Eisa
Film Intervju

Nypremiär för skånsk katastrofklassiker

Deadline är en av 70-talets mest omskrivna svenska filmer. Nu när den får nypremiär efter 47 år är scenariot skrämmande nog mer aktuellt än någonsin. Men för regissören Stellan Olsson blev den första svenska katastroffilmen inte sista gången han skapade debatt och rubriker.

Platsen är nordvästra Skåne och ett somrigt Mölle.

Här möter vi familjen Olofsson där paret Stig (Stig Torstensson) och Evabritt (Evabritt Strandberg) driver ett pensionat. Evabritts bror Kent-Arne (Kent-Arne Dahlgren) är busschaufför och hälsar på över en lunch med sin danska flickvän Elsebeth (Elsebeth Reingaard). Efter maten tar Kent-Arne sin buss och åker till Helsingborg medan Elsebeth cyklar hem.

Strax därpå förolyckas ett flygplan av okänd nationalitet, lastat med ett biologiskt stridsmedel, utanför Kullahalvön. Giftmolnet sprids snabbt med dimman och när gasen sveper in över Mölle börjar bland andra familjen Olofssons barn Lena (Lena Olsson), Annika (Annika Olsson) och Richard (Richard Killberg) må dåligt.

Det är en läkare på semester i Mölle, Dr. Ringström (Kalle Ringström), som först misstänker att en epidemi har brutit ut. Men lokalpampen Bengtsson (Gunnar Schyman) samlar de oroliga Mölleborna i hamnen och uppmanar till lugn.

– Det är inget farligt som har hänt. Allt ska snart vara tillbaka i de så kallade normala gängorna igen.

 

Men epidemin är ett faktum och myndigheterna slår en järnring runt Mölle.

Kent-Arne är på väg hem när han stoppas av polisen strax utanför samhället. Istället tvingas han köra till Höganäs. När Kent-Arne försöker ringa hem upptäcker han att telefonlinjerna är blockerade.

Rapporterna om de första dödsfallen sätter snart skräck i den idylliska lilla badorten. De smittade trängs i provisoriska sjuksalar och gravar grävs med grävmaskiner i takt med att smittan skördar fler offer.

Desperat försöker många av invånarna fly, men stoppas vid vägspärrar där polis och hemvärn tvingas skjuta skarpt. Döda kroppar från de som försökt rädda sig ut till havs spolas snart i land på stränderna. Mitt i kaoset ber polisen Kent-Arne att med sin buss hjälpa till att evakuera de närliggande samhällena. Han får också tala folk till rätta när ägarna till en gård gör motstånd och försvarar sitt hem med vapen mot myndigheternas tvångsevakuering.

 

Det är upptakten till Deadline (1971), ett thriller-drama med både manus och regi av Stellan Olsson. Han hade redan tidigare slagit igenom med långfilmen Oss emellan (1969) där han skrev manus tillsammans med huvudrollsinnehavaren Per Oscarsson.

 

Nypremiär med traumatisk inspirationskälla

Nu har Deadline restaurerats digitalt av Svenska Filminstitutet och filmen fick nypremiär på Cinemateket på Filmhuset i Stockholm den 13 januari. Den kommer också att sändas på SVT under våren.

– Tyvärr hade jag ingen möjlighet att närvara vid visningen i Stockholm. Men det känns bra att filmen uppmärksammas och kan visas igen, säger Stellan Olsson.

 

Med tanke på alla terrordåd är ju temat med giftgaser ännu mer aktuellt idag än när filmen kom första gången.

– Ja, tyvärr är det ju så. Och alla som har uppmärksammat digitaliseringen av filmen och hört av sig har sagt samma sak. Det här är ju ett scenario som ligger skrämmande nära i tiden. Därför känns det bra att Deadline kan visas igen. Varför inte i samband med ett debattprogram i teve? Ännu bättre hade ju varit om man hade visat filmen under Folk och Försvars Rikskonferens som hölls i Sälen i mitten av januari.

(Det är ett forum som arrangeras varje år för att diskutera säkerhetspolitik, försvar och samhällets krisberedskap.)

– Filmen beskriver ju ett scenario som vi måste bli bättre på att förbereda och försvara oss emot, dock inte som medlem i NATO, tycker jag.

 

Berätta lite om bakgrunden. Hur fick du idén till Deadline?

Från början hade jag egentligen tänkt göra en film om risken med kärnkraftsolyckor. Det var ju en debatt som var väldigt aktuell då. Men det hade redan kommit en del amerikanska filmer på temat, så tänkte jag om och valde istället att göra en film om biologiska stridsmedel.

 

Stellan hämtade inspiration från ett trauma som drabbade hans dotter Lena. (Tillsammans med sin syster Annika gestaltar hon också familjen Olofssons döttrar i Deadline. Även Stellans far Gunnar har en roll i filmen).

– Lena kunde läsa redan när hon var sex år gammal. Hon hade för vana att gå upp först på morgnarna och läsa nyheterna i morgontidningen. En dag när det regnade kom hon inrusande och börja frenetiskt tvätta av sig. Det visade sig att hon hade läst en artikel om radioaktivt nedfall och fått för sig att regnet var giftigt. Hon vägrade också äta grönsaker och kött eftersom hon var övertygad om att allt som växer, och djuren som betar av växterna, hade smittats av det förorenade regnet.

Stellan berättar att dottern hade verklig ångest av tanken och att det var en fruktansvärt jobbig tid för hela familjen.

– På det viset blev Lena också själva sinnebilden av hela situationen som växer fram i Deadline. (Hon har även fått ett tack för idén i filmens förtexter.)

Stellan lät sig även inspireras av en bekant, författaren och Möllebon Hans Peterson, som hade skrivit en bok (Historien om en by) som handlar om hur politikerna vill bygga ett kärnkraftverk på Kullahalvön.

– Samtidigt började det skrivas mycket om biologiska stridsmedel och hur fruktansvärt syftet med dem var – att döda allt levande, men skona infrastrukturen.

 

Stellan blev också influerad av nyheterna om ett kärnvapenbestyckat amerikanskt plan som hade störtat utanför Portugals kust och där myndigheterna tvångsevakuerade invånarna i en liten by.

– Det var tanken på vad som händer om man skulle tappa kontrollen över ett sådant vapen som fick mig att börja skriva storyn till Deadline. Mölle blir en komprimerad bild av världen i stort och med familjen i centrum blev hotet mot nära och kära något som alla människor kunde relatera till.

 

Filmens titel är dubbelbottnad – ”Deadline” är dels avspärrningslinjen utanför Mölle, dels sista möjligheten att rädda Mölle.

 

Omtalad sexscen

Tillsammans med producenten Bert Sundberg gjorde Stellan mycket research inför manusarbetet. Man fick bland annat kontakt med en mikrobiolog vid Göteborgs universitet och experter på dåvarande FOA (Försvarets forskningsanstalt.)

– Jag läste också en hel del litteratur. Om biologiska stridsmedel och om hur man hanterar olika former av katastrofscenarion och hur människor reagerar i sådana situationer.

 

Det finns en omtalad scen i Deadline med ett par som mitt under katastrofen har sex på en grässlänt ovanför Mölle hamn, utan att bry sig om andra smittade personer som med zombieaktiga steg stapplar förbi.

– Den filmade jag inte för att det skulle vara porrigt, utan för att skildra den desperation som kan uppstå när sådana här tragedier inträffar. Det är ett vetenskapligt faktum att människor som tror att de står inför jordens undergång får en impuls att föröka sig i hopp om att deras avkomma ska växa upp i en ny och bättre värld. Vanligt är också att kvinnor i liknande situationer kan inbilla sig att de är gravida av samma anledning.

 

Fejklöpsedlar skapade panik bland tågresenärer

Stellan var inspirerad av ”den franska nya vågen”-filosofin och hade Jean Renoir som stor förebild. Han hade även en stor förebild i den berömde danske regissören Carl Th. Dreyer (1889-1968) som Stellan gjorde den kanske allra sista intervjun med för tidningen Populär Fotografi som Stellan jobbade för en tid. 

Den danska beatgruppen Pan skapade filmmusiken under inspelningarna och spelar också sig själva. 

Deadline är inspelad på plats i Mölle, Ängelholm, Havsbaden och på Kullaberg. Några studior användes inte. Slutscenen utspelar sig på Stortorget mitt i Ängelholm. Stellan berättar att han alltid tyckt om att låta landskapet och miljöerna bli en viktig del i handlingen när han gör film.

– Nu faller det sig naturligt att det blev Mölle eftersom storyn utspelat sig på en halvö, men jag valde också platsen för att naturen i Kullabygden i sig är så dramatisk.

Man filmade bland annat på Hotell Kullaberg i Mölle och Stellan minns en incident.

– Sminkavdelningen hade mycket jobb eftersom många människor blir smittade och får otäcka utslag. Vid ett tillfälle satt en massa skådespelare och statister uppsminkade utanför hotellet och väntade på att vi skulle börja filma. Precis då stannade en turistbuss och folk blev förstås chockade när de klev av och såg alla dessa människor med hemska utslag. De hade ju ingen aning om vad vi höll på.

En annan liknande situation uppstod under en scen som spelades in på järnvägsstationen i Ängelholm.

– Vi hade satt upp fejkade löpsedlar runt stationen och vid kiosken. Det var krigsrubriker om giftlarm, dödssmitta och folk som låg döda på gatorna i Mölle. Folk som klev av tåget tvärstannade och blev förstås chockade. Några fick panik och rusade iväg gråtande. Vi hann inte förvarna alla om att vi spelade in en film, så vi fick springa ifatt folk och förklara.

 

 

Och ni filmade de reaktionerna?

– Ja, och vi fick en hel del väldigt starka, mycket effektfulla scener. Men de är inte med i filmen. Jag kände att det hade blivit för mycket.

 

Säpo ville se tagningarna

Några scener spelades också in i Vikingsbergsparken i Helsingborg. Det pampiga konstmuseet som ligger i parken förvandlades till sambandscentral för militären och andra myndigheter i filmen. Hit söker sig upprörda människor och kräver svar om händelserna på Kullahalvön.

– Jag kallade in ett gäng yrkesdemonstranter som fick stångas mot riktiga poliser som ställde upp och utnyttjade inspelningarna som en övning. Båda parter var överens om att det skulle göras så realistiskt som möjligt. Demonstranterna tog i allt vad de kunde för att ta sig förbi poliserna och in i huset medan poliserna gick till motangrepp för att stoppa demonstranterna. Det resulterade i en jättebatalj.

Under tumultet lyckades också några av demonstranterna ta sig upp till huset och slå sönder en fönsterruta.

– Huset var larmat, så det dröjde inte länge förrän det plötsligt dök upp ännu fler poliser.

 

Ryktet om inspelningarna i Vikingsbergsparken nådde också maktens boningar i Stockholm.

– Jag blev uppringd av både Säpo och Rikspolisstyrelsen som bad att få titta på tagningarna från parken för att se hur polisen hanterade en sådan situation. Jag sa nej för jag anade att de främst ville försöka identifiera yrkesdemonstranterna. Men de fick förstås se scenen i den färdigklippta filmen.

I scenen med demonstranterna i Vikingsbergsparken får Kent-Arne tag på en FOA-forskare som erkänner att även det svenska försvaret har tillgång till startklara stridsflyg laddade med biologiska stridsmedel som avskräckningsmedel.

– Det påståendet hade jag inga belägg för när jag skrev manuset, men det lär en högt uppsatt militär som hade sett Deadline bekräftat lite på fyllan för en god vän som träffade honom på en fest.

 

Det är ju ett sensationellt påstående och inget man någonsin har hört talas om.

– Nej, men det fanns fler än jag som hörde det ryktet. Men det tystades snabbt ned. Det blev väl också lite av en tyst överenskommelse bland dem av oss som fått den informationen att inte prata högt om det eller sprida det vidare. Samma rykte dök upp igen flera år senare och tja … Vem vet hur verkligheten egentligen ser ut i det fallet.

 

Yrkesfolk spelar sig själva

Helikoptern som används i Deadline fick man låna gratis av en lokal helikopterägare som också flög den under inspelningarna. Den skyltades om till en polishelikopter.

– Idag är han 95 år gammal och flög fortfarande så sent som för tio år sedan. Han ringde faktiskt mig häromdagen. Han hade läst att Deadline hade digitaliserats och undrade om jag hade en kopia av filmen som han kunde visa för barn och barnbarn.

Poliser, hemvärnssoldater, journalister, forskare, smittskyddsläkare och andra myndighetspersoner spelar i princip sig själva i Deadline.

– Jag gillar att sätta folk i situationer som de känner sig hemma i. Dialogen blir mer realistisk om de får använda den terminologi som de brukar använda.

 

Stridsflygarna ställde upp gratis

I filmens öppningsscen dånar två Drakenplan på låg höjd över havet och en grupp lekande barn på stranden utanför Ängelholm.

– Planen och piloterna kom från F10 i Ängelholm. De tyckte det var en bra flygövning och ställde upp gratis. Jag höll kontakt med piloterna via en liten radio och försökte tajma deras inflygning framför kameran. Det tog lite tid att få rätt bilder, jag tjatade på dem att flyga lägre för varje gång. Till sist blev det bra, men då bröt de egentligen mot reglerna och flög lägre än de egentligen fick.

När man höll på att filma i Mölle hamn råkade ett par jagare och några fartyg från Kustbevakningen segla förbi.

– Det var bara att tacka och ta emot och filma. Det var också den typen av scener som gjorde att Deadline verkade vara en betydligt större produktion är den egentligen var.

 

Nattligt telefonsamtal blev löpsedelskalabalik

Poliser, ambulanspersonal, sjukvårdare och hemvärnssoldater ställde upp gratis under inspelningarna. Vapnen som används fick man låna av hemvärnet och man sköt med lösa skott.

Något godkännande från försvarsstaben i Stockholm behövdes inte för scenen med Drakenplanen. Däremot uppstod en hel del kontroverser med militären.

– När chefsläkaren för södra militärområdet fick höra talas om Deadline tog han kontakt med mig. Han var chef för en katastrofgrupp, komplett med ambulanser och beredskapspersonal utbildad att rycka ut och hantera samma typ av scenario som i filmen, och erbjöd sig att låta oss filma när de övade i full skala på plats i Mölle. Vi tackade förstås ja direkt.

 

Men bara en kort tid därpå blev det tvärstopp. Försvarsstaben i Stockholm hade läst manuset och förbjöd övningen.

– Orsaken var att arméns ledning hade ”läst mellan raderna” och misstänkte att filmen skulle bli kritisk och ge en alltför negativ bild av försvaret. Det här fick kvällstidningarna förstås nys om och en journalist från Expressen ringde mig halv fyra en morgon för att få en kommentar. Yrvaken och irriterad för att jag blivit väckt så tidigt sa jag att om försvarsmakten ägnar mer tid åt att sälja sådana här nyheter till pressen istället för att stärka landets beredskap, så vägrar jag betala min del av skatten till försvaret. Dagen därpå var rubriken i Expressen förstås: ”Stellan Olsson vägrar betala skatt till försvaret”.

 

Uppmärksamheten kring försvarets tvärvändning resulterade också i att pressen avslöjade att försvaret sedan flera år tillbaka saknade en beredskapsplan för den här typen av kriser sedan den gamla hade skrotats.

– Det blev ett jävla liv i debatten.

 

Deadline blev snabbt en av 70-talets mest omskrivna svenska filmer och även en del i den då växande svenska miljörörelsen. Det skrevs också åtskilliga spaltmetrar om filmen i medicinska sammanhang och forskningstidskrifter.

– Aftonbladet-journalisten Dieter Strand bjöd in en grupp riksdagsledamöter till en specialvisning som också tagits på sängen om avslöjandet att Sverige saknade en beredskapsplan. Strand var på plats på biografen och skrev om hur ansiktsfärgen skiftade på de upprörda politikerna. Plötsligt fick de fart med att ta fram en ny beredskapsplan.

Kritikerna var överens om att Deadline var en ”skrämmande och angelägen film” och en ”gripande skildring av en rad enstaka människoöden i skuggan av Ragnarök”.

 

Rekord i anmälningar

Samma år som Deadline kom, så regisserade Stellan också teveserien Julia och nattpappan, fritt efter Maria Gripes bok med samma namn. Inspelningarna gjordes i huvudsak i Ängelholm. Man filmade då bland annat i det numera rivna, palatsliknande huset Villan som Stellan själv hyrde vid den tiden.

Regissörens största framgång är annars Sven Klangs kvintett (1976) – en hyllad film om livet kring ett dansband på 50-talet i en skånsk småstad. Även här filmade man i Ängelholm, men framför allt i Höganäs.  

 

1981 blev Stellan på nytt en rubrikernas man.

Då släpptes Det finns inga smålänningar (en teveserie i fyra delar) vars titel är en travesti på ett citat (”Det finns inga palestinier”) från Golda Meir, Israels premiärminister mellan 1969 och 1974. Serien är ett slags dramadokumentär där man har flyttat Israel-Palestinakonflikten till Småland.

– Anledningen till att vi valde Småland som spelplats var att Småland var lika stort rent geografiskt som Israel-Palestina.

Serien orsakade en enorm tittarstorm och är fortfarande en av Sveriges Televisions mest anmälda produktioner någonsin. Vissa var rasande, man ringde ner SVT:s växel och protestbreven vällde in.

– Vi fick också rekordmånga anmälningar (262 st.) till (dåvarande) Radionämnden, men de valde att fria serien. Både jag och producenten blev mordhotade. Och även Sveriges Televisions lokaler i Stockholm fick ta emot bombhot.

Serien skrevs av tre utlandskorrespondenter i samarbete med Stellan och kom att påverka den svenska opinionen om Israel-Palestinakonflikten positivt.

 

Även det temat är ju lika skrämmande aktuellt idag.

– Ja, och jag har hört många som säger att den borde visas igen. Men det är kanske fortfarande för kontroversiellt. Serien visades bara en enda gång. SVT har aldrig vågat köra den i repris.

 

”Snällan” slår till igen

1985 var det dags igen.

Stellan skrev manus och regisserade en dramaserie i sex delar för TV1 som orsakade nytt rabalder och stora rubriker i kvällspressen. Jane Horney är historien om just Jane Horney – en äventyrslysten svensk kvinna som anklagades för att vara tysk spion. Horney försvann spårlöst en januarinatt 1945. Ett rykte gjorde gällande att hon blev avrättad ombord på en fiskebåt i farvattnen mellan Höganäs och Rungsted av den danska motståndsrörelsen, som sedan sänkte hennes kropp i havet.

Fallet med Jane Horney har varit kontroversiellt ända sedan krigsslutet.

– Och det var fortfarande en mycket känslig fråga i Danmark när vi började spela in serien. Protesterna gick ända upp på regeringsnivå. Man försökte även stoppa sändningarna i dansk teve, berättar Stellan som också blev mordhotad för serien.

 

Stellan gjorde åtskilligt med research inför teveserien och grävde fram egna avslöjanden om Jane Horney. Han skrev också en bok om fallet (Jakten på Jane Horney, 1986) tillsammans med författaren Jan Moen. Den handlar även om jakten på teveserien.

– I serien valde jag att inte nämna vissa personer vid namn, men de och deras inblandning i historien avslöjas i boken. Jag bevisade också att Jane inte var tysk spion, utan kontaktperson mellan Aleksandra Kollontaj (populärt kallad Madame Kollontaj) som var en rysk ambassadör i Stockholm och en fraktion av tyska officerare som ville störta Hitler.

Jane Horney var även svensk agent och med i den så kallade Sekreterarklubben, en grupp av hemliga svenska kvinnliga agenter.

 

Bland officerarna fanns amiral Wilhelm Canaris. Han hade förgreningar i motståndsrörelsen och motverkade Hitler i hemlighet.

– Canaris hade också nära kontakt med de officerare som försökte döda Hitler i juli 1944, men var inte själv direkt involverad i attentatet.

I Jane Horney spelades han av Anton Diffring (1918-1989) som annars är mest känd för sin roll som SS-översten Kramer mot Clint Eastwood och Richard Burton i Örnnästet (1968). Han gjorde även en kusligt porträttlik roll som Nazitysklands utrikesminister Joachim von Ribbentrop i teveserien Krigets vindar (1983) mot bland andra Robert Mitchum.

 

Du har gjort flera upptäckter kring Jane Horneys omdiskuterade öde.

– Ja, jag hade några bekanta som var dykare i Helsingborg. De hade konstruerat en undervattensrobot som man använde i jobbet med att lokalisera trasiga kablar på havsbottnen i Öresund. Under ett sådant uppdrag tog den här roboten ett foto av en fot med en sko och en kätting runt sig på en plats på havsbottnen där jag anser att Janes kropp sänktes.
Det var då på en helt annan plats än där hon officiellt påstås ha kastats i. Jag har kunnat bevisa att vädret under den natten då hon sägs ha blivit mördad var så dåligt att ingen fiskebåt hade kunnat gå ut från Höganäs hamn.

 

Stellan hävdar att det är föga troligt att de som ansåg Horney vara en säkerhetsrisk för Sverige skulle göra sig besväret att gå ut på internationellt vatten för att ta livet av henne och för att det i så fall skulle vara mer ”legitimt” än om man hade mördat en svensk medborgare på svensk mark.

När dykarna sedan fick i uppdrag av en producent på SVT i Malmö att leta upp det makabra fyndet igen, så misslyckades de, trots att man hade markerat platsen på en egen bottenkarta.

– De upptäckte också att det spårsystem (som man använde för att navigera båtar på den tiden) plötsligt hade en felmarginal på 700 meter. Man lånade då ny utrustning från Malmö, men felet var detsamma. Två av signalstationerna som man använde var lokaliserade i Danmark, den tredje i Norge. Det spekulerades därför i att krafter i Danmark kanske medvetet hade saboterat signalerna för att göra det omöjligt att åter lokalisera fyndet.

Stellan berättar att det fortfarande dyker upp nya uppgifter i fallet.

– Det finns ett slags tidlös magi i människor som bara försvinner. Det finns de som påstår att de har träffat henne både i Ryssland och Latinamerika. Folk verkar aldrig sluta fascineras av Jane Horneys öde. Än idag blir jag kontaktad av personer som vill veta något nytt om henne.

 

När man ser tillbaka på din karriär framstår du som en väldigt kontroversiell filmskapare, fast du har gjort så mycket annat som inte trampat på ömma tår.

Haha. Ja, så kan man nästan se det. Min mamma kunde inte förstå hur det kunde bli så mycket bråk kring mig. ”Du som alltid har varit så snäll”, sa hon. Ett tag hade jag faktiskt också smeknamnet ”Snällan”. Samtidigt har jag alltid haft som drivkraft att protestera mot sådant som jag tycker är fel i samhället. De gånger jag har skapat rubriker, så har det ju också varit för att jag har tagit mig an ämnen som varit obekväma och omdiskuterade. 

 

Har du något nytt på gång i filmväg?

– Nej. Med ålderns rätt har jag legat lågt ett bra tag. Men jag börjar faktiskt bli lite sugen på att filma igen.

Annons:

Filmografi i urval Oss emellan (1969) Deadline (1971) Julia och nattpappan (1971) Pappa Pellerins dotter (1974) Sven Klangs kvintett (1976) Bevisbördan (1978) Den enes död (1980) Det finns inga smålänningar (1981) Jane Horney (1985) Den stora badardagen (1991) Yasemin på flykt (1992) Good Night Irene (1994) En loppe kan også gø /Rose och drömmarna (1996)

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår