Vi säger stort grattis och mycket nöje, och knallar ner till brevlådan med Arnold på Blu-ray och postar till hela 4 glada vinnare:
* Benny Älloäng, Svartsjö
* Emma Lindell, Karlstad
* Kerstin Andersson, Sigtuna
* Robin Sjölund, Hässelby
Konstnären Hans Arnold (1925-2010) har blivit legendarisk för sina underfundigt makabra skräckteckningar. Han har illustrerat allt från sagoböcker, scenografier och tevevinjetter till herrtidningar och skivomslag (ABBA:s Greatest Hits) och fick sitt stora genombrott som skräcktecknare med sina surrealistiska bilder till Veckans chock i Vecko-Revyn.
Filmaren Micke Engström följde Arnold under dennes sista tre år i livet och tecknar ett fascinerande insiktsfullt porträtt av Arnolds liv och karriär i sevärda Hans Arnold - penselns häxmästare. Via collage av egna intervjuer och äldre arkivmaterial får vi följa Arnolds resa från den strikta katolska uppväxten i en liten schweizisk by till flytten till Sverige och hur han kom att bli en kultförklarad monstertecknare och svensk folkhemsikon.
– Idén till dokumentären kom från Arnold och två killar som gjort en bok om hans Veckans chock-bilder, berättar Micke.
– När Arnold fick se en kort zombieskräckfilm som jag gjort (med Thorsten Flinck som speaker) tyckte han jag skulle passa perfekt för filmen. Jag, som älskat hans teckningar sedan jag var barn, tackade givetvis ja direkt.
Men det kom att bli ett tidsödande projekt fullt av motgångar. Micke har jobbat med filmen i 12 år innan den fick biopremiär i januari i år.
– Ingen ville stötta filmen ekonomiskt. Jag sökte stöd överallt, men fick ingen respons alls. Ingen visste inte vem Arnold var. Gubbkvoten var redan fylld. Åldringar var fel målgrupp. Varje gång jag behövde filma fick jag försöka charma till mig dyrbar kamerautrustning av andra filmare eller institutioner.
När inte ens Arnolds död ledde till att hans konstnärskap fick någon större uppmärksamhet i media lade Micke projektet på is. Av en händelse fick han för sig att kolla sitt inspelade material.
– Jag fick en chock när jag kom till jobbet och öppnade skåpet där jag trodde banden låg i säkert förvar. Skåpet var rensat, allt hade skickats till tippen! Det var först då jag insåg hur viktigt Arnold-projektet var för mig.
Lyckligtvis hittade Micke det mesta sparat digitalt på en gammal hårddisk hemma. Tack vare en framgångsrik crowfundingkampanj kunde han ta tjänstledigt i två månader och slutföra filmen.
//Thomas Nilsson