"För på något konstigt sätt trumfas irritationen av att dö av en sorts jävlar anamma som överraskande nog snabbt väcks till liv i mig."
Tre år efter release släpps brutalsvåra Bloodbourne i månadens laddning gratisspel på Playstation Plus. Vi har dammat av recensionen, för den här vill du inte missa!
Jag har nog aldrig fått kämpa så här mycket i ett tv-spel tidigare, med undantag för From Softwares Dark Souls-spel. Efter två timmar och läst texten “You Died” ungefär 40 gånger så känner jag en viss uppgivenhet. “You Died”. Jag vet! Grannarna vet. Grannarna längre ner på gatan alltså. Grannarna i samma port vet ännu mer om mig. Mina innersta, mest primitiva tendenser.
Jag lider med dem, ungefär lika mycket som jag lider med min sambo. Ingen borde behöva bevittna det som sker med mig och andra gamers, när vi är närmare galenskap än vi någonsin tidigare varit. Allt tack vare From Softwares nya ultrasvåra spel.
Den enda känsla jag känner ännu starkare än frustration efter de första timmarna är emellertid kämparglöd. För på något konstigt sätt trumfas irritationen av att dö, av en sorts jävlar anamma som överraskande nog snabbt väcks till liv i mig. Jag måste ju klara det här. Så är det bara. Hur svårt kan det vara? Väldigt svårt. Kan det vara.
Som sagt – två timmar på första etappen på första banan – knappt någon framgång alls. Så svårt är Bloodborne i början. From Software går ut väldigt hårt, jag får lära mig den hårda vägen hur spelsystemet fungerar, hur kontrollen kräver exakthet i varje fiendekonfrontation. Hur jag levlar upp, hur jag blir starkare.
På något sjukt, självplågande sätt älskar jag det. Jag tycker om att det tar tid. Att inlärningskurvan är så sjukt brant. Jag älskar att själv känna att jag blir bättre, sakta men säkert, och så småningom lossnar det. Jag knäcker koden och klarar boss efter boss.
34 timmar in i spelet är jag mer än halvvägs. Jag har utforskat en hel del, höjt upp min level ännu mer. Utmaningen är fortfarande fullt tillräcklig, ibland snudd på övermänsklig, men nu går det framåt i bra tempo.
Jag älskar Bloodbornes gotiska och skräckinjagande miljöer. Jag älskar adrenalinet som pumpar när du har femton fiender framför dig, och du vet att det hade räckt med bara två, så hade du utan problem kunnat dö på två sekunder. Bloodborne fostrar mig vidare.
Jag fostrade mig i den gamla skolans tv-spel. När spelen var så svåra att man alltid blev något av en expert innan man tagit sig igenom det. Precis som det var i början på nittiotalet när jag började spela tv-spel.
Bloodborne är alltså ett av de där gamla goda svinsvåra spelen, fångat i en härligt modern kropp. Det är primitivt, skräckinjagande, snyggt som bara den och väldigt roligt. Laddningstiderna må vara för långa och frameraten tappar en hel del ibland, med det är egentligen det enda jag kan klaga på tillsammans med den lite småkrångliga kameran.
Rent underhållningsmässigt är Bloodborne otroligt bra, det ser otroligt läckert ut, både grafiskt och designmässigt, ljudet är mäktigt och speltiden, ja du får som du kanske redan förstått en hel del speltid. Jag klockade in på 56 timmar innan jag fick se slutscenen, då har jag inte ens gjort allt i spelet.
Det kooperativa läget och tävlingsläget där du antingen kan hjälpas åt, eller helt sonika förstöra för en kompis som spelar adderar ännu mer såklart. Bloodborne är ett spel som kommer att avskräcka många på grund av svårighetsgraden men snälla räds inte, det är värt det, jag lovar.
För er som skaffar det har jag bara en sak att säga: – You Died. Try Again. Vänj dig.
BLOODBORNE
Genre: Action-RPG
Utvecklare: From Software
PEGI: 18
Testat på: PS4
Spelglädje 4/5
Grafik 4/5
Ljud 4/5
Online 3/5
Totalt 4/5