”Jag slås av hur stor och magisk världen känns redan från början och hur otroligt självklar kontrollen är.”
Jag gillar förvisso Harry Potter, men jag älskar inte Harry Potter. Jag har sett filmerna ett par gånger men kom bara till bok tre i min ungdom innan jag tröttnade.
Man kan nog med säkerhet säga att jag inte känt någon som helst hype inför släppet av Hogwarts Legacy, jag har liksom inte riktigt brytt mig. Det har inte lockat mig alls på samma sätt som det kanske hade gjort om temat i stället varit exempelvis Sagan om Ringen.
Självklart måste jag testa det ändå, det är ju ändå ett stort spelsläpp med alla trippel-A-ingredienser man kan önska. Stor budget, välrenommerad utvecklingsstudio och framför allt så är det ett action-RPG, något av en favoritgenre för undertecknad.
Det tar väl ungefär femton minuter innan jag är fullständigt uppslukad och skriker wingardium leviosa i alla väderstreck. Det är något som bara direkt från start tilltalar mig.
Spelkänslan finns där direkt, grafiken är härligt magisk och välkomnande men samtidigt inte för enkel eller barnslig och musiken superb.
Det är också friskt att inte behöva dras med böckernas numera ganska uttjatade karaktärer. Vårt äventyr utspelar sig nämligen i slutet av 1800-talet och således är vi många år innan Potter och co. tar över.
Mycket är sig dock likt på Hogwarts med omnejd. Sorteringhatten är densamma och en del välkända trollskarssläkter huserar redan på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.
Jag bygger min karaktär, självklart tillsammans med mina två Harry Potter-tokiga avkommor bredvid mig i testlabbet. Det blir oundvikligen en sorts rosahårig hommage till Hermione Granger, såklart. Jag letar rätt på mitt tilldelade elevhem Gryffindor och spenderar första natten på den magiska akademin.
Jag slås av hur stor och magisk världen känns redan från början och hur otroligt självklar kontrollen är. Det blir snart dags att lära mig nya trollformler på lektionerna men också att utforska den stora, härliga världen runtomkring Hogwarts.
Vi får besöka bland annat Hogsmeade men omgivningen är också full av hemliga grottor och underjordiska gångar att utforska. Så fort jag gått introkursen till Quidditch så kan jag också ta mig runt i världen på en flygande kvast – fantastiskt!
Striderna är lätthanterliga rent kontrollmässigt och upplägget smått genialiskt. Perfekt nivå på utmaningen och jag känner mig snart som en riktigt tung trollkarl även om jag såklart har mycket kvar att lära.
Tack vare ett upplägg som verkligen uppmuntrar till utforskning stiger vi ständigt i graderna samtidigt som vi upptäcker mer av Hogwarts hemligheter. Jag känner aldrig att jag hamnar för långt från huvudstoryn utan även om det uppmuntras till vissa avsteg från huvudstigen så är det alltid frivilligt och högst tydligt hur vi hittar tillbaka till main questen.
Tack vare ett kompetent snabbresesystem kan vi också så snart vi hittat särskilda punkter runt om på kartan alltid med ett knapptryck hoppa dit igen. Hurra för magi! Viktigast av allt är kanske också ett måste att nämna att ja, vi kan flyga på en Nimbus samt skapa vår alldeles egna trollstav hos herr Ollivander i Hogsmeade, självklart med enhörnings- eller drakattribut för att förstärka magin ytterligare och göra mini-häxorna bredvid mig i spelsoffan supernöjda.
HOGWARTS LEGACY
Genre: Action-RPG
Utvecklare: Avalanche Software
PEGI: 12
Testat på: Playstation 5 (Finns även till Xbox Series X, S)
Spelglädje 8/10
Grafik 8/10
Ljud 8/10
Online nej
Totalt 8/10