”Enter Madness” står det på startskärmen. Vågar jag starta? Har jag inte fått nog av att bli vettskrämd på löpande band i vidrigt, vridna och störda spel på sistone?
Nej såklart inte!
När vi vaknar upp och ser oss omkring, inlåsta i en grotta med så fuktig och instängd luft att man nästan kan nästan känna den unkna lukten, startar obehaget direkt. Jag får snart syn på högar av inälvor och döda späckhuggare som ligger överallt där jag sätter mina stapplande fötter.
Jag hittar en bultsax och kan klippa upp den kedjade dörren och ta mig vidare. Jag hittar en lampa som verkar gå att lyfta, som för att skrämma iväg något som inte gillar ljus särskilt mycket. Så börjar en demonisk röst tala till mig: ”Don´t fight, you have been chosen”, jag ser en okänd sekt stå i en ring och tillbe en demon med bläckfiskarmar, han går mot mig. Det är ingen tvekan om vad han ska göra. Då vaknar jag plötsligt.
Nästa sekund befinner vi oss på vår huvudpersons kontor, säg hej till Edward Pierce, privatdetektiv med posttraumatisk stressyndrom och tvivelaktiga alkoholvanor. Året är 1924 och Pierce behöver snabbt lösa fler fall för att inte tappa sin detektivlicens. Som ett brev på posten kommer en man vid namn Stephen Webster med ett fall som behöver lösas.
Sarah Hawkings, en ung kvinna med syner alternativt spritt språngande galen, är död, men omständigheterna är något oklara. Precis innan hennes död skickade hon en tavla med ett välbekant motiv till sin far som väcker många frågor.
Själva gameplayet i Call of Cthulu är centrerat kring att hitta ledtrådar, antingen genom konversation eller undersökande detektivarbete och lägga ihop dessa för att ta sig vidare. Vi styr snart kosan mot en plats vid namn Darkwater, och här står verkligen inte allt rätt till vill jag lova.
Spelarens handlingar och frågor styr utgången av historien i det här spelet, och påverkar en hel del under resans gång. Allt vi gör, läser och utforskar bidrar också till våra kunskaper inom medicin, det ockulta, hur vältaliga och förtroendeingivande vi är och således hur mycket information vi kan få ur de olika personerna vi möter på vägen mot mysteriets lösning.
Grafiskt bjuds vi på en ganska simpel upplevelse där animationer, detaljrikedom och upplösning lämnar mer att önska. Istället får vi supertät stämning, enormt fängslande ljudmatta och ett rätt härligt, långsamt tempo i detta storytunga och rejält skrämmande detektivspel i förstapersonsvy.
Genre: Skräck
Utvecklare: Cyanide Studio
PEGI: 18
Testat på: Xbox One X
Spelglädje 7/10
Grafik 7/10
Ljud 7/10
Online nej
Totalt 7/10