När en kille med erfarenhet och gott om tid får löpa linan ut, borde ju resultatet bli något extra. Vi har besökt Peter, en gammal ljudräv som byggt sitt Hemmabiorum med extrem målmedvetenhet. Inget har lämnats åt slumpen, här snackar vi akustik och komponenter i världsklass!
AV P-A LINDQVIST, PUBLICERAD I HEMMABIO 9/2006
Peter är en av dem som blev biten av ”ljudbacillen” redan i unga år. Ljudintresset tog fart någon gång i tolvårsåldern när Peter fick en Fisherstereo av sina föräldrar. Det tog inte speciellt lång tid innan Peter och hans kompisar upptäckte några kataloger från ett företag som sålde lösa element. Därifrån inköptes de första komponenterna och självbyggandet drogs igång. Därefter har det bara gått uppåt!
När körkortet landade i fickan blev det en hel del tungt billjud (inkluderat tävlande på hög nivå), vilket sedermera också ledde till jobb i branschen. Det här med billjud är lite intressant, flera av de här tyngre Hemmahos-reportagen har avslöjat att byggherrarna har ett förflutet på något sätt med tungt billjud och även tävlande. Peter har nämligen byggt rubbet själv, något som kräver både kunskap om ljud samt en stor portion händighet och sinne för detaljer!
Det kanske är så att det går lite hand i hand. Klarar man av att bygga en tung billjudsbil för tävling (med kanske 1 000–2 000 timmars arbete) är ett hemmabioprojekt av den här kalibern kanske inte lika avskräckande, samtidigt som man har en massa värdefull kunskap om ljud i bagaget?
Nåja, Peter är numera sambo och stadgad tvåbarnsfar, och med två grabbar och villa med mera inser man att saker och ting får ta sin tid. Suterränghuset köpte Peter och hans sambo för fyra för sedan och även om det är i bra skick pysslar de med ett antal renoveringsprojekt. Undervåningen hyser förutom tvättstuga, förråd med mera även ett par rejäla rum som Peter direkt insåg att det ena skulle kunna vikas till ljudrum.
Själva projektet har utvecklats under ett antal år och Peter har inte kompromissat någonstans vare sig med rummet, eller komponenterna. Istället för att köpa en helt okej pryl han hade råd med direkt, har han istället väntat och sparat och köpt det han verkligen ville ha. Han har också tagit sig tid att på olika vis, låna så mycket som möjligt av de intressanta produkterna för ordentliga tester hemma. Därför är produktvalet bland det extremare vi kollat in hittills, och det är alltså ingen slump att det blev just de komponenterna.
Peter insåg också tidigt hur viktig rummets akustik är för det slutliga ljudet. Redan under lägenhetstiden fick han av en slump kontakt med Matts Odemalm på Svanå Miljöteknik, som spelat en viktig roll i Peters rum.
Surroundhögtalarna är bestyckade med identiska element som frontmodellerna, dock med slutna kabinett. Peter säger att eventuellt ska en tidigare modell med mer rundstrålande ljud tillbaka. Notera den diskreta rundningen i hörnet som döljer en ganska stor basabsorbent. Elegant gömt!
Akustiska äventyr
Den nedre delen av suterränghuset, där hemmabion är belägen, har väggar av lättbetong, och när inredningen väl var utriven insåg Peter direkt att det, akustiskt sett, var en katastrof. Därför togs raskt en ny kontakt med Matts på Svanå och ett besök bokades in för problemlösning.
En grundlig uppmätning av rummet företogs och vid den tänkta lyssningspositionen svarade rummet bland annat för en 16 dB peak vid 63 Hz. En peak av den amplituden är inte helt lätt att komma till rätta med på ett sätt som också ska vara estetiskt tilltalande. Dessutom hade rummet en efterklangstid på över en sekund i området mellan 45–160 Hz. Både Peter och Matts insåg att här krävdes ganska stora insatser. Problem är dock till för att lösas, och Matts och Peter kom till slut fram till hur lösningen skulle se ut.
Hela rummet reglades först upp med 95 mm reglar, mellan dem placerades vanlig isolering (Gullfiber) med högtalartyg framför, för absorbering. Därefter ”kläddes” valda delar av väggen med diffusorer (APD 80 Diffusor Modul) från SMT, efter ett visst mönster, Peter hade nämligen sett en del reportage i amerikanska tidningar och fastnat för ett par rum med ett smakfullt utseende som mera liknade vanliga rum än en studio.
På båda sidoväggarna, sitter Abcyller (halva ”rör” av absorberande material) från SMT för att ta hand om förstareflexen från de stora fronthögtalarna och centern, Abcyllerna är sedan täckta av ramar med möbeltyg spänt över.
Bakväggen består dels av APD 80 DM, en kombinerad diffusor/basabsorbent, samt i mitten, den rena diffusorn APD 80 2D. Noterbart är att Peter har monterat modulerna på olika djup för att skapa ett mer bredbandigt område för diffuseringen. DM-modulen har själva springan för absorptionen dold, något som gör mycket för utseendet. Med en aning god vilja skulle man kunna tänka sig att hela arrangemanget var mer för prydnad än för funktion.
Den främre delen av rummet har faktiskt fönstren kvar, bakom de nya väggarna. Hela rummet går att återställa om man så vill. Framväggen hyser även fyra stycken Helmholtz resonatorer, samt fyra midbasabsorbenter av lite äldre modell, något som Peter hade kvar sedan lägenhetstiden. Alla akustikförbättringar har förstås tagit en del av rumsytan. Av rummets ursprungliga mått på 4x6 meter har ca 40 cm försvunnit på bredden och 70 cm på längden. Det måste nog anses vara ett litet pris att betala för den stora förbättringen.
Golvet är det enda som har lämnats orört, det består av helt vanlig ekparkett. Peter har tvärtemot många andra inte lagt ner något jobb alls där, han ville hellre ha ett vanligt trägolv, för atmosfären och det visuella intrycket. Resterande akustikarbete i rummet räcker ändå gott. Enda eftergiften på golvet är en rejält tjock matta framför fronthögtalarna.
Däremot har taket fått en ordentlig behandling. Matts Odemalm föreslog en blandning av absorbenter och diffusorer även där. Ett antal välvda diffusorer/absorbenter (TP 120 från SMT) sitter nedpendlade en aning från taket och mellan dem bitar av Dacron för ytterligare dämpning. Dacronskivorna är för övrigt klädda med tyg från ett avsomnat Audi-ljudbygge. Tyget råkade ha en perfekt färg, därför var det ett givet val. Kul!
Jag vet, nu blev det mycket produktrabblande och en massa tekniskt akustiksnack. Men för den som inte riktigt får ihop alltsammans så måste nästan ett sådant här rum upplevas. Att bara gå in där är direkt avslappnande, det finns ett lugn som infinner sig omgående. Ska absolut inte jämföras med att gå in i ett helt ljuddämpat rum som kan vara smått obehagligt, utan mer som en känsla av sinnesro. Att sedan få knäppa på en favoritskiva och sjunka ned i någon av de bekväma fåtöljerna är riktig lyx.
Givetvis har rummets belysning fixats till; ett antal fjärrstyrda dimbara halogenspotar monterade i balustraden, bidrar till den välkomnande och hemtrevliga känslan.
En omgång fjärkontroller. Den längst till vänster sköter ljuset och näst längst till vänster är den programmerbara fjärren till Myryad MX-7000. Det är en flexibel och fullt programmerbar fjärr för hela anläggningen.
Klara möbelkriterier
De fem bekväma fåtöljerna tillhör egentligen en grupp som inte säljs separat. Peter hade en mycket klar bild av hur möblerna skulle se ut och vara. De här ”riktiga” hemmabiofåtöljerna som finns att köpa, var av flera relevanta anledningar inte det Peter letade efter, och av en slump sprang han på just denna fåtöljen.
Den uppfyllde alla kriterier, men gick som sagt inte att köpa separat. Eftersom de nu ändå står i rummet, förstår man att Peters övertalningsförmåga är ganska väl tilltagen. Och någonstans står en möbelhandlare med ett antal soffor utan fåtöljer. Om Peter vet vad han vill? Jodå…
Grundlig strömförsörjning
Då rummet har genomarbetats så grundligt i övrigt är det kanske inte så underligt att Peter även tänkt på de andra faktorerna. I husets el-central har två faser avdelats enbart för audioprodukterna. En 10 amperes som betjänar DVD spelaren, processorn, projektorn samt en 16 amperes som levererar ström enbart till slutstegen.
Eftersom Peter har hållit på så länge med anläggningen har han också hunnit testa lite olika kablar för matningen. Nu sitter det uteslutande Supra Loradkablar till anläggningen, något som Peter upplevde som ett rejält lyft jämfört med de gamla kablarna.
Makalös projektor
Med detta ovanliga runtomkringarbete är det kanske ingen överraskning att även komponenterna håller hög klass. Eftersom Peter är en ”ärkeaudiofil” har själva hemmabioprojektet ”bara” smugit sig på de senaste åren. Länge var det allt extremare tvåkanalsljud som gällde, men då det började komma allt mer intressant material på SACD och DVD Audio kom även funderingarna på multikanalsljud, (inte bild) som ett brev på posten.
Ljud och bild startar i en Marantz DV-9600, en kritikerrosad high end dvd-spelare med utmärkta ljudegenskaper (och bild också förstås). Bildsignalen (HDMI) matas via MonsterCables värsta HDMI-kabel, M1000 till Marantz tungviktar-DLP-projektor VP-12S4. De som är lite insatta i projektorer vet att detta är en av de bästa projjar som finns att köpa på ”rätt” sida 150 tusen kronorsstrecket. Visserligen ”bara” en 720p kapabel projektor, men bildprocessningen och svärtan är långt utöver det vanliga. En av finesserna är till exempel automatisk färgtemperatur-kalibrering via ett medföljande instrument som man fäster på linsen och kopplar till RS 232 porten på projektorn.
Bildsignalen matas, trots att DVD-spelaren klarar en utsignal på hela 1080p, (projen max 720p) via en interlaced 576 signal upp till projektorn, där den konverteras och skalas upp. Det beror på att projektorns interna bildhantering piskar 20 000 kronors dvd-spelarens signalkvalitet, vilket inte säger lite! Peter har (förstås) gjort omfattande tester, och funnit att det lite udda sättet att få upp signalen till projektorn är klart överlägset.
Projektorduken är en 92 tums ramspänd Stewart Screenwall Deluxe Greyhawk RS. En duk som passar DLP-projen som hand i handske. Samma här, den JKP certifierade duken är inte den första duken Peter testat, utan han har provat och förkastat några andra kandidater innan han till slut landade med Greyhawk RS.
En omgång fjärkontroller. Den längst till vänster sköter ljuset och näst längst till vänster är den programmerbara fjärren till Myryad MX-7000. Det är en flexibel och fullt programmerbar fjärr för hela anläggningen.
Här ser vi mikrofonen och fjärren till Velodyne basprocessorn. Trots de omfattande möjligheterna till rumskorrektion SMS-1:an erbjuder, behövs inte resurserna användas fullt ut. Rummet är så korrekt redan innan.
Hifi-tänkandet styr
Ljudet matas både digitalt och analogt beroende på material till Myryad MX 7000 processorn. För den som inte känner till Myryad, är det en engelsk high end AV-förförstärkare med fokus på bra ljud, snarare än mycket ljudinställningar och bildmöjligheter.
Därifrån går ljudsignalen vidare till 50 kilos besten Myryad MXA-7150. 7150:an är det matchade sjukanaliga slutsteget till MX 7000 processorn. Varje kanal lämnar såsom namnet antyder, 150 watt och Peter har nyttjat effekten maximalt i sitt 5.2 system. Slutstegets två sista kanaler (6–7) används för biampning av de massiva fronthögtalarna. På den här nivån är det en självklarhet att koppla så.
Den uppmärksamme och insatte ser snart den röda tråden i anläggningen. Alla produkterna är av det klart exklusivare slaget, samt att hifi-tänkandet har fått styra utbyggnaden från två kanaler till en multikanalsanläggning.
Noterbart är också att Peter kör med dubbla subwoofers i sitt system. Mitt på framväggen, mitt emellan de stora frontarna, under centerkanalen, och mitt på bakvägg, står subbarna placerade. Multipla subbar blir ALLTID bättre, men kräver också kunskap om placeringen och justering. Dubbelsub-lösningar blir ofta optimala med en sådan placering som Peter har (det är förstås ingen slump att de står så).
De passiva hembyggda basarna (mer om dem senare) drivs av ett Ezon ASP1000 slutsteg. Ezon prylarna byggs av en Urban Eriksson från Kalix, och både utseende och byggkvalitet passar ganska bra in i Peters höga nivå på grejorna. Det är också lite roligt med ett svenskbyggt subslutsteg, trots att det baseras på Bang Olufsens ICE power-moduler.
Trots att Myryad-processorn har helt ok subinställningsmöjligheter, införskaffade Peter ändå en extern Velodyne SMS-1 basprocessor. Det är i grunden samma enhet som sitter i värsting DD subbarna från Velodyne med mikrofon och mycket extrema finlirsinställningar för basljudet. SMS-1:an kan vara otroligt användbar om man har ett problemrum, men så var ju inte riktigt fallet här, SMS-1:an används därför bara för det där allra, allra sista.
Vi nämnde också ju tidigare kablaget för strömmatningen, audiokablarna är naturligtvis inte heller hoprafsade rakt av. Det har provats en hel del mer eller mindre exklusiva kablar. Det som finns kvar i dagsläget är en mix av kablar från Supra, Renaissance Audio, MonsterCable med mera.
Egenbyggda högtalare
Peter har alltså i hela sitt hifiliv byggt högtalarna själv, och det med allt högre krav. När vi pratar lite om det, förklarar Peter roat att de enda färdigbyggda högtalare han ägt, var de Fisherhögtalare som följde med systemet han fick av sina föräldrar i tolvårsåldern…
Ursprunget till den nuvarande uppsättningen, var en modell som Bosse på Golden Age Music, kallade Dawn & Noon. De är numera delvis modifierade med ett annat mellanregister och helt nytt filter.
Fronthögtalarna (höger/vänster) är en tvådelad variant med toppen stående på basunderdelen. Mellanregister och diskant är Thiel & Partners keramikelement, C95 och C23. Basunderdelen är bestyckad med ett brutalt TC Sounds 10 tums element och det är Myryad processorn som sköter delningen aktivt mellan topp och botten.
Det passiva originaldelningsfiltret innehöll från början en hel del komponenter, såsom konjugatlänkar mm, och det sög förstås en del kraft. Högtalarna krävde därför en hel del effekt för att spela ut. Numera är filtren (mellan C95:an och C23 diskanten) minimerade till enkla 6dB:s och komponenterna är av allra bästa kvalitet. Därmed har verkningsgraden också gått upp en del. Mundorf kopparfoliespolar samt MCAP kondningar ur Supreme-serien får hemmabyggarna att börja tindra med ögonen!
Centerkanalen och surroundhögtalarna har givetvis identisk högtalarbestyckning för maximal klangmatchning (förutom 10 tums TC Sounds basarna förstås). Själva kabinetten kräver också en liten utvikning. Fronthögtalarnas (topp och botten) väggar består av tre lager 12 mm MDF hoplimmade med speciellt dämplim. Själva baffeln som elementen sitter monterade i, är cirka 100 mm tjock. ”Innerst” sitter det en 19 mm MDF, därefter är det en 51 mm bred spalt som är sandfylld och ytterst hittar vi en 30 mm polerad svart granitskiva. (Jodå, de väger lite…)
Lådan är dessutom rigoröst internstagad med 50 mm rundstav. Peter har givetvis handlag för att snickra, men han har också en del proffshjälp. Granitbafflar av det här slaget är ju inget som man direkt tillverkar hur som helst. Högtalarkonstruktionen är nog bland det mest extrema jag sett under mina år. Man får leta långt upp i hierarkin för att hitta jämförbara ”köpehögtalare”.
De dubbla passiva subbasarna är försedda med 12 tums element från Visaton och Peter har testat lite olika system, men fastnade till slut för en slavbaskonstruktion med dubbla 10 tums slavbasmembran. Kabinettuppbyggnaden är snarlik övriga högtalare, (med 2x19 mm skiktlimmad MDF) samt att de inte heller har några granitbafflar. Även de här lådorna är sällsynt stadiga saker, Ezonsteget lämnar ju 1000 watt + med den lasten och subbarna hanterar det mycket snyggt.
Så här kan man också trolla bort en dörr! Peters sinne för detaljer gör att man får en känsla av att allt är så gediget gjort. Elegant!
Intryck
Som vi redan snuddat vid, är känslan när man bara går in i rummet, lite speciell. Lugnet kommer över en och avslappningen börjar bums infinna sig. Peter har verkligen lyckats med akustiken, rummet är närmast optimalt, utan att för den skull vara överdämpat, något som är en svår avvägning.
Om det är någon som tycker att det saknas en viktig del, så är det nog riktigt.
Peters musikintresse har förstås också resulterat i en diger samling skivor. Det dryga tusentalet var vid fototillfället nedpackade på grund av renoveringen utanför lyssningsrummet. De förvaras ändå normalt inte i lyssningsrummet. Dels fick inte Peter till det utseendemässigt och dels tar de för mycket plats, samt att det troligen påverkar rummet akustiskt på ett vis som man inte räknat med.
Vi ska inte gå in speciellt på lyssningsintrycken – vi nöjer oss med att konstatera att allt arbete verkligen har gett resultat. Det ger i sin tur utrymme för den höga nivån på samtliga komponenter att verkligen komma till sin rätt, något som sker alltför sällan. Rummet påverkar ljudet rent subjektivt, överhuvudtaget inget alls. Flera gånger upplevde jag att väggar och tak bara ”lyftes” bort och upplevelsen blev så mycket större. Det var också hart när omöjligt att koncentrera sig på att vara kritisk, det blev istället själva musiken eller filmen som snabbt tog över alla sinnen. Kanske det bästa betyg man kan dela ut?!
Om rummets akustik inger ett lugn, kan man nog påstå att Ezon-stegets 1000 w + tillsammans med Myryadstegets lika mycket också bidrar till den oansträngda känslan. Det är inte svårt att förstå att kontroll och dynamik finns i detta system.
Allt är genomtänkt
Direkt efter besöket hos Peter var det en mängd intryck att ta in och bearbeta. Efter någon dags funderande börjar man inse vidden av det arbete Peter lagt ned. Inget, absolut inget, är lämnat åt slumpen, utan allt är genomtänkt, och utprovat in i minsta detalj. I och med att det tagit så pass lång tid har även några mindre bra lösningar plockats bort eller ändrats. Man brukar ju säga att ingen kedja är starkare än sin svagaste länk, Peters rum och anläggning är ett lysande exempel på ett väl fungerande och extremt bra koncept. Respekt!
RECEPT
Projektor: Marantz VP-12S4 Monster-DLP
Duk: Stewart ScreenWall Deluxe Grayhawk RS
DVD: Marantz DV-9600
Processor: Myryad MX-7000
7-kanalssteg: Myryad MXA-7150
Basprocessor: Velodyne SMS-1
Basslutsteg: Ezon ASP1000 Class-D
Subbasar: 2st Visaton TIW360X (en fram och en bak)
Högtalare: Thiel & Partner & TC sound element och filter från Bosse på Golden Age Music. 6,5tums elementet C95 och diskanten C23 har använts runt om i systemet. Fronthögtalarna har basunderdelar med 10tums TC Sound basar. Delningsfilterkomponenter från Mundorf
Kablage: MonsterCable, Supra, Renaissance Audio mm.
Akustikprodukter: Svanå Miljö teknik