Intervju Hemmabio #5 2023

Intervju: Alexander Karim

Vårens stora serie är The Swarm - en internationell eko-thriller baserad på den tyska bästsäljaren med samma namn. Vi har träffat en av stjärnorna, svenske Alexander Karim.

Av Thomas Nilsson Foto: Viaplay

 

The Swarm är ett av Europas just nu största och mest påkostade teveprojekt, skapat av Game of Thrones exekutive producent Frank Doelger.  

Serien är baserad på tyske Frank Schätzings internationella bästsäljare Der Schwarm (2004) och har publicerats på 27 språk över hela världen. (På svenska heter boken Den femte dagen.)

 

 

Havsbottnen är de sista oexploaterade områdena på jorden.

Men nu har djuphavsbrytning blivit ett aktuellt problem. Havsbottnarna är fulla av eftertraktade mineraler och metaller (bland annat kobolt) och en ny, miljöskadlig gruvindustri håller på att växa fram. Flera länder, däribland Sverige och Frankrike, har förbjudit djuphavsbrytning, medan andra nationer planerar att utveckla den sortens utvinning, trots riskerna med att havens ekosystem rubbas och då äventyrar jobb, matförsörjning och fiske.

Djuphavsbrytning är också den utlösande orsaken till katastrofen i The Swarm.

Nu har Moder Jord fått nog av mänsklighetens hänsynslösa exploatering av planeten.

 

 

Någonstans djupt under havets yta påbörjas en oroväckande förändring. Världshavens alla väsen börjar bete sig allt mer oförklarligt och aggressivt hämndlystet. Valar attackerar och sänker fartyg. Hajar och brännmaneter driver människorna från badstränderna. Krabbor förgiftar dricksvattnet och när Nordsjöns kontinentalbrant rasar skapar det en enormd flodvåg som dödar hundratusentals människor över hela Europa.

Samtidigt som världshavens ekosystem är på väg att kollapsa upptäcker man att det är en främmande, intelligent livsform som använder sig av havens marina värddjur för att straffa världen för vårt missbruk av jordens resurser.

Undergången tycks oundviklig.

Snart står hela mänsklighetens existens på spel och jordens befolkning tvingas förlita sig på att en liten grupp forskare ska rädda världen.

 

 

Bäst att inte läsa boken först 

I filmatiseringen av The Swarm syns flera internationellt kända skådespelare.

Bland annat Barbara Sukowa (Berlin Alexanderplatz)Cécile de France (The New Pope), Leonie Benesch (The Crown), Joshua Odjick (Wildhood) och Krista Kosonen (Blade Runner 2049).

En av huvudrollerna spelas av Alexander Karim.

På senare tid har vi kunnat se honom i bland annat Lyckoviken (2020), The Box (2021) och Glaciär (2021). Den som följt Johan Falk-filmerna känner förstås också igen Alexander – han har spelat karaktären Niklas Saxlid i elva filmer. Från Johan Falk: Spelets regler (2012) till Johan Falk: Slutet (2015).

Alexander har även gjort flera internationella roller, i Zero Dark Thirty (2012), Tyrant (2014) och Dying oft he Light (2014) där han spelade mot bland andra Nicolas Cage. Alexander syns också i Sagan om Drakens återkomst (2021).

Hade du koll på boken The Swarm när du fick rollen? 

– Nej, men jag fick snabbt veta att den är enormt uppmärksammad i Tyskland. Efter att ha gjort press där har jag blivit ännu mer medveten om hur stor boken är.

Det berättar Alexander när vi ses på Söder i Stockholm.

Men Alexander har själv inte läst boken.

– När jag kom till första inspelningsdagen hade producenten Frank Doelger ett ex på engelska om jag ville läsa. Men han sa också att det vore bättre om jag inte läste. Frank trodde det skulle vara distraherande eftersom seriens manus skiljer sig en hel del från boken. Så jag valde att bara fokusera på manuset.

 

 

Berätta om din karaktär. 

 – Jag spelar en av forskarna. En marinbiolog, Dr Sigur Johanson. Han är norrman, men jag pratar engelska. Som alla andra i serien. Det är tveklöst den största roll jag gjort hittills i en så här stor internationell produktion.

 

Hur fick du rollen? 

–Jag spelade in The Box när min agent ringde i en lunchpaus och undrade om jag ville provfilma för ett projekt. Det enda jag fick veta var att rollen var en forskare, men jag visste inte vad det var för film eller serie. Jag var ganska stressad, jag skulle filma för The Box hela dagen och kvällen. Men det var ändå tre rejäla scener, så jag smet in i min loge och provfilmade scenerna.

 

Då trodde Alexander att det gällde en biroll.

–Jag tänkte att det var en karaktär som dyker upp några gånger, pekar och förklarar lite. Men mest som en kul bifigur.

Redan samma kväll blev Alexander ombedd att ta ett Zoom-samtal med huvudregissören.

–Det gjorde mig förvånad. Jag fick veta att alla älskade min tolkning, men nu ville man att jag skulle göra om rollen med lite regi. Precis innan jag skulle börja sa han: ”Du gjorde karaktären som om det var en biroll. Men gör om den nu som en huvudroll, för det är precis vad det är.”

 

Blev det svårare för dig då? 

–Tvärtom, det blev mycket lättare! Biroller är oftast svårare att göra. Har du en biroll måste man fånga karaktären på ett annat sätt jämfört med en huvudroll. Man måste skapa intresse för karaktären på en väldigt begränsad tid. Så andra gången gjorde jag honom annorlunda.
Dagen därpå ringde dom och sa att jag hade fått rollen. Då fick jag även ett jättefint välkomnande brev från producenten (Frank Doelger) där han också berättade om boken och handlingen.

 

 

Påkostade scenbyggen och mäktiga effekter 

The Swarm spelades in under fyra månader sommaren 2021.

–Det var ju fortfarande pandemi med mycket restriktioner. Men det var faktiskt till min fördel. Serien utspelar sig över hela världen. Men min karaktär tillbringar mycket tid i norra Norge. När jag först läste manus blev jag lite sur och tänkte: ”Fan, alla andra får filma i Frankrike och i andra varma länder. Jag ska bara vara i Norge. Jag älskar Norge, men det är ju som att vara hemma. Jag ville också ut och resa”. Men på grund av pandemin gick det inte att resa runt och filma som planerat.

Istället letade produktionsbolaget efter en plats som kunde fungera för alla miljöerna i serien. Det blev Italien.

–Förutom en vecka i norr filmade vi allt i Rom. Det funkade skitbra. Dom är skickliga på att göra så att se ut som om vi befinner oss i Norge, Frankrike eller på Shetlandsöarna. Ibland bara genom att ändra på ljussättningen och tweaka färgerna lite grann.

Några scener är inspelade till havs, men det mesta är filmat i väldiga tankar och bassänger i en studio.

–Många av mina scener utspelar sig på ett fartyg. Det hade dom byggt upp i en studio med en enorm green-screen framför. Även undre däck, komplett med en stor vattensluss för ubåtar, hade återskapats i studion. Det var verkligen skithäftigt gjort!

 

Alexander berättar om en omfattande tsunami-scen.

–Det var ett gigantiskt set. Då insåg jag verkligen hur det måste ha känts på Game Thrones. Det var en helt magisk känsla. Vi var ute på nåt berg. Där hade dom placerat ut hel rad med enorma fläktar. Bara det har väl kostat som tio svenska långfilmer.

 

Utan att gå in på några spoilers, finns det några maffiga specialeffekter som du varit inblandad i? 

–Tsunami-scenen är inspelad på riktigt med riktigt vatten. Det är inget CGI. Det finns en hel del andra saker som är gjorda med praktiska effekter. Men jag har själv inte direkt några scener med dom olika djuren (som är datoranimerade). Det finns också en actionscen ombord på fartyget när det händer en massa grejer.

 

Mycket utspelar sig till havs. Hur mycket har du filmat under vatten? 

–Inte en enda minut. Skitskönt! Jag tillhör det äldre gardet forskare i serien. Det är dom yngre som fick hoppa i vattnet och göra allt det jobbet.

 

 Det är alltid kul med arga djur. 

–Eller hur, haha? Djur som annars är fredliga och mysiga vill plötsligt hämnas. Och det går ju inte att förhandla med dom. Men så blir det när dom vänder sig mot oss.

 

Kan du känna att det är mer inspirerande att göra en roll när du står på ett så stort, internationellt projekt jämfört med om du gör en mindre svensk film och står på torget i Rågsved? 

–Haha. Nej, det är nog mest i början när man kliver ut på ett så stort set. ”Coolt”, tänker man. Men sen släpper man det. Det är ju bara en kamera som riktas mot dig, oavsett om du befinner dig i Rågsved eller i Rom.
Såna kameror ser ungefär likadana ut överallt. Jobbet i sig är ju också detsamma för mig som skådis. Allt runt omkring är så klart mycket större och dyrare med ett projekt som The Swarm. Men själva hantverket är detsamma.

 

Händer det att du står i ett sådant mäktigt kulissbygge och kommer på dig själv att tänka; ”Här står jag mitt uppe i en filminspelning?” 

–Alltid, haha! Det gör jag hela tiden. Det är också därför jag aldrig bara ”går till jobbet och stämplar in”. Jag är barnsligt förtjust i att jag lever i drömmen om att göra film!

 

Hur mycket har The Swarm påverkat ditt eget klimat -och miljötänk? 

– Det är nog den allra vanligaste frågan vi får nu när vi har börjat träffa pressen – så klart. Det intressanta är att serien har skådespelare från hela världen och att det blir svårare att svara på den frågan ju längre norrut man kommer ifrån.
Jag tror det beror på att vi har fått det här med miljön med modersmjölken. I Skandinavien pratar vi om miljöfrågor hela tiden, inte minst i Sverige. Greta Thunberg kommer ju härifrån, haha. Det har blivit en naturlig del av vår vardag.
Jag tror inte vi kan bli så mycket mer miljömedvetna än vi redan är här – även om vi kanske ändå inte riktigt gör tillräckligt. Men skillnaden mot andra länder kan vara ganska stor. På vissa håll har man inte kommit längre än att diskutera om man kanske ska sluta slänga plast när man är ute och promenerar i naturen. En sån sak är ju helt otänkbar i Sverige idag.

 

Finns det mer att berätta efter den här säsongen? 

– Det finns det absolut. Mycket mer om man skulle vilja göra en fortsättning. Jag skulle själv verkligen vilja se var allt tar vägen efter det sista avsnittet.

 

Jönssonligan och den perfekta stöten. Foto Niklas Maupoix


USA-studier, framgångar och eget produktionsbolag 

Alexander har ett 60-tal filmer och serier på meritlistan.

Från bland annat Lasermannen (2006), Äkta människor (2013) och Jönssonligan – den perfekta stöten (2015) till Advokaten (2018-2020), Tunn is (2020), We Got This (2020)) och Clark (2022). I år är Alexander dessutom aktuell i teveserien Maternal.

2006 stod han på scen på Fredriksdalsteatern i Helsinborg i lustspelet Herrskap och tjänstehjon. Drama har det blivit på Stadsteatern i Stockholm med den framgångsrika uppsättningen av Shakespeare in Love (2018.)

Alexanders föräldrar kom 1975 som flyktingar från Uganda.

De flyttade runt en del, men hamnade till slut i Helsingborg. Alexander har två bröder, Baker och Osmond, som också är framgångsrika producenter, manusförfattare och regissörer. Precis som bröderna före honom flyttade Alexander till USA för att studera skådespeleri. Han återvände till Sverige 2000 och debuterade samma år i samarbete med Baker med den hyllade kortfilmen Rampljus.

Alexander spelade en av rollerna i Bakers långsfilm Fyra kvinnor (2001). I kortfilmen Malcolm (2002) spelade Alexander titelrollen, men skrev även manuset. Filmen blev en stor framgång. Den vann både publik- och jurypriset vid Göteborgs filmfestival, blev Guldbagge-nominerad och nominerad till Kritikerveckan vid Cannes-festivalen. Bröderna fortsatte att skörda framgångar tillsammans, bland annat med kortfilmen The Apple Tree (2003) (regisserad av Alexander) och långfilmen Om Sara (2005) i regi av Osmond.

