en färgskiftning in över panelen, ofta mot en turkos ton. Jämfört med en LCD-panel är det dock ett extremt litet problem. Särskilt som tonkurvan, hur bilden ljussätts, samt kontrastförhållande inte förändras i vinkel.


Lika: Ljusstyrka och ”ljusbeteende”

Samtliga OLED-modeller som säljs idag är kapabla att generera 300 nits eller mer i maximal ljusstyrka och närmare 700 nits i HDR-läge. Se avsnitt längre fram om HDR. Konstant ljusstyrka över hela ytan har ungefär samma begränsningar och där är gränsen runt 200 nits. 65-tummarna ger överlag mer ljus än 55-tummarna eftersom det är större paneler. Samma mängd nits över en större yta.

Förmågan att lysa med starkt ljus över hela ytan är också snarlik, där du kan räkna med att 2017-panelerna klarar runt 200 nits i ljusflöde oavsett ljusmängden (APL-nivån) i bilden och 2016-modellerna ligger något lägre. Nu räcker 120 nits gott och väl för ett mysbelyst vardagsrum och 200 nits är mer för dagsljusförhållanden.

OLED-panelerna är också kapabla att släcka ned sitt ljus för ett skyhögt kontrastförhållande, mer eller mindre oändligt. Mätaren som används, Klein K10A, säger runt 13 triljoner till 1 i kontrast men det är snarare en kombination av begränsning i programvara och mätarens marginaler för vad som i praktiken är noll mängd ljus eller 8:1 i kontrastförhållande.

Panasonic och Sony väljer däremot att inte släcka ned 100 procent men väl 99,99999 procent till vad som är runt 100 000:1 och mer i kontrastförhållande. Den där skillnaden kan förklara varför både Sony och Panasonics modeller är de bättre modellerna vid hantering av skuggnyanser.

• Ljusstyrka för normal bild (SDR) når kring 300 nits

• Idealiskt är att hålla sig till 150–200 nits för att undvika att panelen måste justera sin ljusstyrka baserat på bildens innehåll

• Ljusstyrkan når tillfälligt omkring 700 nits i HDR-läge

• Kontrastförhållandet i OLED-panelerna är närmast oändlig. Pixlarna är kapabla till att släcka ned helt och hållet med i praktiken 0 ljus

• Sony och Panasonic har finjusterat detta och kontrastförhållandet är 100 000:1 eller högre. Fortfarande lite ljus i det svarta men i så små mängder att vi inte kan urskilja det

• Sony och Panasonic har också lyckats bättre med hur de hanterar nyanser nära svart. De har högre precision jämfört med Philips och framför allt LG (se senare avsnitt)

• Ljusstyrkan är en typisk detalj som är likadan mellan tillverkarnas apparater, då det i så hög grad baseras på själva OLED-panelens kapacitet


Olika/Lika: Färgåtergivningen

OLED-panelen sätter tydliga gränser för vilket ljus som kan alstras, vilket också ställer de absoluta gränserna för hur färgerna beter sig. Fast det viktigaste för hög färgkvalitet är att allt mellan svart, vitt, rött, grönt och blått faktiskt är rätt. Och där kan vi konstatera att alla lyckas mycket bra. Men också att fabriksinställningar ofta överdriver alla färger och skapar olikheter vilka är mindre önskvärda.

I fråga om att återge de traditionella HDTV-färgerna kommer alla OLED-apparater från LG, Sony, Philips och Panasonic att fungera väl och ofta mer än väl. Skulle du också välja att få din TV-kalibrerad av någon som kan sin sak, mäter just ditt exemplar och lämnar en rapport, är möjligheterna stora till att få exakt bildkvalitet.

Där det skiljer sig är på detaljnivåer där framför allt Sony och Panasonic tar ett kliv framåt med bäst kontroll över alla nyanser. Sonys och Panasonic väljer att kontrollera OLED-panelen på ett sätt som ger exaktare kontroll över skuggnyanser. Är färgåtergivning en kritisk fråga är det Sony eller Panasonic som rankas högst.

