UPP ÖVER MINA ÖRON

Ibland ter det sig uppenbart varför vi behöver tidningar som vänder sig till extra intresserade, nästan oavsett vilket område man nu råkat snöa in på. Tillverkarna gör det inte precis lätt för sig – eller oss – när de fortsätter att sjösätta till synes likartade och likvärdiga produkter i en lång rad. Jaha, kul för dem då, men varför ska vi bry oss…?

Ja, det är liksom det vi granskande testjournalister har som uppgift att reda ut och svara på. Och det enda sättet att bibehålla nyfikenheten och intresset för utvecklingen på till exempel hemmabiofronten, är att ta sig den tid som behövs för att söka och finna varje ny produkts raison detre, som det så fint heter på franska. Existensberättigande, på statlig svenska.

In kommer Gösta

Och in på redaktionsgolvet anländer ytterligare en grå kartong. Denna sida upp. Ömtålig. Sprätta inte med machetekniv. Jag känner mig rätt blasé när jag snittar fabrikstejpen, viker upp kartongflärparna och lyfter ut månadens testobjekt. Helt opåkallat drar mina sensorer igång och börjar värdera ambitionsnivån i själva förpackningsförfarandet på fabriken. OK, Made in Japan, det bådar gott, tänker jag och lyfter varsamt bort de billigt smuliga frigolitblocken och den inplastade bibban med manualer på sjuhundratrettioåtta olika språk. Praktpjäsen uppenbarar sig, och vinner några poäng genom att kännas förhållandevis tung och solid när jag placerar den på testbänken.

Avtäckandet av cellplast-överkastet avslöjar (bokstavligen) att designavdelningen fortfarande är på semester för självgoda konservativa trygghetsnarkomaner, för Marantz nya hemmabioförsteg AV8805 är precis lika anonymt och likriktat som företagets långa rad av föregångare, oavsett om det handlar om en instegsmodell på stormarknaden eller – som här – en flaggskeppsprodukt. Jag har personligen aldrig varit någon större fan av den aktuella generationens formspråk, som jag upplever som lite för ”safe”.

Två välvda sidostycken i plast och en rund mini-display med blå (avstängningsbar) bakgrundsbelysning, flankerad av två vanliga, aningen plastiga rattar, och så en motorhuv som i någon slags soberhets-anda döljer den ”riktiga” displayen och de reglage man kan behöva använda när man råkat lägga fjärrkontrollen i bokhyllan. 8805:an erbjuds i vilken färg du vill, så länge du väljer svart, men det känns å andra sidan helt rätt i en mörklagd hemmabio. En enkel, rustik, och samtidigt lite tråkigt trygg design - mer Volvo än DeLorean. Och svart är som sagt enda alternativet. Champagne får avnjutas i likvid form, för den som så önskar…

Avdelning bakåt…

På front-fronten intet nytt, alltså. Men hur det med baksidan…?

Jo! Här har det hänt grejer, minsann. Baksidan är faktiskt mycket snyggare än framsidan, med sina prydligt sektionerade kopparfärgs-rubricerade avdelningar. Chassit är stadigt ihopskruvat. Det är gjort i tre sektioner, med ett mittplacerat topplock för snabb åtkomst av till exempel ett av de femton diskreta analoga förstärkarkort som sitter snyggt uppradade alldeles bakom frontpanelen.

Det var som…

Mina hittills tvärställda mungipor spricker nu slutligen upp i en trevligare vinkel, för blotta åsynen av hela SJUTTON chassimonterade XLR-utgångar, och två ingångar, signalerar att här finns precis alla möjligheter i världen till gyllene kringkastningsögonblick i filmstugan. Frontkanalerna är fasta, liksom centerhögtalaren, surroundkanalerna och de två balanserade subwooferutgångarna. Resten är etiketterade med förslag, men ståtar med tillägget ”assignable”, vilket betyder att även du som älskar att vara och göra tvärtom och bak-och-fram på ren reflex kan få stort utbyte av nya AV8805-försteget.

– Bi-ampa frontarna och köra både extra breddkanaler fram och takmonterad Voice of God-högtalare?

– Be my guest.

Marantz svarar JA på fler förslag än konkurrenterna, så skulle du nu sitta med en hög Auro 3D-filmer eller inspelningar, så kan du få reda på precis hur ljudteknikern dirigerat ut varje diskret kanal i sin monumentala multi-master-mix. Inte för att de är särskilt lätta att få tag på, men om…

Hur som helst – det är här vi börjar ana var prioriteringarna för 8805:an ligger. Marantz erbjuder möjlighet att spela ALLA coola surroundformat idag, i alla upptänkliga högtalarkonfigurationer. Samtliga spjäll är därmed fullt öppna. Det ÄR coolt, och här hittar vi rakt in i AV8805:ans raison detre. Notera dock att processorkraften uppgår till maximalt 13.2-konfiguration. De extra utgångarna behövs för maximal flexibilitet, helt beroende på just din högtalaruppställning. Nåväl - är du intresserad av att få veta precis vad som finns i varje diskret ljudspår, har Marantz alltså en lösning här, till en betydligt beskedligare kostnad än konkurrenter som till exempel Trinnov eller Audio Control för flera gånger pengarna. Det är berömvärt, så länge ljudkvaliteten håller måttet. Vilket återstår att se (höra)…

Marantz fjärrkontroll känns tunn, rörig och plastig. Plus för sektionsknapparna för olika ljudval, och de korresponderande faktarutorna som dyker upp i On Screen-displayen på din bildskärm, men i övrigt är det mest ett svårläst kaos av alltför små knappar. Flera konkurrenter gör detta så mycket bättre, men Marantz menar kanske att AV 8805 ändå ska styras via appen på din pekplatta. Vilket fungerar bättre.

Old Guys Rule…?

Till skillnad från flera konkurrenter har Marantz valt att fortsätta tillhandahålla både phono-ingång och komponentvideoingångar. Kanske vill man med det ställningstagandet fortsätta vurma för alla tidiga anhängare, som sitter med både trerörskanon och laserspelare i biogrottan. Själv börjar jag tycka att det känns överflödigt på en modern AV-pre/pro, vars uppgift är att underhålla med minutiöst riktningsbestämda ljudmiljöer, kryddade med genomtänkt stämningsförhöjande musikspår. FM-radion har de dock skippat, till skillnad från föregångaren AV8802. Ett sunt val i dagens världsomspännande Internetradio-eter.

De kunde gott ha uteslutit phonoingångarna och komponentvideoingångarna också tycker jag. Du som verkligen vill njuta av vinyl i hemmabion investerar troligen mer än gärna i ett separat phonosteg. Laserspelaren får du direktkoppla i din speciella vintage-koja. Nej, stryk det och gå vidare framåt. De analoga stereoingångarna ser jag dock fortfarande en användning för, även om jag gärna hade sett ännu fler digitalingångar också. En AES/EBU vore mumma. Men kanske framförallt en USB B. Men det får vi leva utan, tyvärr. En vanlig USB-ingång hittar vi bakom frontluckan i alla fall.

– Varde bild!

Det verkar vara praxis i branschen numera att placera alla HDMI-ingångar i en enda lång rad längst upp på bakpanelen, och så även här. Det blir ju faktiskt mycket enklare så, och när exempelvis Playstation 5 anländer kommer du lätt som en plätt att kunna peta in den utan att behöva rycka och slita alltför mycket i det befintliga ormboet. De åtta HDMI-ingångarna håller 2.0b-standard, vilket betyder att 4K UHD-material stöds utan kvalitetsförsämring. AV8805 stöder både Dolby Vision och HLG10. eARC-stöd återfinns redan från början på TV-ingången, som alltså också har full bandbredd även för högupplöst. Du kan byta namn och formatpreferenser precis hur du vill på varje ingång i setup-menyn. I övrigt har vi nätverksingång, två WiFi/Bluetooth-antenner, RS-232-port för extern kontroll och en nätbrunn. Fortfarande ojordad, vilket jag inte uppskattar.

Ludwigs resonemang om jord 

– Ursäkta, men kan ni jorda era fina försteg, please? Det vore fint med tanke på att de mycket väl kan tänkas användas tillsammans med andra externa processorer och försteg, för till exempel bass management eller i renodlade High End HiFi-situationer där man vill använda sitt dyra tvåkanalsförsteg som drivsteg för sitt dyra tvåkanals-slutsteg, i sin kombinerade musik- och filmanläggning.

Det här behovet är inte alls udda, varför frånvaron av en ordentlig jordning lätt kan resultera av ett lätt hörbart brum i till exempel subwoofern, vilket lätt hörs om du lägger örat intill elementet. Jag har själv upplevt detta vid ett flertal tillfällen. Lösningen har varit att själv öppna upp apparaten och jorda chassit till en ny nätbrunn. Ej att rekommendera för dig som vill ha garantin kvar, men brummet försvann…

Trots trångt internutrymme lyckas Marantz tekniker lösa både åtkomlighet och ändå viss rymlighet kring de delikata analoga utgångsstegen. Signalvägarna är helt omgjorda, och kortare än hos föregångaren AV 8802. Även skärmning och mekanisk stabilitet har förbättrats. Uppgraderingen är omfattande.

På insidan

Disponeringen av varje enskild sektion som ska samsas inuti lådan vittnar om att ingenjörerna verkligen tänkt ”inside the box”. Aningen okonventionellt trängs därför både nätdel och strömförsörjning och en rejält tilltagen kapslad ringkärnetransformator längs höger kortsida, sett bakifrån. Någon extra skärmning syns inte till, men magnetfältens riktning är i huvudsak uppåt och neråt kring en transformator, så de intilliggande förstärkarkorten bör klara sig bra. De har förhållandevis gott om plats, och skickar sina balanserade (och därigenom störnings-okänsliga) signaler till utgångarna längst ner på bakpanelen.

Ovanför dessa huserar kretskorten för digital ljud- och bildbehandling, i nämnd ordning. De ytmonterade processorerna och komponenterna är utplacerade för kortast signalväg och minsta möjliga störning. En snabb titt på signalvägarna för tankarna till HiFi-kretskorts-pionjärerna på Naim-fabriken i Salisbury, som redan i början av åttiotalet började runda till svängarna på de förtennade kretskortsbanorna för bästa möjliga signal flow. Marantz signalvägar ser ut som en ultramodern framtidsversion av detta, och är snyggt slalomsvängda runt varje kvarter. Det ser dyrt och smart ut.

Lådan är som sagt hyfsat stadig, och har försetts med små gulliga skumgummikuddar här och var inuti, för att reducera vibrationer. Det gillar vi, även om det fortfarande inte ger den där kassaskåpstunga känslan som riktigt exklusiv elektronik ibland kan bjuda på. Marantz siktar högt, och når med priset i beräkningen så långt man kan vänta sig.

Upp och hoppa !

Får du för dig att låta AV 8805 leda dig genom hela inställningsproceduren, kan det vara på sin plats med några grundläggande frågor:

-          Har du sovit gott? (tryck Fortsätt)

-          Klätt på dig? (tryck Fortsätt)

-          Ätit frukost? (tryck Fortsätt)

-          Näringsrik? (tryck Fortsätt, annars Gå Tillbaka)

-          Borstat tänderna? (tryck Fortsätt)

Femtiofem knapptryckningar senare kommer du till inställningarna för högtalarkonfiguration och dito kalibrering. Marantz har alltså samma, mycket utförliga, installationsguide som alla andra AV-produkter från Marantz och Denon, vilket känns lite onödigt när vi talar om ett försteg i 40 000-kronorsklassen.

Vi sanna entusiaster behöver kanske inte den här färgglada Teletubbies-världen, och med ens saknar jag de gamla andefattiga protokollen från nittiotalets processorer, där man ofta var hänvisad till både tumstock, ljudtrycksmätare och främmande måttenheter för att få till det. I de dyra förstegen behövde man dessutom vara utbildad IT-tekniker med extra god fantasi, och tillgång till några avsiktligt felvända specialkablar för att få ihop ’et, så allt var kanske inte bättre förr, får vi väl erkänna.

Kalibrera mera

I nyss nämnda setup-meny följer kalibreringsprocessen som nästa steg efter att du har bekräftat hur dina högtalare är utplacerade i ditt biosystem. Audyssey XT32 bygger på åtta separata placeringar runt lyssningsplatsen, med den medföljande pyramidformade mikrofonen placerad i öronhöjd, exempelvis på ett kamerastativ eller det medföljande pappstativet. Du behöver bara stå tyst i ett hörn i rummet och trycka ”Nästa”, och notera hur flera serier av bredbandiga tonstötar far runt på alla håll och kanter i rummet. I sista steget analyseras dina rumsdata. Du får även erbjudandet att aktivera en dynamikkomprimering vid låga volymer, om du nu skulle vara utrustad med otyg som till exempel grannar med åsikter. Sådana är aldrig bra.

–Jojo…

”På bara 15 minuter har du kalibrerat hela ditt biosystem” menar den välvilliga instruktionen. Med dubbla bakhögtalare och subwoofers och upp till fyra höjdkanaler tar det dock en bra stund längre än så. Räkna med uppemot det tredubbla. Det är dock en ganska maffig känsla att stå och trycka där i hörnet, och notera hur ”pionnnng”-transientljuden ökar och minskar i volym, och hur allt undan för undan rättar in sig i en större helhet.

Audyssey XT32 får ses som relativt lätt att sätta upp. Både Yamahas senaste YPAO-lösning och Arcams svenskättade Dirac-implementering är ännu mer högupplösta och mångfacetterade i sin analys och korrigering, men slutresultatet med Audyssey XT32 innebär en tightare och mer homogen ljudmiljö jämfört med okorrigerat, så det är något som fungerar här, även om tekniken börjar kännas aningen gammal.

Det är faktiskt något som emellanåt inte fungerar med Audyssey också – vid flera tillfällen, och med flera av varandra oberoende apparater, vill den medföljande pyramidformade mikrofonen inte registrera mer än knappa 45 dB från subwoofern, även om min ljudtrycksmätare på smartphonen säger något helt annat. Man får då avbryta just det steget i kalibreringsprocessen och tunea in nivån manuellt. Det känns lite sådär. Och JA, vi både startade om och kollade senaste mjukvaran, men problemet bestod. Annars bra.

Och så…

Till slut är det klart. Och då är det dödsenkelt att komma igång. Du uppmanas att ladda hem HEOS multiroom-appen (nytt för AV 8805 jämfört med föregångaren AV 8802), och Marantz AV 2016-appen till din bärbara enhet (både iOS och Android stöds), och sedan är det bara att söka kompatibel enhet och skaka hand med Marantz AV 8805, som dyker upp direkt.

Och så fungerar det bara. Ingen hicka. Inga frågetecken. Ta i trä. Nej, på ett halvt kick är jag igång och lyssnar på nätradiostationer och strömmar musik från både mobil och pekplatta. Apparna är förhållandevis old school och i sin utformning, särskilt i jämförelse med Yamahas kontrollapp, men allt fungerar, och det är lätt att hitta. Lite som på Apple TV-fjärren – man petar runt lite, så funkar det bara. Inte särskilt high tech-cool, utan bara rustikt och funktionellt. Volvo, som sagt…

Du kan även lätt skaka hand med din blåtands-enhet och strömma vilket ljud som helst från den om du vill. Lämpligt för påhälsande familjemedlemmar, kompisar och liknande.

