spel

PREY

”Produktionsvärdet känns genomgående högt med bra röstskådespelare och en story som lockar in mig till fullo.”

Annons:

Efter Dishonored-spelen har jag kommit att fullkomligt älska Arkane Studios, de är supervassa på att göra spel med säregen design och kul spelmoment. I det nya Prey, som är helt fristående från den numera klassiska sci-fi-shootern som var första spelet och som släpptes redan 2006, är det äntligen dags att igen bege sig in i en härlig värld där ett utomjordiskt hot måste avvärjas, och där ingenting är som det först verkar.

När vi vaknar upp på rymdstationen Talos 1, år 2032, visar det sig snart att vi är med i någon form av forskningsprogram för implementering av övernaturliga krafter i människokroppar, och vi börjar genomgå en rad olika tester tillsammans med ett läkarteam. I slutskedet av testerna händer plötsligt något som får den utomjordiska och dödliga rasen Typhons att ta sig ur karantänen på stationen och således bryter helvetet lös på Talos 1 snabbare än du hinner säga ”vad är det där svarta som äter huvudet av doktor Bellamy?”. Vi måste genast ta reda på vad som hänt och hur det stoppas. Jag får snabbt Dishonored-vibbar i kontroll och menyuppbyggnad, och mycket designinspiration tycker jag kunna härleda till andra fantastiska spel som bland annat Bioshock.

Grafiskt varierar Prey dock ganska mycket och träffar både högt och stundtals tyvärr även lågt. Fienderna hör till de riktigt låga träffarna, de är rent av uselt designade, enformiga och allmänt tråkiga. Det är emellertid väldigt underhållande att lösa fysiska pussel varvat med att uppgradera styrkor och krafter genom att hitta nya så kallade neuromods. Craftingsystemet, som i de flesta spel brukar tråka ut mig ganska snabbt är emellertid i Prey smått briljant upplagt, och blir sällan tråkigt utan leder istället till att jag verkligen vill hitta saker jag kan återvinna till nya produkter i spelets många recycling-stationer. Produktionsvärdet känns genomgående högt med bra röstskådespelare och en story som lockar in mig till fullo.

Soundtracket, som även det är fantastiskt, sätter verkligen stämningen i spelet och tilltalar mig otroligt mycket. I kombination med hur storyn berättas – interaktivt och med bra driv – är det svårt att slita sig. Själva uppdragen är såklart av varierad kvalitet, men består till större delen av roliga och utmanande moment, även sidouppdragen håller generellt hög kvalitet och gör att det ibland blir svårt att hålla sig på huvudspåret. Man vill ju veta allt om vad som hänt och knyta ihop alla lösa trådar på rymdstationen!

Arkane Studios Austin-division levererar i slutändan alltså en väldigt underhållande rymdhistoria där du själv i mångt och mycket väljer hur du vill ta dig vidare i spelet. Du kan skjuta dig fram, smyga förbi den där stora dödliga utomjordiska klumpen som kan äta dig levande, eller helt enkelt hitta en annan väg genom en ventilationstrumma eller liknande. Vapenarsenalen är varierad och tillåter mycket experimenterande och både din karaktär och vapnen går att utveckla vidare. Med Prey får vi alltså många timmars skräckblandat äventyr i rymden som går att uppleva på många olika sätt, gemensamt för de alla är att underhållningsvärdet är väldigt högt.


PREY

Genre: FPS
Utvecklare: Arkane Studios
PEGI: 15
Testat på: PS4

Spelglädje 8/10
Grafik 7/10
Ljud 9/10
Online nej

Totalt 8/10

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår