Vad är en bra TV eller projektor utan motsvarande innehåll? Fin bild men kass film är sånt som händer, det är sen gammalt och en del av vardagen för cineasten. Det ingår liksom. Men det finns naturligtvis bra grejer också, så HemmaBios vassa filmskribenter Anders och Mattias bjuder på sina alldeles speciella tips för att få det så bra som det bara går i biosoffan!
MATTIAS TIPSAR
TESTINGTAJM!
När du har köpt en ny TV eller projektor kommer den viktiga invigningsritualen. Vad ska bli först ut på din nya ögonsten? För detta elddop duger inte någon halvsunkig utsändning av regionala nyheter, utan det måste till någon filmscen som utmanar tekniken. Säkert har du egna favoriter i denna kategori, men här kommer några tips:
Blade Runner 2049
En av de senaste årens mest imponerande audiovisuella spektakel är tveklöst Denis Villenueves uppföljare till Ridley Scotts klassiker. Här finns ett otal scener som passar i sammanhanget, men kanske främst den när Ryan Goslings replikant anländer till ett förfallet Las Vegas.
De gamla ruinerna är permanent insvepta i ett sandigt dis, vars oändliga nyanser av gulorange testar färgomfånget i vilken skärm som helst.
Gravity
Skarpa skillnader mellan ljus och mörker är bra för att testa upplösning och kantskärpa. Här fungerar rymdscener generellt bra, som inledningen på Gravity när Sandra Bullocks och George Clooneys astronauter arbetar ute på Hubble-teleskopet.
Blandningen av rymdens kolsvarta mörker och solens knivskarpa vita ljus utmanar också kontrasten effektivt.
Sicario
Komplexa ljusförhållanden är erkänt svåra att fånga på film. I Sicario finns en scen när en amerikansk elitstyrka ger sig iväg i skymningen mot en gränstunnel till Mexico. Solen har just gått ned och en glödande horisont kastar djupa skuggor över landskapet.
Här får TV:n en bra utmaning i att återge detaljer under lågljusförhållanden. Det dynamiska omfånget får också visa vad det går för, förmågan att samtidigt skildra ljusa och mörka partier med kvalitet.
Mad Max: Fury Road
Ljud ska man väl egentligen inte testa på en tv, förhoppningsvis har du annan teknik i ditt system för detta. Men för vardagstittandet kan det ändå vara bra att pröva vad man klämt in i högtalarväg.
Mad Max: Fury Road har en härlig ljudpalett av vrålande motorer, explosioner, sandstormar och en eldsprutande elgitarr. Skänk en extra tanke till transienterna, de plötsliga övergångarna vid ett högt ljud (även kallat Mats Meyer-Lie-testet).
ANDERS STREAMAR
HBO
Gammal är äldst brukar det heta och när man som HBO ägnat sig åt diverse tv-tjänster sedan 1972 har man givetvis ett erfarenhetens försprång gentemot uppstickare som Netflix och andra.
Själv blev jag medveten om HBO tack vare en replik i avsnittet “The Jersey Devil” av The X-Files som sändes i Sverige 1994. Den alltid lika generösa Mulder lånar ut sitt hotellrum till en bostadslös man som hjälpt honom. “They got HBO?” frågar mannen och blir märkbart nöjd när Mulder nickar.
Efter det dröjde det många år innan jag själv fick möjlighet att stifta bekantskap med det digra utbudet. Här kommer några favoriter:
WITCH HUNT (1994)
En påminnelse om att kanalen inte alltid stått bakom prestigefyllda produktioner med megabudget och en riktigt udda fågel i Paul Schraders filmografi dessutom. I denna alternativa version av McCarthyerans Amerika är det häxor snarare än kommunister som jagas av en skrupelfri senator samtidigt som magi används av alla och envar. Utom privatdetektiven Lovecraft, vars mörka förflutna fått honom att avsvära sig allt vad hokus pokus heter.
Den otursförföljde deckaren spelas av Dennis Hopper som stora delar av tiden ser ut att känna sig ganska malplacerad. En Hollywood Noir med en rolig twist som dessutom har många scener i det välkända Storer House av arkitekten Frank Lloyd Wright.
THE SUNSET LIMITED (2011)
I likhet med många andra introducerades jag till författaren Cormac McCarthy genom bröderna Coens film No Country For Old Men. Efter ett tips från min vän Freddie Kaplan läste jag sedan The Road och blev enormt fascinerad av författarens språkbruk och det totalt kompromisslösa innehållet.
Sedan dess har jag genom McCarthy fått ett par av mitt livs största litterära upplevelser. Blood Meridian or The Evening Redness in the West och The Border Trilogy rekommenderas varmt! Med sina manus har han även gett mig ytterligare några riktigt starka filmdito.
The Sunset Limited skrevs ursprungligen för teaterscenen men filmatiserades av Tommy Lee Jones. Han spelar också en av dramats två roller, den livströtte nihilisten White som får pröva sin mörka livssyn mot den starkt troende Black (Samuel L. Jackson).
Det talar för språkets styrka och skådespelarnas prestationer att två män som snackar i ett slitet kök kan vara så oupphörligt fascinerande.
HAP AND LEONARD (2016)
Det blev tyvärr bara tre säsonger baserade på Joe R. Lansdales böcker om dödspolarna Hap Collins och Leonard Pine. Det finns totalt 22 stycken, men nota bene en del av dem är långnoveller/kortromaner.
James Purefoy och Michael Kenneth Williams är fantastiska i sina respektive roller under det att de navigerar allt snårigare och mörkare intriger i den amerikanska södern. Ena dagen tampas de mot knarklangare eller religiösa barnamördare, den andra blir det självaste Klanen.
De för också en kontinuerlig kamp mot den rasism två vänner med olika hudfärg alltför väl känner effekterna av i den miljön. Trots en tung klangbotten är deras äventyr ofta knasiga, emellanåt sexiga, som regel våldsamma men framförallt aldrig tråkiga.
QUARRY (2016)
För tre år sedan tyckte tydligen flera producenter att det var läge att lansera svettiga kriminalserier med litterära förlagor som utspelar sig i området runt Memphis. Här möter vi den sargade Vietnamveteranen Quarry (Logan Marshall-Green) som mot bättre vetande accepterar erbjudandet att bli torped åt en kriminell organisation med verksamhetsområde utmed Mississippiflodens sträckning och bortom.
Fritt efter böckerna av Max Allan Collins blir det här ett blodfläckat kärleksbrev till deltakulturen med mycket fantastisk musik mellan våldsutbrotten. Dessvärre blev det inte mer än åtta avsnitt innan serien lades ned, men de är i gengäld fantastiska rakt igenom.
THE DEUCE (2017/2018)
New York under 70-talet var en av allt att döma både livsfarlig och fantastisk plats. Stadens usla ekonomi ledde till en nedåtgående spiral av skenande brottsstatistik och utbredd korruption inom samhällsbärande institutioner. Men de billiga hyror som följde i kölvattnet drog också till sig mängder av kreativa personer som åstadkom musik, konst och film som idag har klassikerstatus.
I The Deuce av George Pelecanos och David Simon får vi träffa de människor som var verksamma i och omkring den runt Time Square blomstrande sexindustrin. James Franco imponerar i dubbelrollen som de mer eller mindre struliga tvillingbröderna Martino och Maggie Gyllenhaal är lysande som Candy, en pornograf med konstnärliga ambitioner. För att bara nämna två ur den omfattande ensemblen av genomgående fantastiska skådespelare. Än så länge två säsonger tillgängliga och jag hoppas på fler.
NETFLIX
1997 startade Netflix sin verksamhet i Kalifornien och då som ett komplement till fysiska videobutiker. Tio år senare gav man sig in på strömmade tjänster och 2012 kom den första egenproducerade serien, norska kriminalkomedin Lilyhammer.
En snabbkoll på de tusentals titlar som finns tillgängliga ger intrycket kvantitet framför kvalitet. Många filmer som dyker upp när man navigerar runt, automatstartade trailers och annat irriterande, känns igen från 3 för 99-snurran på Ica. Men visst finns här guldkorn om man gräver djupt.
Ett par av de bästa dokumentärer jag sett på senare år har jag hittat via Netflix. The Vietnam War (2017) drogs jag till då Trent Reznor och Atticus Ross står för den instrumentala musiken, men stannade kvar på grund av de många människoöden som traderades av de som överlevde detta tragiska kapitel av 1900-talets historia.
Struggle: The Life and Lost Art of Szukalski (2018) är ett visuellt anslående porträtt av den polske mästerkonstnären genom hans egna ord och de som kände honom.
När jag var inne i min starkaste Trekkieperiod under mitten av 90-talet framstod Star Trek: The Animated Series som en ouppnåelig dröm. Låt oss säga att jag hittat den på vhs. Då hade den med största sannolikhet gått lös på 250 kronor per kassett, totalt mer än tusen spänn för hela serien. Att nu ha den tillgänglig “gratis” känns inte så lite lyxigt.
AMAZON PRIME VIDEO
Den strömningstjänst jag har sämst erfarenheter av med regionskodade program och andra snålheter. Trots detta kommer jag skam sägandes slanta upp för en prenumeration under sommaren för att kunna se de nya serierna Good Omens (baserad på boken av Terry Pratchett och Neil Gaiman där alla kassetter som förvaras i en bil längre än två veckor förvandlas till Queen’s Greatest Hits) och Too Old To Die Young av Nicolas Winding Refn och Ed Brubaker. Stay tuned för recensioner i ett framtida nummer av HemmaBio!