Som regissör och producent ligger Roland Emmerich bakom spektakulära kassapjäser som Independence Day, The Day After Tomorrow och 2012. Nu är han tillbaka med Midway – ett storslaget krigsdrama ur verkliga livet och vi har träffat honom.
Tidigt på morgonen den 7 december 1941 överraskade Japan den amerikanska flottbasen Pearl Harbor med ett blixtanfall. Syftet var att oskadliggöra den amerikanska flottan så japanerna skulle kunna erövra Filippinerna och brittiska kolonier i nederländska Ostindien – nuvarande Indonesien – och oljefälten där.
Attacken blev förödande.
De japanska kamikazepiloterna utplånade i princip hela den amerikanska flottstyrkan. Trots det hade Japan bara vunnit en delseger eftersom de amerikanska hangarfartygen inte befann sig i hamnen under anfallet. Nästa steg blev då att locka den kvarvarande flottan ut till havs för att sätta in det avgörande slaget.
Den första striden bröt ut i maj 1942.
Slaget om Korallhavet var unikt eftersom det var det första mellan hangarfartyg.
Ingen segrare kunde dock utses.
Istället siktade japanerna in sig på Midwayöarna i norra Stilla havet. Öarna var i sig inget viktigt mål för Japan. De var mer intresserade av att erövra Samoaöarna, Fiji och Kaledonien som ett sätt att isolera Australien och samtidigt utöka sitt territorium i sydöstra Stilla Havet. Men eftersom Midway var den ögrupp som låg närmast Japan var den också starkt befäst av amerikanska styrkor.
Ett halvår efter anfallet mot Pearl Harbor fick USA rapporter om japanska hangarfartyg i närheten av Midway. När amerikanska torpedflygplan i juni 1942 anföll dem blev de genast attackerade av väntande japanska Zero-jaktplan, allt som en del i planen att locka den underbemannade amerikanska flottan i en fälla och förinta den totalt. Men den här gången var amerikanerna förvarnade …
Tillbaka i Stockholm efter 23 år
Striderna om Midway kom att bli en avgörande vändpunkt för de allierade i Andra världskriget. Slaget har filmatiserats flera gånger, den mest kända är stjärnspäckade Slaget om Midway (1976) med Charlton Heston, Henry Fonda, James Coburn och Toshiro Mifune.
Nu är det dags igen med Midway – ett påkostat episkt drama där några av stridernas mest framträdande verkliga gestalter har fått kliva fram. Bland dem löjtnant Richard ”Dick” Best (spelad av Ed Skrein), örlogskapten Edwin T. Layton (Patrick Wilson), örlogskapten Wade McClusky (Luke Evans) och amiral Chester Nimitz (Woody Harrelseon).
Midway är producerad och regisserad av Roland Emmerich och vi träffar honom när han är på Stockholmsbesök inför biopremiären.
– Det var 23 år sedan jag var här senast – för premiären av Independence Day – och lite bättre väder då än nu, ler Roland och tittar ut över ett grått Stockholm från sviten på Grand Hôtel.
Av alla händelser under Andra världskriget, vad var det som lockade dig att berätta om just slaget om Midway?
– Jag såg en dokumentär om striderna för mer än 20 år sedan och insåg direkt att slaget skulle kunna ligga till grund för en bra film. De handlar ju faktiskt om den största ”comebacken” under Andra världskriget. Amerikanerna ville aldrig gå med i kriget. Orsaken till att de ändrade sig var ju attacken mot Pearl Harbor. Den tog amerikanerna på sängen och blev en enorm chock för landet. Dagen efter anfallet ville alla ta värvning. Problemet var att många av de som sedan gav sig ut i kriget var dåligt utbildade. Att ta strid mot Japan var ett vågat beslut. Den japanska stridsmakten var överlägsen den amerikanska och USA hade aldrig tidigare deltagit i ett riktigt krig. Amerikanerna var ”underdogs”, men de hade tur i flera kritiska skeden, samtidigt som japanerna gjorde flera dyrbara misstag.
Det var tillfälligheter som gjorde att USA vann slaget om Midway …
– Ja, och därför ville jag inte ha några storslagna slutscener där folk firar segern. Det fanns inget att fira. De amerikanska stridspiloterna hade förlorat så många av sina vänner och kamrater och var djupt bedrövade över det.
Blankt nej från japanska ägare
Emmerichs produktionsbolag Centropolis fick kämpa hårt för att få filmen gjord.
– Hollywood är inte intresserade av att göra den här typen av filmer längre. De stirrar sig blinda på hur mycket en film ska dra in under en premiärhelg istället för att göra film som kanske har en livslängd på 20-30 år eller mer.
