Joakim Lundell och hans skräckfilm

Av Thomas Nilsson Foto: Hanna Kriisa

Influencern och Youtube-profilen Joakim Lundell har många strängar på sin lyra. Nu har han förverkligat drömmen om att göra långfilm också och är kreativ producent för skräckfilmen Feed som hade biopremiär den 28 oktober.

Joakim Lundell, 36, är en av Sveriges största och mest omtalade profiler på sociala medier. Tillsammans med frun Jonna driver han den prisbelönta Youtube-kanalen Familjen Lundell som med över en miljon prenumeranter är en av landets största och mest populära kanaler. Han och Jonna rankas varje år bland de mest inflytelserika svenska profilerna på sociala medier.

I den populära realityserien Familjen Lundell (Discovery+) har vi kunnat följa paret Lundells vardag sedan 2019, en serie som sedan följts upp med tittarsuccén Lundellhuset – Sveriges lyxigaste bygge på samma kanal. Samma år hade också Spökjakt premiär. Här har Jocke och Jonna med sitt team åkt runt Sverige och Europa och besökt hemsökta platser.

2020 vann programmet pris för ”Årets program” vid Kristallengalan. Året därpå belönades man med utmärkelsen ”Tittarnas favoritprogram” på samma gala. Serien är inne på sin femte säsong och fortsätter att slå nya tittarrekord.

Jocke har även skrivit böcker, sommarpratat i Sommar i P1, släppt bästsäljande musik, varit programledare, medverkat i Fångarna på fortet och som programutvecklare skapat flera egna populära och prisbelönta program, bland annat Hide and Seek, Splash, Puppet Master och intervjuserien Jocke och Jonna möter …

Nu har Jocke också förverkligat drömmen om att göra långfilm.

Han är producent för skräckfilmen Feed och vi fick en pratstund med den kreative mångsysslaren.

Är du skräckfilmsfantast?

– Egentligen inte, måste jag säga. Jag lockades mer att göra långfilm för att jag gillar svåra utmaningar. Ska man se det krasst är skräckfilm också bland det absolut svåraste man kan göra. Kollar man på Topp 250 på Imdb.com finns det inga skräckfilmer på listan. Det är bara thrillers, action och superhjältefilmer. Skräck är en väldigt svår genre som väldigt enkelt kan falla platt till marken om bara minsta lilla sak går fel. Jag har alltid utmanat mig själv med att säga ”Det är inte roligt om det inte är svårt.” 

Orsaken till att det blev just skräck som Jockes första långfilmprojekt är att han under alla år hört från sina följare att det inte finns någon bra svensk skräckfilm.

– Nämner dom en bra rysare, så är det ofta Besökarna och den gjordes ju i slutet av 80-talet.

Jag tänkte kanske att det bottnade i att du har gjort flera säsonger av Spökjakt och fått inspiration därifrån.

– Spökjakt är ju reality. Det är spännande eftersom vi får mixtra myter med verkligheten och paketera det snyggt och lyxigt. När man spelar in en skräckfilm har man ju en massa folk runt sig med lampor och kameror. Det är inte särskilt läskigt om man jämför med Spökjakt. Där är vi ett litet team på plats på ställen som har en verklig historia av övernaturliga fenomen, oftast i ett hus utomlands långt ute i ingenstans. Man får ju en adrenalinkick på riktigt.

Jag kan tycka att många av de här spökjägarna på Youtube faktiskt skrämmer mer med sina klipp än de flesta vanliga skräckfilmer.

– Jag kan hålla med dig där. Jag var själv länge väldigt skeptisk till alla övernaturligheter. Men efter avsnittet av Spökjakt som vi spelade in i Polen blev jag livrädd på riktigt.

I det aktuella avsnittet om ”Poltergeist-huset” på Jelén-Rynek 24 i Jaworzno besöker man – som vanligt i sällskap med spökjägarna LaxTon Ghost Sweden (Tony Martinsson och Niclas Laaksonen) – ett hus som skrämt ett 50-tal familjer på flykt.

– För mig är det viktigt att det verkligen finns en historia i botten som vi kan undersöka och bygga en råd tråd av genom programmet. Inför varje säsong går vi producenter igenom olika platser som vi kan besöka.
Först sa jag nej till förslaget om huset i Polen. Jag var övertygad om att allt bara var påhittat och att man inte kan visa ett program som är baserat på en lögn. När teamet kom ner till huset bekräftade grannarna att det var minst femtio personer som flyttat ut, ofta mitt i natten och utan att ens ta med sig sina tillhörigheter.

– Då började jag fundera ett varv till. Tänk om det kanske är på riktigt, trots allt.

Till en början försökte Jocke ändå skämta bort allt.

– Men undersökningen skrämde mig verkligen. Den kretsar kring händelser som har inträffat i nutid, och inte på typ 1200-talet. Vi hamnade mitt uppe i alltihop, här och nu.

Den intima reality-känslan med ett litet team på verkliga platser är förstås svår att överföra till en spelfilm. Men är det något som ni har tänkt på att försöka återskapa i Feed?

– Ja, och storyn i filmen bygger på en verklig myt och det kan man nog säga är lite inspirerat av Spökjakt. Vi har gjort research för filmen ungefär på samma sätt som med teveserien. Dom bästa avsnitten i Spökjakt är ju också dom som är baserade på folksägner med verklighetsbakgrund.

Influencers i centrum

Handlingen i Feed kretsar kring ett gäng influencers som åker till en ö där de ska marknadsföra en konkurshotad camping som ägs av ett äldre par och som inte ser någon annan utväg än att använda sig av sociala medier för att rädda verksamheten.

Jossan (spelad av Sofia Kappel från Guldbaggebelönade Pleasure) är den stora stjärnan på sociala medier. Uppdraget att göra reklam för campingen är ett välbetalt samarbete som hon har fått av sin nye manager, den före detta basisten Jens (Joel Lützow) som hon även dejtar.

Jossan har också dragit med sitt ex ”Dimman” (Vincent Grahl) för att låtsas att de är ihop igen innan de på nytt gör slut inför sina följare för att skapa lite dramatisk och därmed få upp tittarsiffrorna som har dalat lite på sistone.

”Dimman”, som tidigare varit en rätt misslyckad Youtube-profil och mest känd som Jossans kille, hänger med för att en sista gång rida på Jossans popularitet genom att synas i hennes vloggar.

Elin (gestaltad av Molly Nutley från Änglagård –Tredje gången gillt) är ”Dimmans” nuvarande flickvän och outsidern i gruppen eftersom hon aldrig levt i sociala medier-världen. Hon är läkarstudenten som helst håller sig långt borta från kamerorna.

Så klart stör det henne att Jossan och ”Dimman” ska låtsas vara ett par igen. Kirsten (Amanda Lindh) följer egentligen bara med för att stärka sin popularitet utanför Twitter och bredda sig. Utåt har hon väldigt konservativa värderingar, men kommer nu att synas tillsammans med sin flickvän Ava (Emelina Rosenstielke) som är en glad och jordnära ”Carpe Diem”-tjej.

På plats får ungdomarna höra talas om en lokal sägen om ”Stor-Märit”, en häxa som påstås ha dränkts just i den sjö som de ska bo vid. Det låter förstås som en perfekt story för att göra content om till sin marknadsföring för campingplatsen. Men när sägnen visar sig vara sann får den fruktansvärda konsekvenser för ungdomarna.

Pandemin blev ”a blessing in disguise”

Manuset till Feed har skrivits av Paolo Vacirca på produktionsbolaget Scandinavian Content Group som ligger bakom filmen. Han är också en av producenterna.

Projektet började redan runt 2019- 2020.

– Jag och Paolo hade ett möte där vi förutsättningslöst bollade lite tankar och idéer. Då hade han manuset till Feed som visserligen var ganska annorlunda jämfört med det som vi nu har filmat. Men vi hade en grundidé som vi började jobba utifrån och var redo att dra igång inspelningarna.

Då slog pandemin till och projektet lades på is.

– Idag kan jag tycka det var tur i oturen för oss. Under dom två åren som gått har vi fått tid att verkligen jobba igenom projektet, knyta ihop en massa trådar, fundera över skådespelarval och finputsa på sånt som vi inte hade hunnit göra om vi hade börjat spela in när vi först hade planerat.

Feed har finansierats från flera olika håll.

– Distributören Nordisk Film har gått in med pengar, liksom C More. Både jag och Scandinavian Content Group är också delfinansiärer, berättar Jocke.

Filmens titel kan läsas både som ”flöde” när det handlar om sociala medier och som i bemärkelsen att någon ska ”matas”.

– Det är väl en medveten blinkning vi har gjort. Jag tycker att det är lite roligt att det är upp till var och en att tolka uttrycket som man vill, säger Jocke.

– Taglinen på affischen är också ”Håll flödet levande”.

Baserad på en verklig svensk häxa

Myten i Feed kretsar kring Märit Jonsdotter (1644-1672) från Lillhärdal som var det första och mer kända offret för häxprocesserna Sverige. Hon kallades”Stor-Märit” eftersom hon hade en yngre syster med samma namn som kallades ”Lill-Märit”.

Anklagelserna mot ”Stor-Märit” utlöste den berömda svenska häxjakten Det stora oväsendet som pågick mellan 1668 och 1676. Hon fälldes sedan mot sitt nekande för trolldom av Svea Hovrätt i april 1672, varpå hon i september samma år halshöggs och enligt uppgift brändes på bål på Språngmyrholmen i Härjedalen.

(2002 skrev Jan Guillou boken Häxornas försvarare, om Stor-Märit och den svenska häxprocessen. Den filmades också som dramadokumentär och sändes i fem delar som Häxornas tid mellan december 2005 och januari 2006.)

I Feed har man skruvat till historien lite.

– I filmen har Stor-Märit fått en järnmask på sig för att alla som möter henne ska känna igen henne. Vi har även gett henne en liten bjällra om halsen för att varna folk när hon kommer gående. I vår tid lever häxan kvar i en sjö och livnär sig på människokött. Jag gillar idén att bygga en historia kring verkliga händelser och kan tycka det är tråkigt man i Sverige inte tar tillvara på våra egna gamla myter och sägner. När nån gör en film som grundar sig på svensk mytologi, som till exempel Midsommar, så är det ett utländskt bolag som ligger bakom projektet. Eller som med Netflix-filmen Red Dot som inte ens spelades in i Sverige, utan gjordes utomlands.

Feed är bortsett från en prolog inspelad i somras under 45 dagar på Ljusterö utanför Stockholm.

– Vi ville ju filma på plats i Norrland, men det gick tyvärr inte av praktiska skäl. Ljusterö var den enda plats vi kunde hitta som kunde uppfylla alla våra behov.

Slitsamma inspelningar i skärgården

Som både exekutiv och kreativ producent har Jocke haft ett finger med i allt från manus, regi, ljud- och specialeffekter och musik.

Finns det någon del i hela processen där du har känt dig mer hemma och som du har tagit mer ansvar för?

– Jag tycker jag har en väldigt bra förmåga att se vad som funkar eller inte. Under åren har jag jobbat med väldigt många människor som är så förblindade av sin egen medverkan i olika projekt att dom inte ser att resultatet inte är bra.
Jag har själv gjort saker som inte håller, men jag har aldrig varit rädd för att erkänna att det inte är tillräckligt bra för att visas. Mitt eget omdöme har blivit min yrkesstolthet. Jag blir inte kär i min egen produkt. Är det inte bra nog, så skrotar jag det och börjar om från början. Det samma gäller för Feed, känner jag att nånting inte funkar är jag inte rädd för att säga det och sätta stopp. Jag har en extremt stark vilja och vägrar ge mig. Jag försöker alltid skaffa mig bra argument för hur jag vill ha saker och ting istället för att bara säga att ”allt är fel” hit och dit.

Men samtidigt var det också ett orosmoment för Jocke.

– Här sitter jag med regissör och två andra producenter, en distributör och C More som har köpt sändningsrättigheterna till filmen efter biovisningarna. Det är extremt många andra människor som ska tycka och tänka om filmen. Det har funnits tillfällen när tanken har slagit mig: ”Tänk om alla röstar emot mig på nånting som jag känner i hela kroppen att jag har rätt om!” Men som tur är tänker alla väldigt lika. Sen är jag också väldigt trygg med att ha Alexander Eriksson med ombord. Han var producent på Clark (2022) och gjorde ett fantastiskt jobb med den serien.

”Hollywood-sjukan” är ett välkänt fenomen.

– Det gnisslar alltid mellan regissör, manusförfattare och distributör. Dom slåss ju med svärd mot varandra. Det är orsaken till att så många filmer förstörs. Hur många gånger har man inte sett hur en regissör gått ut och tagit avstånd från en film och sagt att det inte alls var den film han egentligen ville göra.

Men Jocke tillägger också snabbt att han aldrig är envis så att det går överstyr.

– Vet jag att det finns ett område där jag inte har den kunskap som krävs, så lägger jag mig. Om jag jobbar med folk som har 20 års erfarenhet inom ett område och nån säger att jag är fel ute, så accepterar jag det. Man får liksom ett veto för varje position man har.

Hur var inspelningarna?

– Det var ganska tufft. Vi filmade mycket nattetid, så det blev dåligt med sömn. Eftersom vi filmade mitt i sommaren blev det ju heller aldrig riktigt mörkt, så vi fick vara snabba på att filma dom korta stunder när det verkligen var mörkt. Hela filmen är i princip filmad utomhus, så vi var också väldigt beroende av vädret. Vi var också tvungna att hela tiden köra ut utrustning med båt till ön där det mesta av handlingen utspelar sig. Det var förstås även tufft för skådespelarna som var tvungna att vända på dygnet.

Inspelningarna drog också ut på tiden.

– Vi fick pussla, kompromissa och skjuta upp saker ibland. Vi har också fått göra en hel del eftersynkar som innebär att man i efterhand gör ljudet till bilden, oftast repliker och dialog. Det har varit en lång process och en jäkla resa.

” – Det har gjorts för många skräckfilmer som bygger på ”jump scares”. Det funkar inte längre.”

Hur mycket tid har du själv tillbringat på inspelningsplatsen?

– Jag har mest kollat dagstagningarna och jobbat med andra saker kring filmen. Alexander Eriksson är den som varit på plats hela tiden. Jag har haft mycket koll på manuset. Jag blir lite orolig när folk skriver manus om influencers om man inte själv är influencer.
I början tyckte jag att det kanske var lite mycket karikatyr på vad människor tror en influencer är, så jag har ändrat ganska mycket i manuset. Nu ligger det mer i linje med hur influencers verkligen jobbar. Hur sociala medier funkar, hur influencers uttrycker sig och hur man lajkar, integrerar och på vilka plattformar. Hur man håller i en mobilkamera och hur man filmar.
Det är viktiga detaljer för att det ska kännas trovärdigt. Man kan inte slarva och släppa igenom felaktigheter. Om publiken inte köper karaktärerna som influencers finns ju risken att resten av filmen också faller.

(På Youtube finns Jockes stora dröm –  ett inspelningsreportage om filmningarna på Ljuserö i juni 2022.)

Var det viktigt att få med kända namn i rollerna?

– Nej, vi valde skådespelare som har en förmåga att beröra med ansiktsuttrycket. Det var det främst jag fokuserade på när jag gick igenom hundratals casting-klipp. Självklart handlade det också lite om vilka vi kunde få med tanke på budgeten. Men jag är väldigt nöjd med dom skådespelare vi fick, utan att behöva kompromissa alltför mycket med ekonomin. Molly Nutley och Sofia Kappel är fantastiskt duktiga. Joel Lützow tycker jag är extremt talangfull, han får en extra guldstjärna för sitt uttryckssätt.

Hur gick tankarna när ni valde att satsa på en debutant som Johannes Persson som regissör? På ett sätt kan det ju upplevas som vågat, på ett annat att man väljer någon som har ett anslag som inte alla andra har.

– Det var exakt så jag tänkte faktiskt. Om man är lite äldre och redan har gjort trettio filmer bryr man sig kanske inte så mycket om en film som Feed. Jag ville ha en person som på liv och död vet att det här är min chans att visa att jag kan göra film. Nån som inte bränner sin första chans. En person som befinner sig i exakt samma situation som jag. Det här är min första film och jag vill ha nån som har precis lika mycket att vinna och förlora som jag själv.

Lika viktigt för Jocke var det att hitta regissör som har ett öppet sinne och inte kört fast i upptrampade spår.

– Johannes är ung, hungrig och en kille som skulle gå över lik för att filmen ska bli en succé.

Det speciella med Feed är att ni har klippt inspelat material direkt på inspelningsplatsen, samtidigt som ni har filmat.

– Vi har haft ett helt team som tankat in material och sen både grovklippt och finklippt filmen. Det har varit väldigt positivt för då har vi sett om nåt som vi har spelat in inte funkar och kunnat rätta till det direkt. Vissa gånger har vi spelat in scenen på nytt, andra gånger har vi flyttat på en scen eller strukit den helt.

Feed är helt färdigklippt nu, men än återstår mycket arbete.

Den första versionen var två timmar och tio minuter lång.

– Nu är vi nere på 1 och 40.

Har du varit tvunget att ”döda dina älsklingar” under den processen?

– Ja, det har funnits en del scener som jag gillar, men som jag ändå inser bara är en transportsträcka. Det är scener som vi måste ta bort för att tighta till filmen, även om det har varit tråkigt att ta det beslutet.

Det finns kanske läge att lägga de scenerna som extramaterial om ni tänker släppa Feed på dvd och Blu-ray?

– Ja, kanske. Scenerna finns ju kvar. I nuläget har vi inte bestämt om filmen kommer släppas på dvd eller Blu-ray, men jag hade själv tyckt det vore kul. Det finns ju filmälskare som skulle uppskatta det.

” – Det är ingen märkvärdig film, men en film med en enkel premiss, spänning och en massa blod på ett klassiskt underhållande skräckfilmupplägg.”

Du har vid något tillfälle sagt att filmen är mer läskig än blodig.

– Ja, men nu har den blivit lite blodigare och lite råare, trots allt. Det har växt fram under resans gång att vi ville förstärka vissa grejor. Vi vill visa att det här är kanske nåt som man inte har sett förut på svensk film.

När vi gör intervjun ska man börja lägga in specialeffekter i filmen. Men de flesta effekterna är gjorda på plats med traditionell make-up.

– Absolut att vi kan förstärka vissa saker i efterbearbetningen. Men jag var väldigt bestämd med att allt ska göras på plats med traditionella make up-effekter. Det värsta jag vet är datoranimerade specialeffekter. Ta dom där händerna i Det, till exempel. Jag stör mig otroligt mycket på att man inte använde praktiska effekter för dom scenerna. Det hade blivit så mycket läskigare.

Tydliga spelregler för att skrämma publiken

Nästa steg är att visa filmen för en testpublik.

– För mig är det otroligt viktigt att folk förstår vad dom ser – och att få veta vad dom inte förstår. Här har jag nog också min styrka efter att ha jobbat med Youtube. Jag har lärt mig hur lite människor av idag förstår, och inte ens om informationen ligger mitt framför näsan på folk.
Ibland kan jag lägga ut en story på Instagram och till exempel skriva att ett nytt avsnitt av Spökjakt ligger ute inatt klockan 00.00. Då kan jag få en kommentar som ”När kommer nästa avsnitt av Spökjakt?” Det är skrämmande att det är många vuxna människor som inte kan ta till sig så enkel information. Jag skulle nog säga att det främst är dom äldre som inte riktigt förstår. Dom yngre är oftast bättre på att ta reda på sånt dom vill veta.

Jocke tog upp problemet med de övriga producenterna.

– För oss som jobbar med filmen är allt så självklart. Vi har ju levt med den så länge nu. Men vi måste utgå från att det kommer finnas människor i publiken som inte förstår nånting av filmen. Vi måste sätta tydliga spelregler kring antagonisten för att åskådarna ska kunna bli rädda. 

Beror det på tiden vi lever i, tror du? Att allt runt oss går så fort, så att folk inte har tålamod att sansa sig och tänka lite själva?

– Ja, jag tror att det bottnar i det informationssamhälle vi lever i och att folk bara tar för givet att allt dom behöver veta bara ska dimpa ner framför fötterna, utan att man ska behöva anstränga sig för att ta reda på nåt själv.

Filmen får inte vara för smart

Jocke fick göra avkall på en del av sina egna personliga åsikter kring delar av filmen.

– Jag gick igenom topplistorna över vilka filmer som gått bäst på bio under dom senaste tio åren, både i Sverige och internationellt. Det är många filmer som jag inte ens skulle se om jag så fick betalt. Till exempel Fast and the Furious 9 som hamnade fyra på Biotoppen förra året. Samma sak med Transformers, jag tycker det är fruktansvärda filmer utan handling. Jag uppskattar filmer som Inception, Interstellar och Jokern .
Jag gillade också nya Bond och den senaste Batman-filmen. Jag behöver filmer som får min hjärna att aktivera sig och filmer med en twist som tvingar mig att tänka själv. Så fort det är filmer med biljakter och där det bara smäller hela tiden, så tröttnar jag.

På vilket sätt fick du acceptera att Feed kanske inte blev helt som du själv ville?

– Att filmen inte blir för smart. Då förlorar vi en del av publiken. Jag brukar utgå från min bror för vi är totalt olika när det gäller film. När han ger mig filmtips upptäcker jag att det är det värsta jag har sett. När jag tipsar honom en film får jag höra att han stängde av efter 20 minuter. Vi är varandras totala motsats. Om han tycker att Feed är bra, så vet jag att filmen funkar även för den kategori av filmtittare som han tillhör, typ för dom som bara ser actionspäckade filmer.

Musiken ska känns i kroppen

Musiken i Feed är något som man har lagt ned väldigt mycket tid och omsorg på.

– Den biten har jag verkligen fokuserat på. Jag vill absolut inte ha nån ljudmatta som ligger på samma nivå genom hela filmen. Vi måste berätta nåt med musiken och hitta en balans mellan olika tonlägen.
Jag kan ta John Wick som exempel, trots att jag inte tycker filmen är särskilt bra. Men det man har lyckats med är att skapa ett eget universum kring Wick som karaktär och ett soundtrack som gör att man, som i mitt fall, mot min vilja sugs in i en film som jag egentligen inte gillar.
Det var lite det jag utgick ifrån när vi skulle göra musiken till vår film. Det är lite Norrland och lite svenskt vemod. Jag vill att det ska höras att det här är Feed. Att det är musik som känns i kroppen och musik som blir till en egen karaktär. Det ska kännas obehagligt genom hela filmen, utan att man riktigt ska kunna sätta fingret på exakt vad det är som känns olustigt. Sen är tystnad också viktigt, att man vågar vila lite i tystnad. Det är underskattat och väldigt effektivt.

Jocke har haft framgångar som artist och låtskrivare och gjort egen musik som legat högt på Sverigetopplistan. Flera av låtarna har också platinacertifierats vid flera tillfällen och även nått förstaplatsen på Sverigetopplustan. I juli 2018 gav Jocke ut debutalbumet Feelings och under 2020 släppte han också flera singlar, bland annat Under Water tillsammans med ”Dotter”, alias Johanna Jansson.

Han har dock inte varit med och gjort musiken till Feed. Den har skapats av Oscar Fågelström som tidigare gjort musiken till Lasse Hallström-filmen Hypnotisören, Sveriges Oscarbidrag 2013. Oscar var även en av upphovsmännen till låten If I Were Sorry som Frans Jeppson Wall vann Melodifestivalen med 2016.

– Men jag har varit väldigt involverad i hur musiken ska låta. Oscar är en otroligt duktig kompositör och musiker. Han gjorde några spår bara utifrån manuset och redan då fattade han nästan direkt vad för slags musik jag ville ha i filmen. Utifrån en kopia av filmen håller han på att ta fram unika ljudspår nu. Det känns verkligen bra. Just musiken är ett moment som jag som producent känner att jag kan släppa nu. Jag är väldigt trygg med att Oscar kommer att hitta rätt tonläge.

Har du som är så känd och har så många ögon på dig i sociala medier, även bland dem som kanske inte gillar dig, känt en fara över att ditt namn kan färga folks inställning till filmen redan innan de ens sett den?

– Jag hoppas inte det. Så har fallet åtminstone inte varit med Spökjakt. Det har ju blivit ett av dom mesta streamade programmen nånsin i Sverige. Med fyra miljoner starter på fem avsnitt snittar det 800 000 per avsnitt. Det kan förstås finnas dom som är skeptiska, men då kan dom kanske istället bli positivt överraskade när dom ser filmen. Jag har redan nu sagt till mig själv att jag inte förväntar mig toppbetyg av recensenterna. Men får vi 4 av 5 med tanke på genren, budget och det pressade inspelningsschemat, så är jag mer än nöjd.

Saknar klassisk skräck

Jocke gick redan tidigt ut och flaggade för att Feed inte är ett mästerverk.

– Vi har inte världens bästa manus, ni kommer inte få se karaktärer som man lär känna på djupet och kan relatera till. Det är stereotypiska figurer och genreklyschigt på många sätt. Men jag saknar Scream och Jag vet vad du gjorde förra sommaren och den typen av gamla skräckfilmer med ett gäng ungdomar och en antagonist.
Dagens skräckfilmer är så jäkla ”Art House” och jag tycker inte det funkar på bio. Det kvittar om du får toppbetyg från femtio recensenter ur kultureliten om folk inte går och ser filmen. Den sortens skräckfilmer tävlar i bara att vara så komplicerade som möjligt med så komplexa karaktärer som möjligt, men då uteblir också skräcken. Eller så är det dåliga manus med dåliga skådespelare och filmer som helt och hållet förlitar sig på ”jump scares”.

Med Feed vill Jocke komma bort från just den klassiska ”hoppa till”-taktiken.

– Det har gjorts för många skräckfilmer som bygger på ”jump scares”. Det funkar inte längre. Det tricket har blivit för förutsägbart. Jag blir bara irriterad på såna filmer. Man vet nästan alltid exakt när det ska hoppa fram nån. Det är bara jobbigt att sitta och vänta på nåt man vet ska komma. Jag ville inte att karaktärerna i Feed ska söka sig fram i mörkret under extremt långa scener.

Dörröppnare för svensk skräckfilm?

Om Feed blir en framgång hoppas Jocke att den kan öppna dörren för att fler ska våga göra mer skräck i Sverige.

– Om man ser på Norge, som gjort bland annat Vildmark (2003), Kallt byte (2006) med två uppföljare, Rovdjur (2008), Död snö (2009), Vildmark Asylum (2015) och Kadaver (2020) så ligger vi i Sverige långt efter. Man har också gjort påkostad genrefilm som Vågen (2015) och katastroffilmen Nordsjön (2021). Riktigt snygga och bra filmer, tycker jag.

Efter pandemin tror Jocke att Feed är precis vad den svenska biopubliken behöver.

– Det är ingen märkvärdig film, men en film med en enkel premiss, spänning och en massa blod på ett klassiskt underhållande skräckfilmupplägg.

Feed hade biopremiär den 28 oktober.