Skön läsning

Demon Time är en mardrömslik, uppskruvad autofiktiv noir-tripp

Svenske Alexander jobbar som frilansfotograf i Los Angeles medan flickvännen Luna strippar på sjaskiga barer och klubbar.

 

När pandemin slår till får de svårt att försörja sig. Alexander övertalar Luna att starta ett Onlyfans-konto. Han fotar, filmar och tvingar henne att ta ectasy för att inte deppa ihop när hon kastar kläderna och chattar med kunderna online.

Men ingen av dem mår bra av att Luna säljer sig och affärerna går dåligt. Därför blir det svårt att tacka nej när Luna erbjuds ett välbetalt, men suspekt extraknäck av en sliskig miljonär som gillar naziporr.

Demon Time är en mardrömslik, uppskruvad autofiktiv noir-tripp genom ett depraverande Los Angeles skuggvärld – fyllt av hemlösa, cam girls, stripp-joints, gangsters, freaks, bimbo hoes, knarkarkvartar, goth girls och sunkiga gayklubbar.

Det är precis som författaren Kristoffer Viita, frilansjournalist i LA, själv beskrivit sin utskällda och kontroversiella bok; ”ett konstant flöde av sex, våld och droger” med ”våldet som en förlösande kraft” och ”hämnden som en dramaturgisk motor.” (Titeln ”Demon Time” syftar på den tidpunkt på kvällen när alla spärrar hävs och folk flippar ut totalt.)

Influenserna är många och tydliga, inte minst Quentin Tarantinos ande svävar över berättelsen med blinkningar till True Romance och Natural Born Killers. Men filmer som Showgirls, Taxi Driver och Ingmar Bergmans enda skräckfilm, Vargtimmen glimtar också till.

Det är en febrig, intensiv och actionspäckat blodig bladvändare som påminner om en trafikolycka – det är rått, obehagligt och frånstötande. Men man kan inte sluta läsa.

Annons:

Foto: Scarlett Kapella

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår