Krönika Hemmabio #10 2022

När filmen kom till Åstorp

Jag ringer Trafikkontoret för att försöka ta reda på vilka som ska filma, men får inget svar.

Annons:

 

Det är augusti och barndomssommar-varmt i ett kvalmigt Åstorp.

Samhället ligger försjunket i ett dåsigt, avmätt dis. Hettan får luften över järnvägsspåren att dallra och på andra sidan spåren tornar konturerna av Söderåsen upp som en diffus hägring i det starka motljuset.

Om det hade varit för 40 år sen hade lukten av trä och lösningsmedel från dörrfabriken Ji-Te blandats med doften av rödbetor och inlagd gurka från Björnekulla och legat som en outhärdlig våt filt över trakten. Nu är det bara skördetröskorna som dammar fram över fälten runt Åstorp och får den svaga brisen att dofta av vete, korn och havre.

Jag cyklar från kyrkan och ner över järnvägsövergången vid Norra Spårgatan.

Sen följer jag järnvägen, passerar min gamla högstadieskola och det gamla hotellet som bara står och förfaller och förbi stationen. I hörnet av Köpmansgatan och Skolgatan stannar jag och blir stående. Jag ser förundrat på en skylt som säger att ett par gator ska stängas av under två dagar mellan 07.00 och 21.00 för filminspelning.

Filminspelning?

I Åstorp?

Tja, jag borde kanske inte ha blivit så förvånad.

När Magnus Betnér bara några veckor tidigare plötsligt dyker upp och kör stand-up på Tingvalla en kväll inser jag att precis vad som helst kan hända i Åstorp den här sommaren. 

*

Jag ringer Trafikkontoret för att försöka ta reda på vilka som ska filma, men får inget svar. Men jag inbillar mig att det är precis som i teveserien Starke man inne på kommunkontoret, så jag blir varken besviken eller förvånad för att ingen orkar lyfta luren under vanlig kontorstid. Särskilt inte när jag tänker på att Åstorps kommunalråd och ”starke man” gick i samma skola som jag på mellanstadiet och var placerad i Obs-klass.

Dagen därpå cyklar jag förbi samma stråk igen.

Då är både Skolgatan och Torgatan avstängda med vägbommar. Huset där jag tillbringade mina första år i livet har fått en ”Polisskylt” och får föreställa fasaden på en polisstation. En 80-talsfixad polisbil är också parkerad utanför.

På krönet av Skolgatan står Gabriel flaggvakt.

Gabriel är student och programmerare från Kristianstad. Nu åker han och flickvännen runt nordvästra Skåne ett par veckor och jobbar extra med produktionen. Gabriel berättar att det är en serie för Viaplay som spelas in. Det ska bli sex avsnitt med premiär under 2023, baserad på Slutet på sommaren – den första av fyra deckare i Anders de la Mottes ”årstidskvartett”. Han som själv är uppväxt i Billesholm, ett par kilometer från Åstorp.

Slutet på sommaren utspelar sig på slätterna kring Åstorp, fast i boken har alla orterna fått fiktiva namn.

Handlingen växlar mellan 80-tal och nutid.

En sensommarkväll försvinner femårige Billy från en gård i Reftinge. Trots ett massivt sökpådrag hittas han inte. Rykten och misstankar sprids snabbt i trakten i takt med att den valhänta brottsutredningen rasar samman. När den slutligen läggs ner får sorgen och ovissheten den plågade familjen Nilsson att falla sönder.

Tjugo år senare leder pojkens äldre syster Vera ett gruppterapisamtal. En ung man börjar då berätta om minnen av ett försvinnande som är skrämmande välbekant. Motvilligt beslutar sig Vera för att riskera sin bräckliga tillvaro och återvända till Skåne för första gången på femton år för att slutligen få svar på frågan som ingen längre vill ställa – vad hände egentligen den där sommaren 1983?

Vilka skådespelare som medverkar är hemligt.

En van bromsar in och vill köra ner på Skolgatan. När Gabriel stoppar bilen visar det sig att den tillhör filmteamet.

