Ut i skogen ska vi gå...
Samhällsordningen innefattar en närmast oändlig kravlista på varje enskild individ om systemet ska fungera. De flesta av dessa normer upplever vi medborgare som självklara och närmast naturliga, varför vi också åtlyder dem på ren reflex. Tänk efter själv – hur bor du, hur förflyttar du dig, och hur förhåller du dig gentemot andra samhällsmedborgare?
Traumatiska upplevelser kan vända upp och ner på hela din världsuppfattning, och förändra dina behov i så pass hög grad att du måste ändra livshållning helt. Du prioriterar om, och drar dig undan. Har du ansvaret för ett barn, får även barnet ställa om hela sin livssituation och bara acceptera sin nya världsordning.
I Portland, Oregon, bor krigsskadade pappan Will, spelad av Ben Foster (The Messenger), tillsammans med sin trettonåriga dotter Tom (Thomasin Harcourt McKenzie). På en undanskymd plats i en nationalpark har de byggt upp en gemensam tillvaro baserad på självhushåll och effektivt utnyttjande av naturens tillgångar. De är ständigt på sin vakt, och en hemlig varningssignal håller dem alerta inför eventuella inkräktare.
En dag springer en motionär förbi deras gömsle helt utan förvarning. Fick han syn på dem, eller lyckades de undkomma upptäckt? Ett uppbrott skulle innebära stor uppoffring, eftersom en eventuell ny boplats måste byggas upp från grunden. Men, vad är alternativet?
Regissör Debra Granik (Winter’s Bone) räds inte lugnet, allvaret och långsamheten när vi följer med fadern och dottern på en snårig stig längs två parallella själar och deras respektive behov och känslostämningar. Om du själv kan hantera dessa stämningar, kan du följa med in i skogen du också. Där väntar en annan värld.