Han tar Patrioten (2000) som exempel.
– Den säljer fortfarande bra på dvd och Blu-ray eftersom den används i skolorna i historieundervisningen. Det visar också att en film kan sätta ett bestående avtryck, oavsett hur mycket eller lite den drar in på biograferna när den är ny.
Midway har varit på gång redan tidigare.
– Jag fick grönt ljus av Columbia, men de drog öronen åt sig när de fick veta hur mycket filmen skulle kosta. När man kontaktade Sony, som äger bolaget, fick man blankt nej. Då gjorde jag Patrioten istället. Sedan kom Pearl Harbor året därpå och jag insåg att jag måste vänta minst tio år innan det var läge att göra en film som också börjar med attacken mot Pearl Harbor.
Hur gick tankarna kring vilka skådespelare som skulle göra huvudrollerna?
– Vi hade förslag på skådespelare till en del av rollerna, utan att vi visste om de ens var intresserade. Ibland får man faktiskt nej tack.
Den förste Emmerich tog kontakt med var Woody Harrelson. De har tidigare jobbat ihop på 2012 och är goda vänner.
– Han tackade ja direkt. Med Woody ombord gick resten av castingen mycket lättare. Hans namn fungerade lite som en isbrytare.
Det största problemet var att hitta någon som kunde spela Richard ”Dick” Best.
– Vi letade överallt, men hittade ingen som jag kände var rätt. Det var inte förrän någon föreslog Ed Skrein som allt föll på plats. Vi skypade i ett par timmar och efteråt visste jag att han var den vi sökte. Lyckligtvis tackade även han ja. Ed har ett uttryck där han kan framstå som både vild och sårbar på samma gång. Den kombinationen är svårt att hitta hos en skådespelare.
Andra gånger var det skådespelare som själv tog kontakt med producenterna.
En av dem var popstjärnan Nick Jonas som gjort flera inhopp i både film och teveserier, bland annat Natt på muséet 2 (2009) och Jumanji: Welcome to the Jungle (2017).
– Nick sa att han gärna ville spela flygmaskinisten Bruno Gaido. När jag frågade varför svarade han; ”För att vi båda kommer från New Jersey och jag vet hur killar från New Jersey snackar.” Och det gjorde han verkligen.
Det finns en scen i filmen där Bruno tillsammans med en kamrat blir tillfångatagen av japanerna och som svar på fiendens frågor iskallt bara ber om en cigarett, trots att kamraten brutalt kastas överbord. Är den händelsen också hämtad ur verkligheten?
– Nej, det är den enda scenen som är påhittad. Ingen vet riktigt vad som hände i det mötet med japanerna. Det finns dock en incident där en annan amerikansk flottist, en radiooperatör som blev tillfångatagen, faktiskt blev kastad överbord. Det finns vittnesmål dokumenterade och det inspirerade oss till scenen.
En annan scen visar hur ett plan tappar en torped på ett amerikanskt hangarfartyg och hur den glider fram över däcket innan en soldat stoppar bomben genom att kasta sig över den och förhindra en katastrof.
-Det hände faktiskt på riktigt. En del andra scener har också blivit ifrågasatta, men de har skildrats exakt som det hände i verkligheten.
Hyperrealistiska datoranimationer
Roland berättar att förberedelserna skiljer sig åt när han gör film som handlar om verkliga händelser jämfört med när storyn kretsar kring fiktiva saker.
– Det är stor skillnad. Berättelser ur verkliga livet dikterar förutsättningarna på ett helt annat sätt än när man jobbar med rena fantasihistorier. Det innebär ett stort ansvar att göra en film som Midway. Det krävs att man skildrar händelseförloppet så realistiskt och historiskt korrekt som möjligt. Ambitionen var att göra en film som är så trogen de verkliga händelserna att lärare kan använda den i skolundervisningen som ett tidsdokument. Jag tog det jobbet på största allvar.
Stridscenerna i filmen är oerhört intensiva och realistiska. Hur gick diskussionerna kring hur de skulle förverkligas efter manuset?
– Tanken var att ge åskådarna känslan av att befinna sig mitt uppe i händelserna. Jag hämtade mycket inspiration från en av mina största krigsfilmsfavoriter, Rädda menige Ryan. Steven Spielberg fick publiken att känna att de verkligen var med bland de stridande på Omaha Beach och jag ville försöka skapa samma intensitet.
Ambitionen var också att visa hur modiga och självuppoffrande de amerikanska torpedflygpiloterna var.
– Många tror att det var de som åstadkom mest skada på de japanska stridsfartygen, men torpedflygplanen användes i själva verket som en avledningsmanöver för de japanska Zero-piloterna. De amerikanska planen var långsamma, deras torpeder fungerade inte ordentligt och hundratals blev nerskjutna. Det gav de amerikanska störtbombarna utrymme att sänka tre fientliga hangarfartyg och vinna slaget.
Emmerich avslöjar också att han var missnöjd med de inspelade störtbombarscenerna och valde att filma om dem.
– Det var mycket suck och stön från min stab när jag tog det beslutet. Men det var det värt. De visuella effekterna var kritiska för filmens framgång. Om de inte var trovärdiga skulle hela projektet rasa samman. Och alla var nöjda när de såg hur mycket bättre de scenerna blev efter omtagningarna.
Hur mycket av stridsplanen och krigsfartygen är verkliga och hur mycket är datoranimerat?
– Allt är skapat i CGI, bland annat ett hundratal krigsfartyg. De enda riktiga flygplanen vi använde var en B25-bombare och en störtbombare, SBD Douglas, som vi filmade både exteriört och interiört. Det var två utsökta plan, så fina att de hamnade på museum efter inspelningarna. En stridspilot, som kan flyga de här gamla planen, kopplades in som konsult och bistod med experthjälp. Han var extremt noggrann med detaljer, till exempel hur skådispiloterna skulle titta på instrumentbrädan.
Den främsta fördelen med att använda riktiga flygplan var att skådespelarna kunde kliva i och ur dem på ett realistiskt sätt.
– Det hjälpte oss också att ljussätta de digitalt skapade flygplanen på ett naturtroget sätt. Annars är det mesta inspelat i en studio med bluescreen. Till exempel scenerna från hangarfartyget som är filmade på en kopia av ett flygdäck, en tredjedel så stort som på ett verkligt fartyg.
Har ni fått några reaktioner från stridspiloter som sett filmen?
– Ja, vi hade faktiskt en specialvisning på Pearl Harbor för åtskilliga hundra och de älskade den. Vi fick mycket beröm för filmens realism, just för att vi fått filma på plats i vissa nyckelscener. Det brukar aldrig vara problem att få tillstånd av det amerikanska försvarsdepartementet. Vi fick godkänt från marinen, men stötte på problem när vi ville filma på en verklig bas. Den ansvarige amiralen var verkligen avvisande. Han tog för givet att vi skulle göra en typisk Hollywood-rulle och använda ett av de mest berömda slagen som en fond till en sliskig kärlekshistoria. Han ändrade attityd direkt när jag berättade att storyn kretsade kring ”Dick” Best, han hade inte förväntat sig att vi ens visste vem det var. Jag bad honom läsa manuset och återkomma. Han ringde morgonen därpå och lovade att stötta oss så mycket han kunde.
Ökenräven härnäst?
Det kan bli fler krigsfilmer framöver för Roland Emmerich.
Han avslöjar att han under många år velat göra en film om den tyske generalfältmarskalken Erwin ”Ökenräven” Rommel (1891-1944) – mest känd som befälhavare för Afrikakåren, den tyska enhet i Nordafrika som stred mot och besegrade de brittiska styrkorna upprepade gånger fram till förlusten vid slaget vid el-Alamein.
– Rommel har alltid fascinerat mig. Hans livsöde är ett av de mest spännande under Andra världskriget. Han började sin militära karriär som anhängare till Hitler, men vände sig senare mot honom och försökte få diktatorn att sluta fred. Rommel försökte varna Hitler att ett slag vid Normandiekusten skulle sluta med katastrof och han fick rätt, trots att Hitler skällde ut honom och kallade honom förrädare. Det var också tack vare Rommel som många tyskar fick upp ögonen för vad Hitler egentligen höll på med.
I början av 1944 blev Rommel kontaktad av en grupp tyska officerare för att få stöd för en komplott mot diktatorn. Rommel vägrade och menade att det fanns risk för att Hitler skulle bli martyr om han mördades. Han föreslog istället att Hitler skulle häktas och dömas i domstol.
– Efter attentatet i juli 1944 upptäckte Hitler att Rommel fanns på den lista som de sammansvurna hade tänkt tillsätta i landets ledning efter Führerns död. Hitler beordrade då att Rommel skulle dödas.
Rommel tillfångatogs, men man vågade varken döma eller arkebusera honom på vanligt sätt.
– Istället fick han alternativet att begå självmord och ges en statsbegravning, samt garantier för att hans fru och barn skulle lämnas oskadda. Om han vägrade skulle familjen skickas till koncentrationsläger och själv skulle han dömas till döden för högförräderi. Rommel erbjöds ett snabbverkande gift och begick till sist självmord. Det är ett livsöde som gjort för att göras film av.
Midway har biopremiär över hela landet den 8 november.