Show me the money

Än så länge har vi ärligt talat inte riktigt fått svar på vad det är som kostar trettiosjutusen kronor hos Marantz förnämaste förstegsprocessor. Utseendet är alldagligt, kvalitetskänslan godkänd men inte mer, den röriga och plastiga fjärrkontrollen en kvarleva från forna tider. Så varför ska vi betala vårt strävsamt ihoparbetade kapital för denna svarta, konventionellt formgivna låda, egentligen…? Vi söker envetet vidare efter svaret på denna gåta…

Sjung ut!

Monitor Audios nya Gold-serie är först ut på testarenan. Vi kör med golvarna 200 i fronten vilket blir perfekt i storlek för vårt testrum, och vi placerar dem för bästa akustiska grundkoppling till rummet innan vi drar igång kalibreringsprocessen för första gången. Fyrtiofem minuter senare är bordet dukat. Filmerna ligger i en prydlig hög bredvid pekplattan, som får agera fjärrkontroll för både försteget och filmspelaren. Musiken hämtar vi dels från fysiska CD- och SACD-skivor, för både tvåkanal och multikanal, och dels från TIDAL Masters, vilket redan huserar i HEOS-appen om man tittar efter. Vi sparkar av oss filttofflorna och drar igång föreställningen.

Musik, Maestro!

Eftersom jag har senaste Konserthusbesöket i färskt minne, laddar jag släden på multispelaren med ett par plattor från den fullkomligt gnistrande kanadensiske virtuosviolinisten James Ehnes, som var på besök tillsammans med en hel symfoniorkester från Ottawa (hur många huvudstäder har Kanada…?) i veckan. Konserten varade i över två timmar, och inte en enda sekund tappade publiken intresset. Kvällen bjöd på ljud i alla riktningar med rejäl konsertsalsakustik, parat med flera fullkomligt glödande solistpresentationer på Stradivari-fiolen.

Jag kunde inte låta bli att koppla på surroundhjärnan, och noterade snart hur både utklingande toner från både ett enskilt instrument och en rejäl avspark från hela orkestern fortplantade sig i salen som en liggande hästsko längs väggarna runt min plats på fjortonde raden. Med slutna ögon kunde jag även förnimma takhöjden i salen varje gång E-strängen sträcktes ut och bjöd på de skimrande ljusa Stradivari-höjder som bär iväg ända ut i stratosfären om inte taket bromsar färden. Pessimistiskt besökte jag skivhandlaren i foajén i pausen, och konstaterade att han faktiskt hade bullat upp med Ehnes-plattor i både stereo och multikanal! Det finns hopp, ändå.

Referenslyssning

Med konsertbesöket i färskt minne är det lätt att ha skyhöga förväntningar, men det behövdes inte många sekunder förrän jag transporterades tillbaka till konsertsalen, alldeles där, mitt i vårt testrum. Hela orkestern laddade på med full kraft, och jag har knappt sett långslagigare subwooferelement tidigare. Liveinspelningar måste ju återge alla atmosfäriska ljudingredienser också, och de håller gärna till i de nedre regionerna. Det syns.

När James Ehnes sedan spänner stråken och låter hartsmolnet yra i testrummet är förvandlingsnumret komplett. Marantzförsteget dirigerar upp en stor och utsträckt ljudmiljö utan att låta skrikigt eller ansträngt en enda gång. ”– Bra högtalare det här”, hör jag mig själv tänka när jag återigen sluter ögonen och lyssnar. Och så känner jag igen mig. Hästskon är där, även om orkestern låter lite närmare än från min vanliga plats. Höjden är också där, vilket gläder mig särskilt. Det är SÅ COOLT med återskapade konsertsalar. I ett mörkt rum, helt utan bildstöd, fungerar illusionen allra bäst. Även i tvåkanal målar Marantzförsteget upp en trovärdigt tredimensionell miljö. Tonaliteten är rik, med varma klanger och en väl avvägd topp, som tillåts klinga ut, men aldrig ställer sig i vägen för övriga registret. Det hela låter väldigt balanserat.

Här hittar du allt möjligt. Ingång för mikrofonen, en väl fungerande (och -ljudande) hörlursutgång och så ett antal dubblerade funktioner om du skulle råka lägga bort fjärren. Men – vem kom på idén att gömma huvuddisplayen bakom en stängd lucka, egentligen…?

–What’s the name of your town?

Bara för att bryta av med något helt annat letar jag upp ett antal favoritlåtar med the Clarke/Duke Project på Tidal Masters. Stanley Clarke (yay!!!) och George Duke (R.I.P.) garvar sig igenom några överdjävligt medryckande funkplattor, och det svänger så att tiden stannar. Titlar som Never Judge A Cover By It’s Book säger en del om deras hållning inför världsalltet, och via Marantzförsteget bubblar hela lokalen av kaxig kom-an-då-attityd. Jag försöker se cool ut, och sätter igång och luft-spela slapbas med tummen. Basarna i Monitor Audios Goldhögtalare får jobba. Groovy.

Berg-och-dal-bio

Efter denna musikaliska uppvärmning är grejerna varma, och redo för lite halsbrytande cinematografiska resor. I alla ledder, för även om ljudbubblan är väldigt förförisk och homogen i 5.1, så kan AV8805 ännu mer. Det går åt lite slutsteg, bara. Fem kanaler plus sub aktiverar ju bara en tredjedel av tillgängliga ljudbanor, så det känns helt obligatoriskt att gräva fram lämpliga filmer med höjdkanalsmixar. Dolby Atmos och DTS:X går hyfsat lätt att få tag på, men med Auro 3D går jag på pumpen. Men jag hittar på nya hyss, så det blir intressant ändå.

I min jakt på fler kanaler inser jag att jag måste släpa in fler slutsteg. HiFi & Musik-redaktionen lånar ut sitt feta Ayre Model Twenty balanserade stereoslutsteg. Samtidigt behöver vi skicka tillbaka de utmärkta Monitor Audio Gold 200-högtalarna. Vad gör man då? Jo, man bygger nytt. Vi petar in våra trotjänare SVS Ultra Tower längst fram, och kryddar dessa med Cantons Karat-högtalare för surround och Atmosbruk. En riktigt fet subwoofer i form av Arendals mäktiga SUB 2 kröner anrättningen, och så är vi igång igen.

En timme senare har vi kalibrerat efter konstens alla regler också.

Snyggt och överskådligt, trots att sammanlagt NITTON chassimonterade XLR-kontakter kräver sitt utrymme. Etiketterna med texten ASSIGNABLE hänvisar till setup-proceduren, där du kan välja och vraka närmast fritt.

Nya kläder

En helt ny uppsättning högtalare och slutsteg innebär helt nya ljudgivare kring AV 8805:an. Ändå känner vi igen den naturliga och ”självklara” spelstilen från tidigare, både med akustiskt och elektroniskt programmaterial. Musiken låter ännu bättre nu, förmodligen tack vare det lyxiga Ayresteget, som driver Ultra Tower-högtalarna med lätthet.

Film!

Det futuristiskt neon-holografiska stadsmyllret i Bladerunner 2049 gör sig inte särskilt väl i stereo. Inte ens i 5.1 blir vi indragna i de klaustrofobiskt kylslagna kvarteren, utan lämnas mera som betraktare. Via Marantz AV 8805 är det lätt att växla mellan olika ljudlägen, och när vi väljer in Atmos-spåret inte bara förändras, utan snarare transformeras hela ljudmiljön, från lite gles och hes till mustigt multitimbral. Med fullfjädrade höjdkanaler är vi plötsligt där, mitt i myllret, närmast fysiskt berörda av alla neo-asiatiska budskap och budbärare omkring oss. Även basen påverkas, från djup till avgrundsdjup, och stundtals helt ursinnig.