– Det är jag som spelar en av huvudrollerna, säger en tjej glatt och kliver ur.

Men jag känner inte igen henne och Gabriel vet inte heller vad hon heter.

*

Man skulle kunna tro att åstorparna borde bli rätt uppspelta över att det spelas in film i byn. Det inträffar ju aldrig annars.

Faktum är att det aldrig händer nåt annat här heller för den delen.

Men folk verkar måttligt intresserade.

En äldre dam med rullator kommer ut från apoteket. Utanför Sipans krog sitter en man med bar överkropp och dricker öl. Ingen av dom verkar ta nån notis om vad som försiggår i kvarteret.

På Skolgatan går en kvinna ut på sin balkong och tänder en cigg. Hon ser förstrött ner på gatan innan hon fimpar i en blomlåda och går in igen.

En tjej med barnvagn går förbi, men lyfter inte blicken från sin mobil. Ett par ungdomar sneddar över stationsparken för att hinna med Pågatåget till Helsingborg. Dom ägnar inte heller nån uppmärksamhet åt filmarbetarna som kånkar med ljusriggar och kamerastativ i den gassande solen.

Kanske är åstorparna precis som New York-borna, alldeles för coola för att bry sig om att det görs film på gatorna. Men jag lutar mer åt att det är den tryckande värmen som gör folk här så slöa och ointresserade.

Sen är filminspelningar också rätt tråkiga.

Man väntar i timmar, filmar ett par minuter och sen väntar man igen.

Ibland sprakar det till i Gabriels comradio. Då får han släppa förbi dom boende på gatan. Mer dramatiskt blir det aldrig.

Jo, förresten.

Bilister bromsar in och tittar klentroget på skylten om avstängda gator. Alla undrar med bekymrad uppsyn samma sak: ”Är bolaget stängt?”

Men Gabriel lugnar dom.

Trots att det filmas exteriörscener på Torggatan är systemet öppet som vanligt.

Det verkar vara viktigare för folk här än att filmen har kommit till Åstorp.

*

Dagen därpå upptäcker jag att produktionsbolaget har högkvarter i Arbetsförmedlingens gamla lokaler på Ormastorpsgatan.

Här finns kostymavdelning, smink och statistkontor. Jag pratar med producenten Per Janérus. Han tycker det är självklart att man ska filma här när boken utspelar sig i trakten.

Per berättar att man även filmat i Helsingborg, Bjuv, Billesholm och Kågeröd. Om det blir en fortsättning på serien hoppas han att man kan fortsätta filma i Åstorp.

När jag kommer ner till byn igen har Gabriel flyttat på sig.

Nu står han flaggvakt längre ner på Skolgatan. Dagens scener filmas inne på Berits damfrisering.

Det blir aningen mer dramatiskt.

En äldre dam blir vänligt, men bestämt stoppad när hon kliver förbi avspärrningen.

– Jag ska hem. Punkt!, säger hon irriterat och pekar på porten bredvid frisörsalongen där man filmar som bäst. Men sen står hon ändå kvar och muttrar tills hon får tränga sig fram bland filmarbetarna och försvinner in i portuppgången.

Ännu lite stökigare har det varit tidigare under dagen.

Ägaren till Balkan Livs bredvid är sur och har klagat. Han påstår sig ha förlorat 40 000 kronor på två dagar på uteblivna kunder och krävt ersättning för att gatan är avstängd.

Eller hur?

Såna dagskassor hade han garanterat inte ens haft om det så var Torpardagar i byn året runt.

När filmteamet sen packat ihop och dragit vidare är det ännu mindre folk som rör sig på gatan, så det där var förstås bara ett lamt försök till utpressning.

Men så kan det också gå när filmen kom till Åstorp.

*

Till sist … När jag läst klart Slutet på sommaren blir det också slutet på sommaren i Åstorp. Kanske blir det fler de la Motte-filmatiseringar här. Det enda jag vet säkert är att jag själv kommer att återvända lagom tills det är dags att baka mandelmusslor och hänga upp julstjärnan igen.

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår