1851 befinner sig 17-åriga Idilia Dubb från Edinburgh tillsammans med sina föräldrar och två syskon på semester i Lahnstein, en stad i det tyska Rhenlandet.
En morgon beger sig Idilia ut för att måla, men försvinner. Trots polisiära eftersökningar återfinns hon aldrig. Tio år senare hittas kvarlevor i en 20 meter hög tornruin i det övergivna slottet Lahneck.
Benresterna identifieras som Idilia, tack vare hennes hatt och den dagbok man hittar i en spricka i muren och i vilken Idilia beskrivit de sista, plågsamma dagarna i sitt liv. I boken rullas även en hjärtskärande kärlekssaga upp.
Det sägs att Idilias väninna Genevieve Hill tog hand om dagboken, redigerade och försökte få den publicerad . När det misslyckades föll historien om Idilia i glömska. Äktheten i berättelsen har diskuterats sedan storyn tillsammans med två sidor ur dagboken publicerades första gången 1863 i en tysk veckotidning.
Tidningslegenden Hans Hatwig fick nys om boken och hittade den hos en stiftelse i Edinburgh. Han insåg att den var ”public domain”, förvärvade rättigheterna och låg bakom att boken publicerades, både på svenska (2000) och flera andra språk.
– Man kan tycka det är märkligt att ingen försökt göra film av den fantastiska storyn. Men en svensk filmatisering var faktiskt på gång 2004. Det säger Hatwig och visar ett treatment som två amerikanska manusförfattare för dyra pengar skrev för Sonet Film.
– När Sonet fick ekonomiska bekymmer rann projektet tyvärr ut i sanden.
Men Lilia Dubbs dagbok finns kvar och är en fascinerande läsupplevelse.