 Idag driver Alexander tillsammans med Baker och författarinnan Camilla Läckberg, produktionsbolaget Bad Flamingo. De har flera projekt på gång, bland annat en film för SVT och en skräckis.

Alexander är dessutom författare.

2019 kom Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död (som ska bli film). Tillsammans med hustrun Malin Karim har han också skrivit barnböckerna Modigast i världen (2019) och Rikast i världen (2021).

 

Tunn is, Foto-Sara Sig/Yellowbird


Vad tittar du efter när du läser manus och väljer roller? 

– Den första frågan jag alltid ställer mig är; ”Varför?” Varför har jag fått det här manuset? Är det för att fylla en kvot? Är det för att dom behöver en färgad skådespelare? Är det en roll eller är det en färg?

Resonerar filmbranschen fortfarande så? 

– Oh, ja! Skitmycket! Det har hänt flera gånger bara den senaste månaden. Jag har pratat med rollsättare som har sagt: ”Vi har en roll här som dom vill ha med lite färg. Det kvittar om det är en kines, svart eller en iranier, så då tänkte jag att du skulle kunna komma in och provfilma.”

Blir du inte förbannad då? 

– Jo, jag blir skitförnärmad. Jag vägrar att bli nåns alibi.

Alexander fick också ett bra råd av skådespelaren Fares Fares för en del år sedan.

– Det finns tre saker man ska titta efter när man blir erbjuden ett projekt – manus, regi och pengar. Minst två av dom måste vara bra. Ett manus som känns ofärdigt kan ändå funka om man samtidigt har en fantastisk regissör och får betalt för jobbet. Sen kan man få ett fantastiskt manus och en välbetald roll, men där regissören är obeprövad. Då kan jag hoppa på projektet för även om det faller, så får jag i alla fall betalt. Eller så kan det vara ett fantastiskt manus och en fantastisk regissör, men det finns inga pengar. Då kan jag ändå tänka att det inte kan bli uselt med den kombinationen. Den är en ganska bra tumregel jag fick från Fares.

 

Glaciär, Foto Anna Vinterfall/Viaplay


Det handlar ju också om att överleva ekonomiskt. Hur ofta tar du roller som rena försörjningsjobb? 

– Jätteofta. Det måste man göra. Det har faktiskt hänt en del på sista tiden. Sen kan det också vara ett försörjningsjobb med ett dåligt manus, men med en kul regissör och där pengarna är bra. Då kan jag tacka ja för att sammanhanget är roligt, för att det vore kul att jobba med just dom skådisarna. Det blir en liten utmaning, som att göra en kortfilm för en kompis.

Men det blir aldrig så att du bara går till jobbet, stämplar in och stämplar ut? 

– Nej, jag har alldeles för stor respekt för yrket. Dessutom har jag jobbat på andra sidan kameran. Jag vet hur mycket uppoffringar och slit som krävs. Kanske åratal av förberedelser och sömnlösa nätter. Det spelar ingen roll hur dåligt manuset är, hur dålig crewet eller regissören är. Jag vet hur sjukt mycket jobb som ligger bakom att komma till det ögonblicket när nån säger: ”Varsågod, börja.” Kommer man så långt måste man ge sitt allt. Det är därför jag blir förbannad när skådisar dyker upp oförberedda. När jag kommer till ett set ska jag kunna manuset bättre än författaren och ha grävt ner mig ordentligt i materialet.

 

Vad är du mest nöjd med av allt du gjort hittills? 

– Det skiftar. Jag kan vara nöjd av olika anledningar. Jag är stolt över Glaciär. För att det var den första produktionen för vårt eget bolag och för att vi lyckades göra den under dom premisser som rådde under pandemin. Så klart är jag grymt stolt över min medverkan i The Swarm. Det är ett riktigt häftigt projekt och en dröm som gått i uppfyllelse att få spela i en sån enorm produktion.  

 

The Swarm består av åtta engelskspråkiga avsnitt på Viaplay.

 


Annons:

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår