Krönika

Kannibalmunkar, Kung fu-zombier och Hitlers lillebror

Jag har tillgång till fler tevekanaler och streamingtjänster än nånsin nu. Ändå har Bruce Springsteen rätt i 57 Channels (And Nothin' On) – det finns inte nåt att se.

 

”We switched round and round til half-past dawn.”

“There was fifty-seven channels and nothin´ on”

Jag har tillgång till fler tevekanaler och streamingtjänster än nånsin nu.

Ändå har Bruce Springsteen rätt i 57 Channels (And Nothin'''''''' On)det finns inte nåt att se.

I alla fall känns det så ibland.

Ett alternativ är förstås att gräva i samlingarna och se om gamla favoriter på dvd.

Det funkar alltid.

Men jag vill ju fortsätta leta efter nya upplevelser.

Se filmer som jag inte tidigare har sett, oavsett om dom är nya eller gamla.

Bra filmer har ju aldrig nåt bäst-före-datum.

När jag får nys om och sen beställer hem en actionspäckad, ”100 procent Uncut” dvd med karatekickande hjältar, kannibalmunkar, blodtörstiga pirayor, Bruce Lee-klonen Rey King, barslagsmål, chop socky-våld i slow motion, discodans, cheesy dialog, buskishumor, ninjaspöken, women in cages, bisarra specialeffekter, Kung fu-zombier, halvnakna bimbos och Hitlers lillebror som skurk inser jag direkt att helgen är räddad.

Får man dessutom på köpet kultskådisen Cameron Mitchell (The Toolbox Murders) och en Rumpnisse-bartender som knäcker isblock med skallen och serverar en drink med isbitarna i till en brud med orden; ”Wanna have dinner tonight, baby cakes?” kan man ju bara tacka och ta emot.

*

Raw Force (1982) är inspelad på Filippinerna.

Vietnamveteranen Edward D. Murphy långfilmsdebuterande som manusförfattare och regissör.

Han gjorde även Heated Vengeance (1985), men fler filmer blev det inte. Kanske beror det på att Murphy sägs ha varit en riktig skitstövel.

Raw Force slutar med texten ”Fortsättning följer”. Men nån uppföljare blev det förstås inte heller.

Det kan också ha berott på att filmen sågades rejält av kritikerna.

Murphy har även varit skådis och syns i bland annat i Tre män och en baby (1987). Där dyker han upp i en scen som säkerhetsvakt.

I Maffiabröder (1990) spelar han en snut i en spritbutik.

Jag gissar att man missar honom båda gångerna om man råkar blinka.

Mer känd tycks Murphy vara för att ha spelat tolv olika karaktärer på nio år i teveserien I lagens namn (1991-2000).

Kultförklarad blev Murphy för Raw Force.

En rulle som med åren blivit en obskyr sleaze-exploitation-klassiker och som sparkas igång på en mystisk ö nånstans i Sydkinesiska sjön.

Hitler-kopian Dr. Speer (Ralph Lomardi) i vit kostym och med överkammad flint kliver i land på Warrior´s Island.

Han säger ”God morgon” till ett gäng hysteriskt skrattande munkar och beordrar sen sina goons (som ser ut som dom rymt från The Village People) att slita kläderna av en grupp unga prostituerade som han har kidnappat och säljer till munkarna för en last ädelstenar.

Då vet man att den här filmen måste vara ett mästerverk.

*

 Raw Force fanns ute på svensk hyr-VHS 1984.

Filmen granskades aldrig av censuren, så jag gissar att den var oklippt.

Jag noterade i min röda bok att jag faktiskt såg rullen då. Men det har jag inget som helst minne av.

Baksidestexten på det svenska VTC-videoomslaget prickar in handlingen rätt bra.

Filmens hjältar är tre semestrande amerikanska karateexperter från Burbank Karate School; helikopterpiloten Mike (Geoffrey Binney), truckföraren John (John Dresden) och Fjärran Östern-specialisten Gary (John Locke).

Trion ska åka på en charterkryssning till samma ö som i filmens inledning.

Warrior´s Island sägs vara begravningsplats för ondskefulla, vanärade kampkonstkrigare. På ön härskar en sekt kannibalistiska munkar som påstås kunna väcka dom döda Kung fu-mästarna till liv genom att äta grillat människokött.

På en bordell i Hongkong (inspelad i Manila) där han kidnappar sina offer får Dr. Speer nys om amerikanernas planer att besöka ön och blir bestört. Han vill såklart inte få sin slavhandlarverksamhet störd av nyfikna turister.

En av dom köttätande munkarna spelas av Vic Diaz (1932-2006) – kultförklarad som ”The jolly evil fat man of Filipino exploitation cinema” och med en lång rad skräckrullar på meritlistan.

När karatekillarna efter en småporrig båtresa sen tillsammans med den blonda, karatekickande LA-snuten Cookie (Jillian Kesner-Graver) ryker ihop med Dr Speers hantlangare, kannibalmunkarna och Kung fu-zombierna blir det våldsamt, blodigt och hysteriskt roligt.

Och just det, fighterna är koreograferade av karatemästaren Mike Stone, en gång Elvis instruktör.

Bara en sån sak.

*

Som extramaterial på min tyska dvd-utgåva av Raw Force ligger Vinegar Syndromes ”bakom-film”, Destination Warrior Island (2014).

Edward D. Murphy - som sadlade om från regissör till advokat - är en av dom som intervjuas.

Här framstår han som en rätt cool typ.

Murphy skrattar oavbrutet och berättar att filmens arbetstitel var Kung Fu Zombies (filmen är även släppt som Kung Fu Cannibales) och att den tilltänkta publiken var 17-åriga grabbar. Det sistnämnda tycker han fortfarande är rätt skämmigt.

Vi får också veta att Murphy koreograferade merparten av fighten på strippklubben som lockar sina kunder med sloganen ”Good Boose and Wild Women”.

Annan trivia kan man själv leta upp.

Som att alla birollsinnehavarna klumpas ihop som ”skurkar”, ”munkar”, ”lik”, ”prostituerade, ”besättningsmän” och ”tjejer i hytten” i rollistan.

Den som har ögonen med sig upptäcker också en topless Camille Keaton, hämnartjejen från I Spit on Your Grave (1978), i en scen där hon i eftertexterna listas som ”Girl in Toilet.”

Visst ja, Jewel Shepard från The Return of the Living Dead (1985) skymtar också förbi och droppar kläderna.

När Dr. Speer hamnar i sjön blir han uppäten av pirayor.

Att den sortens sötvattensfiskar hör hemma i Amazonas och inte skulle överleva i saltvatten får man blunda för.

I eftertexterna kan man också se att producenterna har klippt in några pirayascener, lånade från Joe Dantes Piraya (1978).

Men det är ju precis sånt jag gillar.

Och så länge jag hittar filmer som Raw Force behöver jag inte bry mig om att jag har ”fifty-seven channels and nothin´ on.”

*

Till sist … Sommar och dags att resa. Men som vanligt när man åker med SJ måste man vara inställd på att även tågen är det.

Annons:

Bild: Ansor International Raw Force (1982)

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår