Av Magnus Fredholm
Vi tar väl det här med priset först: M17/M27 kostar tillsammans runt 84 000 kronor, ett par tusen billigare än Classéduon vi testade i HemmaBio 4/2015 och ungefär tio gånger så mycket som en hyfsad hemmabioförstärkare kostar.
Fast då måste man jämföra äpplen med päron på precis alla punkter, något som känns ganska löjligt. För här handlar det om produkter med lång livslängd och hög kvalitet i alla led, kryddat med hantverk och känsla som verkligen berör.
Härlig känsla
Två stora, mattsvarta kartonger står och väntar på mig, och jag bär lätt in dem en och en i testrummet. Uppackning av lite mer exklusiva prylar är ofta en upplevelse bara det, och NAD:s Masters-prylar är suveränt förpackade. Dessutom utan frigolit, här är det papp i olika former som gäller.
Inuti lådan ligger respektive apparat i en tygpåse, inkapslad av två tjocka, stötdämpande halvor, och i försänkningar hittar vi kartonger med tillbehör. Först och viktigast är fötterna, eller egentligen underläggen till fötterna. M17 och M27 har flacka, justerbara och sylvassa spikes, och för att inte skada till exempel träbänkar finns magnetiska koppar i aluminium i ena tillbehörslådan. Utöver detta finns manual på USB, fjärr, strömkabel och mätmikrofon.
Rätt placering
Eftersom jag inte tänker ställa för- och slutsteg på varandra utan på separata hyllplan, kan jag välja vilket som ska vara överst, och jag väljer processorn överst för jag tänker att jag kommer att koppla mest till och från det.
Att slutsteget dessutom inte blir mer än småljummet hur hårt man än kör är ytterligare en anledning till att du faktisk kan placera processorn på slutsteget, om du vill. För en gångs skull.
Slutsteget är det ju inte mycket att pyssla med egentligen, i med strömkabeln, högtalarkablar och balanserade signalkablar för alla kanaler så är det klart! Jo förresten, jag måste slå om ingångarna till balanserat läge också, enkelt gjort med små omkopplare individuellt för varje kanal.
Jag kopplar in några källor till försteget. Det blir PS3, en Blu-rayspelare, en mediaspelare och så en gammal dvd som jag kopplar analogt. TV:n kopplas också in, och så sju lågnivåkablar till slutsteget. Utöver detta behöver jag bara koppla in nätverket så är min uppställning klar.
Rör mig!
De båda Mastersenheterna är minst sagt diskreta i avstängt läge, den blänkande logofyrkanten kantas av ett orange ljus, och i övrigt får jag känslan av slumrande kraft, att de när som helst är redo att vildsint kasta sig över allt du ger dem i ljud- och bildväg.
På toppen, ovanför displayen, sitter på/avknappen på M17, och en lätt touch väcker förstegsprocessorn. Efter några sekunder är anläggningen klar att användas, och jag tänker börja med setupen.
Ett tryck på "menu"-knappen på den tunga aluminiumfjärren, och det händer absolut ingenting i displayen. Vafan, hinner jag tänka innan jag kollar på tv:n, där menyn visas i all sin prakt. Lite fort men fel från min sida alltså. Antingen använder man fjärr med osd på tv:n, eller så använder man touchdisplayen.
De två systemen är lika, förutom att man inte kan göra setup med touchskärmen. Allt funkar sjukt smidigt så fort jag vant mig, och i ärlighetens namn gör sig displayen bäst på nära håll också, så NAD har nog tänkt till ordentligt här.
Att manövrera i menyerna med fjärren är dock till en början rätt ansträngande, eftersom man väljer en meny med högerpil, medan den vanliga "enter"-knappen hoppar till nästa menyval. Tio minuter tar det innan jag fått in rätt tumsättning, men sedan funkar det bra. Förresten är det samma sak med "rtn"-knappen, här ska du använda vänsterpil för att gå tillbaka.
Hela menysystemet hos M17 är dock väldigt lättfattligt, och det går fort och är enkelt att konfigurera högtalaruppställning, ingångar och allt annat vi vant oss vid att pilla med.
Nu ska jag inte låtsas att jag gör allt på en gång, för jag ställer faktiskt in systemet manuellt så gott det går (30 cm-steg för avstånden känns lite grovt...) innan jag lyssnar ordentligt första gången, och det är först ett par dagar senare som jag använder Audysseyn. Men för att samla intrycken av inställningarna på ett ställe tar jag alltihop här:
Man kan välja listening mode för aktuell källa, ställa in DSP-funktioner som vilka Audysseygrejer som ska vara aktiva eller hur lång läppsynken ska vara, ställa in tonkontrollerna som generöst nog inte bara är bas och diskant utan också dialog, samt slå på och av extrazonerna. Allt som har med vardagligt handhavande att göra alltså!
För att göra de mer installationsmässiga inställningarna måste fjärr och osd användas. Här hittar vi inställningar för hur kontrollen ska funka, mest är det val av vilka CEC-funktioner som förstärkaren ska bry sig om, men också om den ska kunna bli väckt via LAN. Vidare är det källinställningarna, med aktiv ingång och namn samt om en viss ingång ska visas eller ej. Praktiskt.
Sedan kommer det vi pillar allra mest med: högtalarinställningarna. Här kan man ställa in alla delningar, nivåer och avstånd, liksom vilka högtalare som faktiskt är anslutna. Det är även under detta menyval som du trycker igång Audyssey-inställningarna. För ovanlighetens skull saknas helt kontakter på fronten, så micken kopplas in på baksidan, i Audio 1 vänster!
Moduler
En av försteget/processorns stora fördelar är ett system NAD kallar MDC, Modular Design Construction, vilket är ett system för att kunna byta ut delar av försteget på ett enkelt sätt. I köpet av M17 ingår det kommande HDMI-kortet med HDMI 2.0/HDCP 2.2, och det ska också komma ett kort för multiroom, Bluesound, som monteras internt på HDMI-kortet, liksom ett Atmoskort.
Viktigt att tänka på är att man inte fritt kan fippla runt med korten hur som helst, de har alla sina speciella platser, och du kan inte heller byta ut det i våra ögon hyfsat meningslösa analoga videokortet till något annat. Men, trots dessa begränsningar är MDC en hyfsad trygghet för den som tänker sig att inskaffa ett NAD försteg.
Medvetna val
Precis som med det tidigare recenserade försteget från Classé (Sigma SSP) finns det en lista på vad man inte får, och i fallet med NAD M17 är det till exempel inte fler än 7.1 balanserade utgångar (7.2 RCA) vilket effektivt sätter stopp för större kanalutsvävningar. 7.1 eller 7.2 funkar, liksom i framtiden 5.1.2 med Atmos, men fler kanaler än så blir det alltså inte. Det finns heller ingen styr-app.
Det handlar om kvalitet på de ingående komponenterna, ställt mot en prisklass och antalet möjliga användare. Och här bedömer NAD helt enkelt att det inte är värt den ökade kostnaden att slänga på fler utgångar och mer funktioner, för då skulle man antingen tvinga upp priset rejält, eller pressa ner kvaliteten. Passar det inte just dig finns det tack och lova andra försteg att köpa.
Modernt slutsteg
NAD:s Mastersserie handlar mycket om moderna lösningar, till exempel de tidigare nämnda MDC-modulerna som låter produkterna leva länge, men kanske framför allt slutstegslösningarna.
Tidigare har vi sett direkt förstärkning av den digitala signalen, det NAD kallar Direct Digital. M27 har dock en annan förstärkarlösning som började sitt liv som en Hypexkrets (UcD) på 90-talet. UcD är en switchande analog förstärkare vars ingående delar redan från början var optimerade för självreglering. Denna lösning har undan för undan förfinats, och den nuvarande inkarnationen, nCore, är avsevärt förbättrad på flera sätt.
Man har även jobbat hårt för att få ner distorsionen och på samma gång sänka tomgångsförluster.
Bjørn Erik Edvardsen, japp samma kille som en gång i tiden designade legendariska NAD 3020, har också tagit upp en av de hetaste potatisarna när det gäller förstärkardesign: Feedback. Feedback har en milt sagt negativ klang i audiofilkretsar, något NAD menar beror uteslutande på en gammal, sedan länge förlegad och utan diskussion dålig feedbacklösning som gav förstärkare extremt låg THD, men med andra allvarliga brister, den mest uppenbara hög intermodulationsdistorsion (TIM).
Men, som en annan förstärkarlegendar, Matti Ottala, visade redan på 70-talet finns möjligheter att både mäta TIM och att bygga bra förstärkare med feedback. Och med klass D-kretsar likt Hypex nCore hävdar NAD att man kan använda än högre feedbacknivåer utan de negativa bieffekterna de "gamla onda" feedbackkretsarna gav.
En annan käpphäst hos NAD är PowerDrive (en vidareutveckling av gamla Soft Clipping), en krets som har till uppgift att se till att kraven på förstärkaren aldrig överskrider förstärkarens möjlighet att leverera distorsionsfri signal. Kretsen känner av genomsnittligt effektuttag över en viss tid och klipper sedan signalen hårt och rent, och på så sätt begränsas utgångssignalen till specificerad effekt under en lång period.
Direktkontakt
För en gångs skull börjar jag inte med att titta på Transformers, utan i stället ser jag dokumentären The Future Is Unwritten, en film om Joe Strummer. Filmen består mest av intervjuer, och jag reagerar direkt på hur enkelt systemet med NAD-förstärkare och Monitor Audio Gold hanterar detta otacksamma jobb.