Än slank han hit…

De omskrivna flygplansscenerna i Tom Cruises Fallout står näst på tur. Också här blir det läskigt på riktigt först när vi väljer in hela arsenalen med bak- och takhögtalare. Det går dessutom – lite motsägelsefullt – att krana på ännu högre med Dolby Atmos aktiverat än utan. Det låter bara mustigare och samtidigt mer transparent när alla får vara med och sjunga. Krängningarna i kabinen ger den där magkänslan som kan uppstå vid plötsliga luftgropar, och visst pågår en massiv luftförflyttning i vår testrumskabin. Det känns i magen.

Apropå flygturer kan jag ju bara inte låta bli att gräva fram den utmärkta First Man (med Ryan Gosling) och hoppa fram till kapitel 16 (tror jag det var), för att återuppleva uppskjutningen av Apollo 11 med något som i alla fall påminner om realistiska ljudnivåer. Haha, det är något med kvantitet ändå, skrockar jag, och höjer lite till. Ultra-maffigt, och jag noterar förnöjt att volymökningen mest kändes i bröstkorgen, snarare än i trumhinnorna. Det tyder på välkontrollerade koner, även om amplituden är långt över statligt rekommenderade nivåer. Marantz beprövade HDAM-moduler bidrar säkerligen här.

Avec finesse…

Det är dock inte bara wham-bam-thank-you-Ma’am-filmer som lämpar sig för återgivning både på bredden, djupet och höjden. Nej, även mysputtrande agentäventyr som Johnny English Strikes Back i 4K UHD-utgåva drar in oss på ett helt annat sätt än med ”vanlig” surround. Oavsett om vi hamnar i ubåtskabinen, i baren eller utanpå plåtskrovet på fiendens lyxfarkost. Alla riktningsljud gör ljudmiljöerna trovärdigare, men det är nog ändå ”tillsnyggningen” av själva ljudkvaliteten som gör allra störst intryck. Mindre skrik och skrän, och bara en mörkare och samtidigt större och mer transparent ljudbubbla. Liten eller stor, effekten är där, och den går inte att ta miste på.

Lite till bara…

En vända vanligt vardagsanvändande får runda av testperioden. Jag ägnar mig åt att jämföra de olika strömningslägena med Bluetooth och Airplay 2. Både användarmässigt och ljudmässigt levereras den bästa upplevelsen med de inbyggda apparna. Peter Gabriels ”New Blood” via TIDAL Masters visar tydligt hur högre upplösning och precisare kontroll involverar oss bättre i de musikaliska skeendena. Skillnaden mellan högupplöst strömmat och lågupplöst via pekplatta eller mobil är närmast monumental. Det går helt enkelt inte att sluta lyssna. Även nysläppta ”And Then Comes The Night” med Mats Eilertsens trio på ECM låter helt förbjudet bra över den inbyggda TIDAL-appen. Organiska, jordade klanger och ett rotat lugn i återgivningen som bara väl intrimmade och ihoppassade anläggningar kan klara. Marantz kan det här med musikåtergivning, det är alldeles tydligt. Jag är imponerad.

Vi summerar

Det är ingen tvekan om att det går att få till riktiga högtidsstunder kring Marantz nya AV-försteg, som jämfört med föregångaren både kan mer och låter bättre. Det finns mycket att gilla. Både i vanlig stereo – absolut helst kopplat via ett balanserat slutsteg – och i något av alla tillgängliga multikanalsformat finns ett lugn i återgivningen som tyder på en konsekvens i konstruktionen som inte tillåter några större kompromisser.

Användarvänligheten är intuitiv och bra, oavsett om du vill installera och kalibrera via setup-menyn eller om du bara vill greppa fjärren och rota runt lite bland alla ingångar och ljudformat. Allt fungerar dock ännu bättre via Marantzs egen kontroll-app, som du uppmanas installera redan i början av inställningsprocessen. S

om rent stereoförsteg – och då särskilt i pure-läget – hör vi tydligt att Marantz varit med som musikmakare i ganska många decennier vid det här laget, för det både svänger friskt och ljuder vackert om både elektriskt och akustiskt. En inbjudande ljudkvalitet.

Det är dock som bioprocessor AV 8805:an reser sig som stoltast. Sjutton balanserade utgångar ger obevekligen väldigt stora möjligheter, och den färgglada och överambitiösa installationsmenyn leder dig med säker hand fram till nästan vad som helst. Du väljer längs vägen. Väl inkalibrerad och inspelad låter den sin avslappnade och välkomnande ljudkvalitet skölja över dig där du sitter och njuter i favoritfåtöljen. Allra bäst fungerar det med myllrande och intima ljudlandskap, som omsluter dig lika effektivt som glaskupolen i the Truman Show, och multikanalsinspelade Stradivarifioler i händerna på James Ehnes fullkomligt gnistrar av lyxiga klangblandningar, alla förstärkta av akustiken i inspelningsrummet.

Men – även raketuppskjutningar och elbas funkar fint, och kanske är det just mångsidigheten och den allmänt liberala och vänliga hållningen inför alla möjliga sorters programmaterial som är det allra starkaste kortet i rockärmen hos AV 8805.

MARANTZ AV 8805

Apparattyp: 13.2-kanals helbalanserat hemmabioprocessorförsteg med nätverkskoppling och phonosteg.

Utförande: Svart.

Ljudformat: Auro 3D (13.1), Dolby TrueHD, Dolby Atmos (9.1.4 eller 7.1.6), DTS HD Master, DTS:X (11.1), DSD (2.8/5.6MHz), FLAC, ALAC, WAV, MP3.

Appar: TuneIn Internetradio, Sound Cloud, TIDAL, Napster, Deezer, HEOS Multiroom.

Bildformat: Dolby Vision, HDR10, HLG, IMAX ready, plus uppskalning till 4K.

Rumskorrigering: Audyssey XT32, 32-bitars.

Ingångar: 1 par XLR in, 8 st HDMI (2.0b), 2 st SPDIF (coax), 2 st Toslink, 8 par RCA in, 1 st  Multi Channel in (7.1),  2 st komponentvideoingångar, två zoner, hörlursutgång.

Utgångar: 13.2 analogutgångar + 2 dubblerande beroende på konfiguration (både XLR och RCA), 3 st HDMI (1 x eARC).

DAC: AKM 4490 192/32-bitars DAC:ar på samtliga kanaler.

Övrigt: Phono MM ingång, Internetradio.

Trådlöst: AirPlay, DLNA, Flac/Flac HD, Bluetooth.

Mått (b x h x d): 440 x 185 x 410 mm

Vikt: 13,4 kg

Pris: 37 000 kr

Kontakt:  www.marantz.com, www.septon.se

Plus

Öppet spjäll för alla upptänkliga surroundformat inklusive Auro 3D. Vill du kunna avkoda alla dessa, är AV 8805 det åtkomligaste alternativet idag.

Minus

Fortfarande en bit kvar till premiumkänsla i bygget, men för prisklassen inget.

Summa

En mångsidig sann allkonstnär som trots ett sparsmakat yttre utmanar LM Ericssons stora telefonväxel i inkopplingsmöjligheter.

3snabba

-          Svarar ett lättsamt ”Javisst” på nästan vilket förslag som helst.

-          Behöver bra balanserade slutsteg för att komma till sin rätt.

-          En vänlig och välkomnande ljudkvalitet ger en verklig allroundkapacitet.