Marinsoldaten James O´ Barr började illustrera militärhandböcker när han var stationerad i Tyskland under slutet av 70-talet.
När O´ Barr flyttade till Berlin 1981 började han skissa på serieromanen The Crow. Detta som terapi för sorgen efter sin flickvän som blivit dödad av ett rattfyllo.
Inspiration till storyn om rocksångaren Eric Draven som tillsammans med sin flickvän Shelly blir mördad av ett kriminellt gäng och sedan återvänder från de döda för att hämnas fick O´ Barr från en tidningsartikel.
Den skildrade hur ett 20-årigt par i hans hemstad Detroit blivit rånmördade på en förlovningsring, värd 200 kronor.
Det kom att dröja sju år innan serieromanen blev utgiven, först som miniserie 1989. Idag har The Crow sålt mer än 750 000 exemplar över världen.
Den första delen tillägnade O´ Barr sångaren Ian Curtis som begick självmord kvällen innan Joy Division skulle påbörja sin USA-turné. Flera avsnitt av serien har fått namn efter bandets låtar. Eric Dravens look är inspirerad av punkikonen Iggy Pop. Karaktären är annars baserad på Peter Murphy, sångare i Bauhaus som O´ Barr såg spela i Berlin.
För O´ Barr fick tecknandet inte den helande effekt han hoppats på. Istället gjorde det honom ännu mer självdestruktiv. I en intervju (1994) förklarade O´ Barr att varje serieruta istället fylldes av ren ilska.
Filmatiseringen av The Crow (1994) blev en megasuccé.
Men vådaskottet som dödade vännen Brandon Lee skakade James O´ Barr djupt. I en intervju sa O´ Barr:
”Jag återupplevde samma smärta och ilska som förut. Jag önskar att jag aldrig skrivit det där (serien). Men om jag inte hade gjort det hade jag antagligen inte varit här. Jag hade slukats av mitt eget självdestruktiva beteende.”
O´ Barr fick så dåligt samvete över pengarna han tjänade på filmatiseringen att han skänkte bort allt till välgörande ändamål. ”Det kändes som blodspengar”, har O´ Barr sagt.