SLUTSTEGSDRÖMMAR

20 mars 2019

Amerikanska Audio Research är en högst anrik tillverkare av ljudprodukter i absolut toppklass. Vi har lyssnat på de rörbestyckade monoblocken Reference 250 SE, en dröm för din upplevelse!

Audio Research grundades av studentkompisarna William Z Johnson och Jim Winey i början av 1970-talet och den första produkten var faktiskt en magnetostat-högtalare ”Audio Research Model One”. Gossarna hade lite olika specialiteter där Winey var mest intresserad av högtalare, knoppade av och bildade Magnepan, men det är en helt annan historia som vi ber att få återkomma till vid ett annat tillfälle.

Det Minnesota-baserade Audio Research (förkortas ARC) tillverkar produkter för de lite mer inbitna entusiasterna. Gärna med lite tjockare plånbok. Sortimentet består av idel drömprodukter inom bland annat för- och slutsteg, phonoförstärkare och integrerade stereoförstärkare – ofta rördrivna.

Det här är ett kaxigt företag med egentligen old school-produkter, men optimerade och förfinade till max. Utvecklingsarbetet pågår hela tiden, och många grundprodukter uppdateras till nya versioner och de gamla kan även de ofta uppgraderas till senaste variant.

Ryska rör

Audio Research använder sig ofta av rör, men inte för att få till ett speciellt sound, utan just för att INTE få till ett speciellt sound. Det handlar istället om Johnsons sätt att konstruera förstärkare som har så lite färgning som möjligt. Man är inte heller ute efter rörromantiskt mjukt, gyllene eller smeksamt ljud. Det här är hans metoder att bygga på och då blir det helt enkelt gärna rör. Och han är ute efter mycket effekt med massor av muskler i konservativa konstruktioner där man inte vrider ur rören till max, utan snarare kör med ett relativt lågt effektuttag per rör.

Rören kommer allt som oftast från ryska Svetlana där ARC beställer rejäla batcher, och har konstruerat en rymdfarkostliknande teststation där man hårdkör dem för att plocka ut de bästa. Cirka 90 procent av rören håller inte för de stenhårda kraven utan går i retur för att användas i andra konstruktioner någon annanstans.

I SE 250 kör man dock med de relativt nya KT150-rören, 2 i drivsteget och 6 stycken i effektsteget. Alla par är naturligtvis noga matchade.

Slutsteget är helt handbyggt och uppbyggt med korta signalvägar och man kör med specialtillverkade kondensatorer från Mundorf som kräver minst 600 timmars inspelning. När det gäller själva chassiet så pratar man om ”fysisk integritet” – det får inte finnas en spänning någonstans. Allt ska liksom bara falla naturligt på plats. Ett tänk som gäller alla enheter i förstärkaren.

Klassisk och elegant

När det gäller form och design hos ARC är den lika delar klassisk som elegant. Den tjocka aluminiumfronten har de karaktäristiska handtagen och VU-mätaren, som även används för att trimma in rören, och några tryckknappar.

Locket är ganska plåtigt, vilket kan ha sin förklaring i att många förmodligen kör utan. Vilket kanske inte är att rekommendera då det handlar om väldigt hög spänning för rördriften. Att droppa fredagsgroggen i maskinen kan vara riktigt ohälsosamt. Värmeutvecklingen är också väldigt hög så det är viktigt att ha gott om fritt utrymme runt slutstegen. De inbyggda fläktarna håller dock arbetstemperaturen på rätt nivåer, men med stegen igång i ett rum med mindre effektiv ventilation så blir det väldigt varmt, och någon ytterligare värmekälla behövs knappast.

Baksidan bjuder på triggers in och ut, och när du kopplar in dina högtalare så finns det tre olika sekundärlindningar på utgångstransformatorn för att anpassa högtalarlasten i tre steg mellan 4, 8 och 16 Ohm. För signal är det balanserat som gäller.

För att det låter bättre

Reference-serien får extrem omsorg hela vägen där man lägger väldigt mycket tid på att finjustera och kontrollera precis allt. De genomgår dessutom ett sista men omfattande slutstest innan leverans där varje apparat signeras av en viktig nyckelperson med guldöron, WG (Warren Geil), som besitter en makalös förmåga att detektera små små nyanser och skillnader, och vet hur och vad man justerar för att nå slutlig perfektion.

Varje enskild Reference-apparat gås personligen igenom av WG i hans labb där det pillas och gullas med maskinen in absurdum innan han är nöjd. Kretsarna vibrationsjusteras och detaljer positioneras om. Med mera. Helt galet. Du hittar kvittot på utfört arbete och godkännande i kartongen.

Vi kan också nämna att fötternas position, och även konstruktionen av dem, är extrem high tech, långt ifrån vanliga gummiditon. De här är framforskade för exakt avstämning och resonansdämpning. Nätbrunnen är den fyrkantiga 20A-varianten. Man använder den bara av den anledningen att den låter bättre.

Så vackert

Vi plockar fram försteget AudioControl M9 och bär in ett antal bättre högtalare från bland annat Martin Logan, Heco och Sonus Faber som kopplas in i slutstegen och drar igång. För att verkligen höra hur ARC spelar kör vi först musik, både högupplösta filer och cd-skivor. Och vi blir sittande. Länge.

Det här låter som få andra grejer vi kört här. Dire Straits Sultans of Swing, ja hela plattan faktiskt, får en sanslös luftighet med ett härligt driv och distinkta anslag på strängar och trummor. Detaljnivån och konturerna är skarpskurna och väldigt närvarande. Allt separeras i en närmast enastående ljudbild som verkligen upplevs 3-dimensionell. Så snyggt! Så luftigt!

Över till Michael Hedges Raggamuffin, där den akustiska gitarren aldrig tidigare känts så välljudande och levande. Hela ljudbilden i rummet har en sällsynt luftighet parat med absolut tystnad när det så ska vara. Inget brus, inget läckage mellan kanalerna. Greppet om högtalarkonerna är närmast absolut på alla modeller vi hakar på, det låter otroligt rent, transparent och auktoritärt.

Ljudidealet är väldigt neutralt, men helt utan att spela det minsta analytiskt eller sterilt och kallt. Det finns massor av energi och friskt driv, och när vi utsätter ARC för diverse Infected Mushroom får vi ett bottenvrid och ett dynamiskt tryck som är omöjligt att inte kapitulera inför.

Dags för film i flera kanaler med ARC servandes fronthögtalarna och vi kör återigen inledningen av Passengers där rymdskeppet krockar med asteroiden. Rymden och precisionen i ljudbubblan är makalös. ARC driver tryggt skeppet framåt, detaljarbetet i ljudeffekterna likaså, och explosionen tappar aldrig fokus eller skärpa. Där många andra förstärkare snabbt komprimerar och man gärna vill slänga sig på volymratten när det blir plötsliga crescendon, behåller ARC helt obehindrat kontrollen hela vägen. Det bara trycker till som det ska och sätter saker på sin rätta plats, och det otroligt snyggt!

Mätarna rör sig knappt trots att vi drar på riktigt duktigt, vilket skvallrar om ordentliga resurser. Det är lätt att spela högt med de här slutstegen, vilket visar att det inte alltid är just ljudnivån, utan hur den hanteras, som skapar den där maffiga men samtidigt avspända upplevelsen som kännetecknar riktigt hög ljudkvalitet.

Vi sammanfattar

Strävar du efter riktigt bra ljud och håller på med exklusivare utrustning hamnar du med största sannolikhet till slut hos just Audio Research. Det här är bra på riktigt.

Filosofin med perfektion tillämpas framgångsrikt i hela företagskulturen, du hittar inte ett hopknycklat papper i lokalerna eller annat skit i hörnen någonstans. Man har ordning och reda på grejerna helt enkelt.

Trots att ARC Reference 250 SE ligger i premiumklass rent prismässigt känns det ändå som en trygg investering. Andrahandsvärdet är bra och produkterna kan alltid lagas, servas och uppgraderas. Det kostar dock som sagt att nå den här nivån av upplevelse, det blir dyrt helt enkelt, men det är så förbaskat roligt att om du har möjlighet – provlyssna!