• Panasonic och Sonys modeller har minst problem med posterisering, tydliga steg mellan närliggande nyanser, där Panasonics reglage tillåter den största nivån av reglering utan att det tillför problem och fel

• Philips modeller ger förhållandevis begränsad kontroll över färgerna vid kalibrering

• LG erbjuder omfattande kontroll men har och de reglage som kan förstöra bilden allra mest när de väl används

• LG:s modeller har visat upp de mest omfattande problemen med posterisering av de OLED-modeller vi träffat på

• Panasonics apparater har överlägsna reglage för den som vill finjustera alla aspekter av färgerna, vill testa att kalibrera själv. Ironiskt nog är Panasonics apparater är de som behöver justeras allra minst


Olika/Lika: HDR-bilden

OLED-panelen ger alla tillverkare samma förutsättningar för HDR med den ljusstyrka, det kontrastomfång och det färgomfång som är möjligt med själva panelen. Dock blir det precis som med traditionell HDTV skillnader i hur bilden går från svart till vitt och från ingen färg till stark färg. Den tonkurva som används för HDR10 kallas PQ, perceptual quantizer och används på UHD Blu-ray, Playstation 4 Pro och Netflix bland annat. Hur väl PQ-tonkurvan följs är olika och skiljer sig åt.

Eftersom HDR är nytt och hela tiden ändras, det tillkommer nya standarder och nya samarbeten bildas när detta skrivs, är det också svårt att dra tydliga slutsatser. Vad vi sett i tester kan ha ändrats, åtgärdats och förbättrats när detta väl skrivs.

Styrkan i HDR-bilden med OLED ligger i det dynamiska omfånget med djup svärta. 700 nits i ljusstyrka för HDR är dock lite lågt och sida-vid-sida mot en ljusstark och välbyggd LCD med sofistikerad kontroll över belysningen. Sonys OLED A1 ser ganska klen ut jämte Sonys eget LCD-flaggskepp ZD9 då den senare är mer än dubbelt så ljusstark.

• HDR10 är den första HDR-standarden och ingår i HDMI-specifikationen. Används av UHD Blu-ray, flera spel för Playstation Pro och Netflix bland annat

• HLG, Hybrid Log Gamma, är ett format avsett för utsändningar, TV, satellit och så vidare. Används idag på en del 4K-satellitkanaler samt även Youtube

• Dolby Vision är ett mer sofistikerat format som börjar dyka upp på UHD Blu-ray och Netflix

• LG:s 6- och 7-serier hanterar HDR10, HLG och Dolby Vision med fler format planerade eller under införande för 7-serien

• LG är tydligast och flitigast med att faktiskt uppdatera sin modeller för nya HDR-format

• Sony A1 hanterar HDR10. HLG och Dolby Vision är utlovat

• Philips hanterar HDR10. HLG är utlovat

• Panasonic hanterar HDR10 och HLG. Oklart kring Dolby Vision då Panasonic står bakom ett konkurrerande alternativ som kallas HDR10+

• Ja, HDR är ganska rörigt just nu. Särskilt som apparaterna hela tiden uppdateras


Lika/olika: Rörelsehantering

Begreppet ”rörelsehantering” är ett sådant där luddigt begrepp som dyker upp i framför allt internet-diskussioner. Vad man ofta syftar på är hur rörlig bild flyter på TV:n vilket är ganska enkelt att bedöma själv i en butik.

Problemet med alla den typen av jämförelser är att man aldrig riktigt vet vad man jämför innan man tar TV ut ur butiken till en kontrollerad testmiljö. Rakt upp och ned i en butik kommer de olika apparaterna att interpolera bilden för att skapa mer ”flyt”. Och de kommer att interpolera olika mycket för de har så pass olika funktioner och tillverkarna så olika idéer kring hur detta extra flyt ska skapas.

Interpolering kommer alltid till priset av att det uppstår fel i bilden. Ryck, smetningar, dubbelbilder och märkliga ”auror” runt skådespelare. Samt att film inte ser ut som film utan som en dokumentär eller såpopera. Nivån av interpolering skiljer sig åt och därför kommer det också att se väldigt olika ut när du jämför apparaterna rakt av. Du som betraktare är dessutom allt annat än objektiv och kanske inte medveten om de problem som uppstår med interpolering. Förmodligen är ditt intryck av ”bäst” baserat på din nuvarande TV, som du är van med.

När HemmaBiotidningen testar TV-apparaterna stänger vi av all interpolering så att material avsett för film och 24 bilder i sekunden återges helt utan alla de fel som interpoleringen skapar. När det handlar om att återge film som film är tänkt att återges är det faktiskt ingen skillnad mellan apparaterna. I alla fall ingen skillnad som går att peka ut så länge vi betraktar varje apparat individuellt.


Olika: Interpoleringen för ”flyt”

Börjar man jämföra med interpolering påslagen ser det helt enkelt väldigt olika att varje tillverkare adderar sin bildbearbetning, sina idéer om bildflyt och vilka inställningsalternativ. Ofta heter de olika klatschiga namn som ”Trumotion” (LG) eller ”Perfect Natural Motion” (Philips) eller ”Motion flow” hos Sony – det är väl Philips vi kan rikta mest kritik mot eftersom där får du färre möjligheter att finjustera interpoleringen jämfört med konkurrenterna.

Vad man kan konstatera är att alla OLED-apparaterna från LG (Reglaget ”Biosalong” måste vara på), Sony, Philips och Panasonic gör rätt när de ska återger 24p-film från Blu-ray och 50 Hz från DVD. Men också att alla tillför fel till bilden när du använder interpoleringen, fast på olika sätt. Så begreppet ”Rörelsehantering” blir därför väldigt godtyckligt.

• LG, Sony, Panasonic och Philips apparater hanterar rörelser i bilden och återger bildfrekvensen på rätt sätt när man stänger av interpoleringen

• Hos LG måste reglaget ”Biosalong” vara på för att film i 24p ska flyta på rätt sätt

• Alla OLED-apparater har interpolering och den är ofta på från början

• Interpolering skapar fel i bilden, hack, ryck, dubbla konturer, smetningar, aura-effekter med mera. Hur mycket av detta du märker av är individuellt. Det är väldigt svårt att sluta se sådant när du väl lärt dig se problemen.

• Philips ger färre alternativ för sin interpolering, Perfect Natural Motion, jämfört med de andra tillverkarna som kan finjustera nivåerna

• Interpoleringen ger olika resultat och bildens flyt blir därför väldigt olika. Kombinera med ditt godtycke som betraktare – vad du är van med och har lärt sig ser eller inte – och du har ofta ingen aning om vad du jämför. Vad som upplevs som bäst är godtyckligt.


Lika: Risken för inbränningar

OLED är en teknik som bygger på att varje pixel är sin egen ljuskälla vilket är hela hemligheten bakom det enorma kontrastomfånget. En pixel kan släcka ned helt och hållet bredvid en pixel som lyser med maximal ljusstyrka. Med tiden slits och förändras materialet i OLED-panelen och detta varierar med hur varje pixel används. Här finns det dessutom fyra subpixlar för vit/ljusstyrka, grön, röd och blå.

Vissa av panelens pixlar slits snabbare än de omgivande pixlarna och därför leder till skuggfenomen. Det kan till exempel vara en kanallogotyp upp i hörnet som hela tiden lyser ljusare än omkringliggande pixlar. Eller displayen i ett spel. När du växlar bild kommer pixlarna att lysa starkare eller svagare än omgivningen

Därför ligger det också i sakens natur att det kan bli inbränningar på en OLED och det förekommer rapporter om exemplar som visar upp sådana fenomen. Här ska man skilja mellan tillfälliga och permanenta inbränningar.

En permanent inbränning är ett ojämnt slitage där pixlarna har förändrats tillräckligt mer för att de ska skilja sig från omgivande pixlar. Dessa problemet blir du aldrig av med. När det kommet till rapporter om permanenta inbränningar är det minst sagt glest trots att LG:s OLED-teknik funnits i många år. Mycket tyder på att det är ett mindre problem jämfört med plasmatekniken.

En tillfällig inbränning handlar om pixlar på grund av tillfälliga förändringar, ofta värmen, sänder ut ljus annorlunda en stund. Dessa problem klingar av med tiden, ofta minuter. Ser du en OLED-TV i butik som nyss kört ett spel och du ser en ”inbränning” från spelets menyer eller liknande är det troligtvis en tillfällig förändring. Låt vanlig TV-bild snurra en 10–20 minuter och kom tillbaka. Troligtvis är detta borta då.

Riktigt hög ljusstyrka, över 400 nits likt under HDR, kommer att ganska snabbt påverka pixlarna som lyser starkt. Inom 20–30 sekunder blir ljuset väldigt grönt. Sedan börjar OLED-panelens skyddskretsar arbeta och släcker ljuset som gradvis sjunker och det gröna försvinner inom någon minut.

• OLED-teknik har förutsättningar för permanenta inbränningar. Men efter ett par år med LG:s OLED-teknik tyder inte mycket att detta är samma problem som det var med plasma

• Tillfälliga förändringar av panelen och dess ljus är lätta att framkalla, särskilt när du kör ljusstarkt, likt HDR. Men detta är just tillfälliga förändringar

• Ser du sådana fenomen, låt panelen ”vila” med rörlig normalt bild ett tag och det försvinner


Olika: latenstider för spel

Latenstiderna för spel, även känt som ”input lag” skiljer sig ordentligt mellan de olika tillverkarnas modeller. Latensen är den fördröjning som sker i elektronik och signalbehandling innan bildsignalen blir till synligt ljus på panelen, något som framför allt är problem för spelande. Detta är helt i linje med hur apparaterna använder samma typ av bildpanel men adderar sin egen elektronik och bildbehandling.

Bildinterpolering (läs avsnitt om rörelsehantering ovan) skapar alltid hög latens eftersom elektroniken ska räkna fram påhittade bildrutor. Därför aktiverar du apparaternas spelläge vilket minskar latenstiderna. Vid 60 Hz är en bildruta 16,7 millisekunder lång och latenstider över 16 ms fördröjer alltså minst en bildruta. Idealet är därför att ligga under 16 ms fördröjning.

Var gränsen går för när man märker detta problem är väldigt individuellt. Som tumregel räknas 40 ms som en gräns när det negativt påverkar koordinationsförmågan för vana spelare.

LG har varit väldigt lyhörda för problemen med höga latenstider och gradvis förbättrat dessa på såväl 2016- som 2017-modellerna, inklusive spel i HDR. Detta medför också att latenserna kan förändras under produkternas livslängd

• LG:s 2017-modeller är strax över 20 ms och är därför rekommenderade för dig som prioriterar spel

• LG:s 2016-modeller har (med senaste mjukvara) latenser som ligger under 30 ms

• Philips båda modeller är strax under 40 ms

• Sony A1 runt 30 ms vid 4K-signal, men 47 ms vid 1080p-signal

• Panasonics modeller över 40 ms

• Låg latens förutsätter att du använder spelläget

• Interpolering tillför alltid latens


Lika: ständiga uppdateringar

Sist men inte minst är samtliga produkter inte riktigt färdiga när de lanseras. Istället kommer det ny mjukvara till TV:n hela tiden och ny mjukvara kan också påverka beteendet. Förändringarna kan röra sig om allt från rena buggfixar till faktiska optimeringar av hur TV:n fungerar. Till exempel har LG flitigt arbetat för kortare latenstider till sina 2016-modeller. Hur apparaterna arbetar med HDR-signaler är ytterligare sådant som brukar kunna uppdateras.

Detta är förstås bra för den som verkligen vill leva och utvecklas med sin TV i åtminstone ett par år innan uppdateringar och fixar kommer. Problemet i stort är att TV-apparaterna idag är så komplexa maskiner. När vi testar en apparat kan vi upptäcka problem som kanske är åtgärdade tre månader senare.

Kritik kring bilden, likt hur HDR fungerar, kan var åtgärdade bara veckor efter ett test. Bara därför är det värt att vänta ut nylanseringar ett tag. Inte nog med att apparaterna är billigare lagom till höst- och vinterreorna. De fungerar också bättre! På gott och ont vill säga för det blir väldigt svårt att ge er läsare en komplett bild över apparater som hela tiden förändras.


Sammanfattning OLED 2017

Trots att det är samma sorts paneler i OLED-apparaterna från LG, Sony, Philips och Panasonic är det långt ifrån identiska produkter vi har att göra med. Vad som gör en TV till en TV är så mycket mer än enbart en bildpanel. Detta märks inte minst på att varje tillverkares apparat fungerar precis som deras övriga utbud fast det sitter en OLED-panel istället för LCD. Här finns fortfarande mycket utrymme för tycke och smak. En sak ska vi inte glömma och det är att alla OLED-apparater idag hör till toppklassen av TV-apparater. Hela den här artikeln handlar om att jämföra och nyanser mellan produkter om alla är väldigt, väldigt bra.


Mer info och mätningar om de respektive tillverkarnas OLED-modeller hittar du i HemmaBio 10/2017

Annons:

Thomas Ytterberg ”Rörelsehantering” är ett luddigt begrepp med subjektiv innebörd. OLED-modellerna från LG, Philips, Sony och Panasonic återger bildmaterial 24, 25, 30, 50 och 60 Hz med rätt frekvens. Men de kommer att interpolera bilden med väldiga olika effekt där du som betraktare ofta har en subjektiv uppfattning om hur det borde se ut. All interpolering kommer på något sätt tillföra fel i bilden likt här där skådespelare/stuntman får en extra arm. Så det viktiga är att du kan kontrollera hur mycket interpolering som tillförs. Där ger Philips sämst med alternativ. Idealet är förstås avstängt och att återge materialet som det är inspelat.

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår