filmrecension Hemmabio #11 2021

RECENSION: LUCA

Hjälp, jag har gälar!

Annons:

 

HJÄLP JAG HAR GÄLAR!

Dragkampen mellan barn som vill utforska världen och föräldrar som vill skydda avkomman mot densamma har säkerligen varit grunden för historier så länge det existerat liv på jorden.
I senaste filmen från de mästerliga animatörerna på Pixar är det miljön ovanför ytan som utgör en obetvinglig lockelse för Luca, en fiskhumanoid som bor i havet utanför Italiens norra kust med sin familj.

Som en gulligare variant av de klassiska sagorna om sjöjungfrur som transformerar sig för kärleks skull kan Lucas släkte nämligen förvandla sig till människor bara de kliver upp ur plurret.
Får de vatten på sig avslöjas dock tricket direkt, en omständighet filmmakarna spinner åtskilliga gags kring.

De första vingliga stegen på torra land tar Luca efter mycket tvekan tack vare nyfunne vännen Alberto. Den senare har helt tröttnat på havet och har någon sorts cargo kult på gång runt ytvärldens artefakter i fyrtornet på en ö där han slagit ned bopålarna. Högst i denna hemsnickrade pantheon står Vespan, fordonet som ska ta dem ut i stora vida världen.

Det genomgående trevliga extramaterialet demonstrerar att vi här har ytterligare ett exempel på en regissör som drömmer sig tillbaka till stenarna där barn han lekt. Enrico Casarosa växte upp i den delen av Italien där filmen utspelar sig.
Tillsammans med tecknarna och animatörerna han arbetar med suggererar han fram en sådan där magisk sommar av förändring, nya vänner och upptäckter.

Resultatet är en vacker film med en gullig och rolig historia som får den här skribenten att längta söderöver.

 

 

LUCA

 ANIMATION/BARNFILM

Producerad: 2021

Format: BD 1.85:1, DTS-HD MA 7.1

Utgivare: Disney

Längd: 95 min

 

Filmen 8

Bilden 9

Ljudet 9

Extramaterial 7

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår