TITANFALL 2

Aldrig har länken mellan människa och maskin varit så stark och viktig som där vi nu befinner oss i Titanfall 2. Som ofärdig pilot av en av många så kallade Titans, stora Mech-robotar länkade med sina piloter, tvingas vi ta upp kampen för överlevnad.
När det första Titanfall kom för ett par år sedan innehöll det ingen riktig kampanj, utan endast ett massivt onlineläge som roade mig ganska länge. Spelet mottogs i övrigt väl men kritiken lät dock inte vänta på sig för tydligen ville gemene gamer även ha ett story-mode när de lagt sexhundra kronor på ett spel. Respawn Entertainment hörde bön. Att slåss till fots som vanlig soldat och i stora Titans har visat sig vara rejält roligt och varierande, och nu finns ett fullfjädrat kampanjläge alltså också att tillgå i något jag var rädd för bara skulle resultera i tråkig utfyllnad, men som överraskar rejält.

I kampanjen utforskar vi länken mellan Titan och pilot lite närmare, för även om storyn inte är den djupaste i sitt slag, bjuds vi ändå på en tillräckligt medryckande berättelse och framförallt ett riktigt roligt gameplay på imponerande designade banor av riktigt stora slag. Det alterneras mellan att spela som pilot, skjutandes i korridorer och utomhus med härligt plattformshoppande enklare pussel att lösa, för att i nästa scen hoppa in i din Titan "BT" som du har ständig kontakt med.
Något av det mest underhållande i bandesignen består i att miljöerna ofta förändras på stora sätt och i realtid. En sekvens utspelar sig i en stor fabrik där hela hus och väggar kan flytta sig, och där det likt ett rullande band i en enorm industrilokal ska hoppas och springas mellan rörliga robotarmar och livsfarliga maskiner. En frisk fläkt i vad jag på förhand trodde mest skulle bli en krystad upplevelse. Det visar sig istället att jag knappt kan slita mig från kampanjen för att sätta tänderna i det jag trodde skulle stjäla showen, onlineläget. Missförstå mig inte nu, när man väl tar klivet från kampanjen väntar nämligen en fantastisk onlineupplevelse.
För er som inte var med i förra spelet går det kort och gått ut på att tillsammans med sina medsoldater fälla motståndarnas piloter och Titans i olika lagbaserade spelsätt som är byggda på klassiska lägen som capture the flag och team deathmatch. Varje pilot börjar till fots i de flesta spellägena och ju bättre du spelar desto snabbare får du tillgång till din Titan. Varje pilot är bestyckad med ett anti-pilotvapen och ett anti-titan-vapen som självklart går att byta ut och modifiera. Även om det är en angenäm känsla att spränga en Titan finns det dock något ännu trevligare, att stjäla den från sin nuvarande pilot.

Banorna tillåter en perfekt blandning av hus för piloter att röra sig i och stora öppna ytor för Titanerna att kriga på. Det är riktigt häftigt att vara jagad av en femtio meter hög metallbest när du dubbelhoppar in genom fönster, springer på väggar och använder kamouflage om vartannat. Intensivt och adrenalinpumpande hela tiden. Bland nyheterna online får vi såklart nya banor och vapen men också några nya spellägen, där man kan spela helt utan Titans, med eller utan botar, bara Titans, dessa två kombinerat och lite annat. Det är variationen i uppsättningen gadgets, vapen, spelsätt och Titans som gör att varje match blir unik och underhållande.
Det går att köra lite olika taktiker med osynlighet och mer diskreta vapen eller så kör man grapple hook och går head on på fiende-Titans och tar över dem eller jämnar dem med marken. Sexton spelare totalt på banor med stora nivåskillnader och massiva slagfält imponerar. Med tanke på hur lätt det är att ta till sig har jag svårt att se varför inte detta sprungit om Call of Duty-serien som så länge varit dominerande på FPS-scenen. Detta är både roligare och mer varierat, när det nu dessutom fått sitt efterlängtade kampanjläge kan EA och Respawn ge COD en match på allvar med något annat än Battlefield-serien.

TITANFALL 2

Genre: FPS        

Utvecklare: Respawn Entertainment
PEGI: 18
Testat på: Xbox One S

Spelglädje 9/10
Grafik 9/10
Ljud 7/10
Online 9/10

Totalt 9/10