Visst minns ni Fonzie?

Av Thomas Nilsson

Med sin kam, sin hoj och sin nonchalanta stil var han kung i TV-rutan. Mellan 1974 och 1984 var Henry Winkler den största och mest populära stjärnan i Gänget och jag. Men vad hände egentligen sedan? Vart tog 70-och 80-talets coolaste kille vägen? Oroa er inte, The Fonz lever och har hälsan – och tro det eller ej, men mr Cool är snart pensionär!
Henry Franklin Winkler föddes på Manhattan i New York av tyska föräldrar som båda överlevt förintelsen. Skoltiden blev jobbig för Henry. Han hade svårt att hänga med på lektionerna och långt senare upptäckte man att han led av det som idag diagnostiseras som dyslexi.
Henrys pappa Harry ägde ett trävarubolag och föräldrarna hoppades att Henry skulle börja jobba i företaget. Men efter en roll i en skolpjäs i åttonde klass blev Henry sugen på att bli skådespelare istället. Skulle inte det gå vägen, tänkte han försöka bli barnpsykolog. Trots sin dyslexi lyckades Henry plugga vidare på universitetet.
Skådespelarkarriären började med en del olika reklamfilmsinhopp och 1973 flyttade han till Los Angeles där han fick göra gästspel i den populära komediserien The Mary Tyler Moore Show. Samma år filmdebuterade Henry också på vita duken med filmen Adjö till gänget som var en slags snällare The Warriors-historia. Men Winkler avslöjar att han först tvekade när han fick erbjudandet.
– Ja, eftersom jag samtidigt fick chansen att debutera i en pjäs på Broadway. Men det löste sig och jag tog faktiskt båda rollerna!
Rollen som Butchey Weinstein i Adjö till gänget fick Winkler eftersom bolaget sparkat den skådespelare de först valt - en kille vid namn Richard Gere.
– Och närmare än så har jag aldrig kommit Richard, skrattar Henry.

Fonzie möter Rambo
Under inspelningarna av Adjö till gänget lärde Winkler också känna en annan, då okänd, skådespelare med stora ambitioner. Hans namn? En viss Sylvester Stalllone. Winkler förklarar att han tidigt insåg att Stallone skulle bli en stor stjärna.
– Det var jag helt bombsäker på för Sly var en otroligt smart och vältalig kille!
En tid senare ringde det hemma hos Winkler. Det var Stallone som bad om hjälp. Han sa: "Du måste komma och hämta mig. Jag har fått motorstopp och sitter fast mitt i stan med min fru och min hund!" Sagt och gjort, The Fonz ryckte till undsättning och hittade Stallone mitt i trafikkaoset på Sunset Blvd.
Winkler och Stallone blev goda vänner och det föll sig naturligt att Stallone visade ett manus för Henry som han hade skrivit. Manuset var Paradise Alley, Winkler läste det och tog det med sig till sina chefer på ABC.
– De gillade storyn och var intresserade att göra en film av det, minns Winkler och berättar att cheferna ville se honom i en av rollerna – men att någon annan än Stallone skulle skriva om manuset!
– Sly blev förtvivlad och bad mig se till så att ingen annan fick förstöra manuset. Och det gjorde Henry. Han återvände till ABC och tog tillbaka erbjudandet.
– Stallone fick sitt manus igen och det resulterade i att han gjorde Rocky istället. Resten är ju historia som man brukar säga!
(Paradise Alley blev film 1978 med Stallone som både manusförfattare, regissör och huvudrollsinnehavare, dock utan Henry Winkler.)

"Skurken" störst stjärna
På sin födelsedag i oktober 1974 fick Henry rollen som Arthur Fonzarelli i ABC:s nya komediserie Gänget och jag, en roll som skulle komma att bli hans stora genombrott och förvandla honom till en av TV-historiens allra största och mest populära figurer. Från början hade bolaget inga större planer för den nonchalante raggaren och han syntes ytterst sällan i de första avsnitten av serien. Detta eftersom TV-cheferna var oroliga att publiken skulle uppfatta Fonzie som en "skurk".
Men The Fonz blev snabbt omåttligt populär och varje gång han gjorde sin karateristiska entré exploderade studiopubliken och applåderna dånade. Fonzies popularitet tvingade ABC att ge honom mer speltid och ju mer Fonzie syntes, desto högre blev tittarsiffrorna. Fonzie blev faktiskt så populär att TV-bolaget ett tag övervägde att döpa om serien till Fonzie's Happy Days. Rollen som Fonzie gav också Henry Winkler två Golden Globe-statyetter och en stjärna på anrika Hollywood Walk of Fame.

Samhällsfarlig skinnpaj
Det flesta minns det nog inte, men första gången The Fonz dök upp i Gänget och jag, hade han inte sin karakteristiska svarta läderjacka utan en tunn, ljus golfjacka!
– Det stämmer, skrattar Winkler. Och det var mycket svårt att vara cool i en sån jacka! Men det berodde på att cheferna på ABC var rädda att min karaktär skulle förknippas med kriminalitet. Efter ett tag kom producenten överens med ledningen om att jag åtminstone skulle få bära jackan varje gång jag åkte motorcykel. Efter den dagen gjorde jag inte en enda scen utan min hoj, skrattar han.
Det har gått rykten om att The Fonz egentligen inte var så bra på att köra motorcykel. Hemska tanke, det kan väl ändå inte stämma?
Jo, då. Henry Winkler avslöjar den pinsamma sanningen.
– Jag körde faktiskt bara den där bågen en enda gång och det var i inledningsscenen när förtexterna rullar upp. Men det gick åt pipan. Jag kunde inte köra och framför allt kunde jag inte stanna hojen. Jag höll på att köra ihjäl vår fotograf innan jag slutligen kraschade in i ljudteknikernas buss. Efter det sa producenterna; "Okej, det var första och sista gången du sätter dig på den där hojen"!
Värt att nämna är att motorcykeln som Henry aldrig mer fick köra i TV-serien faktiskt var samma som Steve McQueen använde i sin klassiska film Den stora flykten 1963.

The Fonz trogen till slutet
Gänget och jag, eller Happy Days som serien heter i original, var en stormande succé, men med åren tröttnade hans motspelare på sina roller. Men medan stjärnor som Ron Howard, Donny Most och Erin Moran lämnade serien, stannade Henry troget kvar.
– Jag kände inte att jag hade någon anledning att tacka nej varje gång de erbjöd mig ett nytt kontrakt. Jag skrev på, höll käften och fortsatte bara att göra mitt jobb.
Winkler berättar att serien fortfarande har enormt mycket fans runt om i världen och att han hela tiden får beundrarpost från folk i alla åldrar som älskar Gänget och jag. I tider som dessa när Hollywood hela tiden återanvänder gamla filmer och TV-serier, lär det kanske bara vara en tidsfråga när man drar igång en modern bioversion av Gänget och jag. Men mer än ett rykte här och var har det inte blivit och Henry säger att han inte riktigt bryr sig.
– Jag har inte hört om några konkreta planer och tror inte att man kan vrida tillbaka tiden. Men Paramount äger rättigheterna till serien och de kan ju göra vad de vill med den. Personligen har jag lagt skinnjackan på hyllan för gott!
Skådespelarna i Gänget och jag gick olika öden till mötes när serien lades ned. Då var Henry Winkler seriens allra största stjärna och en ikon för en hel värld, men han försvann ganska snabbt från rampljuset och jobbade vidare i tysthet, mest bakom kameran. I TV-serien var Ron Howard mest ett bollplank och en bifigur till Fonzie – idag är han Oscarsvinnare och en av världens mest hyllade regissörer. Den minnesgode kommer förstås ihåg att Ron Howard plockade in sin gamle kompis när han regisserade komedin Night Shift 1982.
– Han frågade mig och jag tackade ja, jag fick själv välja mellan två roller så jag valde den mer Richie-liknande karaktären. Det var Michael Keatons debutfilm och jag minns inspelningarna som en riktigt kul tid.

Ny karriär bakom kameran
Henry Winkler har kanske inte rosat marknaden som skådespelare på senare år. En kul sak att veta, är att han faktiskt blev erbjuden John Travoltas roll som Danny i Grease (1978), men tackade nej eftersom han var rädd för att hamna i ett fack som "cool 50-tals raggare"!
Istället har vi kunnat se Henry i mindre roller på vita duken, till exempel i Scream (som rektorn Arthur Himbry ) och mot Adam Sandler i Waterboy och Little Nicky.
Istället har Henry gjort sig ett namn i producentleden och legat bakom åtskilliga avsnitt av en mängd populära amerikanska TV-serier, bland dem MacGyver. Han har dessutom regisserat andra serier, som Sabrina – tonårshäxan, och även agerat kreativ konsult för en Gänget och jag-musical som sattes upp i London för några år sedan. På vita duken har han regisserat bland annat Memories of Me med Billy Crystal och En och en halv snut med Burt Reynolds.
– Jag valde att jobba som producent eftersom jag ville undvika att hamna i artiklar om gamla bortglömda skådisar med rubriken "Var är de nu?", skrattar han. Jag har lärt mig att det är mycket tuffare att vara producent än både regissör och skådespelare, för varje gång du löser ett problem som producent, dyker genast ett nytt upp. Att vara skådespelare är dock det allra roligaste!
Trots det valde Henry att plocka bort sitt namn från rollistan i Scream.
– Orsaken var att producenterna var lite rädda för att det skulle distrahera publiken om det blev för mycket fokus på att The Fonz hade en roll i filmen.
Under tidiga förhandsvisningar blev publiken helt vild när Winkler plötsligt dök upp på duken och bolaget bad Henry att ställa upp för lite press inför premiären. Men Winkler nobbade.
– Gissa hur det hade slutat, skrattar han.

Värnar om barn i nöd
Privat ägnar Henry Winkler mycket tid och energi åt olika välgörenhetsprojekt, särskilt sådana med inriktning på barn.
– Våra barn är ju vår framtid, samtidigt behandlar vi i USA dem så illa och respektlöst och det bara eftersom de inte är röstmyndiga.
Tillsammans med sin fru Stacy har Henry grundat organisationen The Children's Action Network vars första uppdrag var att vaccinera 200 000 barn över hela USA mot olika sorters barnsjukdomar. Idag ägnar man mycket kraft åt att bekämpa hungersnöd bland barn, ett fenomen som kan tyckas vara en smula otroligt i världens rikaste land.
– Men bara i Los Angeles hjälper vi årligen 20 000 barn som av olika anledningar svälter och far illa, berättar den mångsidige Henry som dessutom skrivit en serie hyllade barnböcker - Hank Zipzer: The Mostly True Confessions of the World's Best Under-Acheiver. Böckerna handlar om en skolpojke som in te kan läsa eller skriva och som alltid råkar ut för trubbel. Böckerna är inspirerade av Winklers egen dyslexi och de problem som han själv upplevde under sin skoltid.
För sitt engagemang för barn ute i världen har Henry Winkler också blivit tilldelad ett särskilt fredspris av FN och Chevalier de l'Ordre des Artes et Lettres – den franska regeringens högsta utmärkelse för civilpersoner. Henry bor idag tillsammans med hustrun och deras tre barn, Jed, Zoe och Max i Los Angeles. När han inte jobbar gillar han att fotografera och har även haft flera omtalade fotoutställningar.
– Jag har själv inte alltid lyckats vara lika cool som the Fonz, men mina barn har givit mig åtskilliga Happy Days, säger Henry Winkler.

Henry Winkler filmografi i urval:

1973: The Mary Tyler Moore Show (TV)

1974: Adjö till gänget

1974: Gänget och jag (TV)

1974: The Bob Newhart Show (TV)

1975: Katherine (TV)

1977: Heroes 

1978: Mork & Mindy (TV – spelade Fonzie i pilotavsnittet)

1982: Night Shift

1990: MacGyver (TV)

1993: The Only Way Out

1994: One Christmas (TV)

1995: A Child Is Missing (TV)

1996: Scream

1997: Dad's Week Off  (TV)

1998: Ground Control

1998: Waterboy

1999: Boston Confidential (TV)

1999: P.U.N.K.S.

2001: The Drew Carey Show (TV)

2002: Law & Order (TV)

2003: Holes

2004: Third Watch (TV)

2005: We Wanna Hold Your Hand (TV)

2006: Click

2006: The King of Central Park

2007: A Plumm Summer

2008: The Most Wonderful Time of the Year

2009: Numb3rs

2010: Addicted to Love

2011: Running Mates

2012: Here Comes the Boom

2013: Arrested Development

2014: The Winklers

2015: Childrens Hospital