Det är inga tillrättalagda ljudmattor alls, utan ett ganska rått och – som jag upplevt det tidigare – lite ansträngande ljudspår. Nu är det dock inte alls lika ansträngande, i stället är det närvarande, nervigt och nästan plågsamt att höra Don Letts berätta att han, fast han skäms och egentligen inte vill tala illa om de döda, säger att Joe Strummer ibland var en fegis.
Ett ganska ansträngande högtalarbyte senare kan jag konstatera att även med våra normala referensburkar från Canton får jag samma känsla. Ljudet får en extremt tydlig och nästan fysisk textur, och det är nästan så jag tycker att jag känner hur den gravt heroinskadade Topper Headon luktar.
Flummiga iakttagelser, javisst, men det är ju just dessa upplevelser som gör det så underbart kul att testa riktigt bra hemmabio, och jag hoppas att beskrivningen gör min upplevelse rättvisa.
Nåväl, tillbaka till bioljudet och jag håller mig fortfarande från Transformers. I med Pacific Rim i spelaren och så kollar jag på lite cgi-action med riktigt skönt, extremt tillrättalagt ljud. Och det är bra, fantastiskt bra! NAD-duons kraftresurser upplevs som oändliga, det smäller extremt hårt och brutalt, och hur mycket jag än pressar får jag aldrig ljudbilden att falla ihop ens lite grann. Panoreringar, detaljer, dialog och musik sitter hela tiden exakt rätt, och på ett härligt närvarande sätt.
Fast ändå, jag tror jag är än mer imponerad av tystnaden och förstärkarens prestanda på låg volym. Stäng av allt vad adaptiv eq, volymtrix och dynamikbegränsare heter, och du hittar på alla system en lägsta ljudtrycksnivå där allt funkar. Sänker du lite till försvinner upplevelsen totalt, men med NAD-duon uppkopplad till MA-systemet går det att njuta av actionfilm också på nästan fånigt låg nivå.
Tystnaden, den där känslan av det nästan öppnar sig ett svart hål i ditt biorum när det plötsligt blir knäpptyst, är en lika skön som sällan upplevd känsla, speciellt för mig som mest testar lite enklare förstärkare. Och skulle jag välja en enda parameter för att visa för någon kompis hur NAD Masters funkar, skulle jag välja att demonstrera just tystnaden.
Imponerande duo
Jag erkänner att jag imponeras av NAD:s Mastersduo, och nu kanske du vill ha lite jämförelser med andra liknande produkter. Visst, jag ställer upp! Jämför vi med Classé Sigma-duon tycker jag att det är jämförbar kvalitet, men Classé har en avsevärt finare och mjukare penselföring. NAD:s styrkor i denna jämförelse är svärtan i tystnaden, samt den extrema känsla av närvaro.
Yamaha-kombon CX-A5000/MX-A5000 erbjuder avsevärt mer i finessväg, både funktioner, inkopplingar och kanaler, och är ljudmässigt en välvuxen Japan med fantastisk känsla för helheten, medan NAD Masters i den jämförelsen blir den asketiska kusinen med förmåga att mejsla fram skäggstubb och tegelväggar på ett realistiskt sätt.
Att jämföra med Marantz AV7702/MM7055 är inte juste på något sätt, och gör vi ändå jämförelsen blir det tydligt att det är helt olika prisklasser vi rör oss i. Däremot kommer ett test med 8802/8077 säkert att bli intressant, men det ligger i framtiden.
NAD Masters M17/M27 är alltså ett mycket intressant alternativ i klassen, och med MCD som lovar såväl Atmos som HDCP2.2/HDMI2.0 och multiroomstöd via BlueSound gissar jag att många kommer att känns sig lite extra trygga.
NAD Masters M17
Apparattyp: 7-kanals surroundförsteg med EQ och tonkontroller
Tillval: BlueSound multiroomkort, Atmos
Digitala ingångar: 6 st HDMI, 4 st koaxiala SPDIF, 4 st optiska
Digitala utgångar: 2 st koaxial SPDIF, 2 st optiska
Analoga ingångar: 7 par RCA
Analoga utgångar: 7.1 XLR, 7.2 RCA, 3 par analog stereo
Mått: 435 x 155 x 386 mm (b x h x d)
Vikt: 10,9 kg
Färg: Silver/svart
Pris: 47 000 kr
NAD Masters M27
Apparattyp: 7-kanals Hypex nCore hybrid klass D
Uppgiven effekt: 7 x 180 W RMS vid 8 och 4 Ohm
Analoga ingångar: XLR/RCA på alla kanaler
Mått: 435 x 156 x 380 mm (b x h x d)
Vikt: 14,1 kg
Färg: Silver/svart
Pris: 37 000 kr
Info: hifiklubben.se
Publicerad i HemmaBio 6/2015